7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
“Alla svenskar drar fördel av en rasistisk ordning"
7044
post-template-default,single,single-post,postid-7044,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

“Alla svenskar drar fördel av en rasistisk ordning”

“Alla svenskar drar fördel av en rasistisk ordning”
83699_1166348985

ALLT OM ELD
DANIEL BOYACIOGLU
WAHLSTRÖM & WIDSTRAND
156 SIDOR


Det pågår en ständig kamp om konsten i Daniel Boyacioglus poesi. I Allt om eld tar han ställning både för den uppburna, traditionella lyriken, och för den underjordiska förortshiphopen.

Precis som Daniel Boyacioglu är diktjaget i Allt om eld splittrat mellan olika identiteter – samtidigt svensk och syrian, poet och brandman, elitist och aktivist. På en ungdomsgård i Rågsved vill ungdomarna i dikten ”Motherfuckers never loved us” veta varför han inte är offentlig med sitt rappande i samma utsträckning som poesin. “Det långa svaret hade handlat om / hur rasistisk kulturvärlden är / om min idé att hiphop är mer än rap”.

Det bevisar Daniel Boyacioglu gång på gång, och har gjort det allt sedan debuten Istället för hiphop 2003. Musikgenren, tillsammans med Boyacioglus förflutna inom den svenska poetry slam-scenen, har märkbart influerat hans skrivande i det melodiska tempot och den muntliga stilen. Flera samtida rapartister (som Silvana Imam och Erik Lundin) närmar sig poesin med metriskt komplexa låttexter, och från andra hållet nedmonterar Boyacioglu de högresta lyriska murarna och släpper in, nästan släpar in, hiphoppen i sina dikter.

Ibland blir han påfallande prosaisk: “Jag gick förbi varuhuset, jag behövde / en deodorant och musik för färden. / Jag tänkte mig något lättsamt / eller upplivande, typ Sean Paul eller nåt.” Sådana verk kan verka ogenomträngligt platta och väcker frågan om vad som egentligen gör en text till litteratur, vilket sannolikt är Boyacioglus avsikt. Han skriver utifrån en outsiderposition med uppenbara politiska förtecken, ofta drypande av tillbakahållen sarkasm. Genom sin provocerande enkla poetik tvingar han mig som läsare att ifrågasätta mina antaganden om vad som är riktig poesi. Det för tankarna till nyenkelheten hos sextiotalspoeterna, särskilt Sonja Åkesson och Göran Palm, som använde ett bedrägligt enkelt språk som politiskt verktyg.

I slutändan är den stora behållningen med samlingen just dess enkelhet, det skickliga prosaiska drivet som ibland får Allt om eld att verka mer som en experimentell roman. Narrativet följer diktens Daniel som sörjer en exflickvän, “hon som alla dikter handlar om”. Boyacioglu beskriver den enträgna, ältande sorgen med tragikomisk precision: “Om jag skulle springa på henne / på stan / med sin nya kille / i min tröja / jag aldrig fick tillbaka, / ska man säga nåt vitsigt / om tröjan då / eller låtsas som ingenting?”

Han försöker reda ut vem han är utan henne och hitta sin plats i ett Sverige där rasismen finns överallt: “Också husen vi bor i och dom vi passerar, / inkapslat våld. Ju finare och dyrare, desto våldsammare”. Trots diktjagets medelklasstillvaro med bostadsrätt, piptobak och festnätter på Berns bygger det omgivande samhället på rasistiska maktutövanden som avgränsar honom och hans möjligheter till konstnärligt uttryck. Med beundransvärt klarspråk och mod påpekar Boyacioglu att “alla svenskar drar fördel av en rasistisk ordning. […] men allt vi ser som svenskt är inte svenskt bror. / Poesin är inte svensk!”

Daniel Boyacioglu har inte som exilpoeterna “en doft att sakna.” Istället gör han dikten till sin hemvist, ett ingenmansland bortom nationen och sitt upplevda mellanförskap där han kan formulera sin egen historia. “Jag kan aldrig släktforska, / det vi vet, det vet vi och inga andra fakta går att hitta. / […] Jag skriver en historia från och med nu / och fram.”

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz