7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Det möjliga omöjliga
1729
post-template-default,single,single-post,postid-1729,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Det möjliga omöjliga

svavelnr7
Bild: Förlaget Trombone

Det möjliga omöjliga

Att spela squash i ett rum utan väggar
Louise Juhl Dalsgaard
Trombone
16 sidor
Svensk översättning Jonas Rasmussen

Det går inte. Att spela squash i ett rum utan väggar. Squash förutsätter väggar, en squashmatch utan väggar är en en omöjlighet. Definitivt en orimlighet. Men ändå, det står ju på sida 13 att de ”spelar squash i ett rum utan väggar” och då gör de, diktsamlingens ”hon” och ”han”, just det.

Att spela squash i ett rum utan väggar är uppenbart en bild för något. Det vanligaste ordet i Louise Juhl Dalsgaards poetiska punktroman är onekligen ”tillsammans”, det finns med båda i den första såväl som i den sista sidan och löper som en tråd genom textväven. Att leva tillsammans, verkar Juhl Dalsgaard säga är som att spela squash i ett rum utan väggar. En omöjlighet, ändå gör vi det. I slutet är ordet uppdelat, brutet itu ”till sammans”, ändå förebådar det ingen separation, snarare läser jag det som slutpunkt på ett försök att dekonsturera parrelationen.

Med Att spela squash i ett rum utan väggar introduceras Juhl Dalsgaard för en svensk publik. Boken ges ut i det lilla förlaget Trombones serie Svavel, sexton sidor, eller fyra ark, i översättning av Jonas Rasmussen som tillsammans med författaren gjort ett urval ur det danska originalet Til sammen. Det är en fin liten bok, man har den i fickan och läser ut, läser om under loppet av en kopp kaffe. Små fragmentariska scener ur ett äktenskap, på andra sidor syns brottstycken av en dialog.

Den är inget fel på stilistiken, Juhl Dalsgaard formulerar sig smart, skapar finurliga paradoxer och ibland slutar det där, vid det finurliga och det smarta. ”Att utgöra skillnaden mellan vatten och vatten / ett sätt att drunkna på, utan att dö.” Att drunkna utan att dö, att spela squash utan väggar. Men jag önskar att texten kunde ta mig längre bort, längre in i tvåsamhetens, parförhållandets skrymslen. Denna bok är en skymt, lockande men inte tillräckligt intressant.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz