7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Drömmen om att lämna det mänskliga bakom sig
18666
post-template-default,single,single-post,postid-18666,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Drömmen om att lämna det mänskliga bakom sig

Foto av Park Jaehong
Drömmen om att lämna det mänskliga bakom sig
Av David Zimmerman

Ett beslut så personligt som att sluta äta kött kan få oväntade konsekvenser. Huvudpersonen i Han Kangs roman Vegetarianen öppnar på så vis fördämningen mot det totala kaoset.

Att avstå från kött är inte särskilt kontroversiellt, kan man tycka, trots att alla vegetarianer nog kan vittna om hur de då och då ställs till svars av provocerade köttätare. I sydkoreanen Han Kangs senaste Man Bookerprisade roman slutar det inte vid ”hur får du i dig protein?”. När huvudpersonen Yeong-hye, en ”fullständigt alldaglig” kvinna i medelåldern, meddelar sitt beslut att bli vegan för familjen, attackeras hon genast av sin vrålande pappa. Han slår henne och försöker med all sin kraft pressa in fläskbitar i hennes mun. De andra i familjen tittar på med avsmak, deras förakt för Yeong-hyes plötsliga brott mot ”det normala” är djupt.

Han Kangs drömska roman handlar egentligen inte om vegetariansm, utan om begär, makt och inte minst livets meningslöshet. Läsaren får i romanens tre delar följa Yeong-hyes make, svåger och syster. Maken är en osympatisk medelmåtta som endast föredrar Yeong-hye för att hon (till en början) inte är besvärlig. Svågern är en lönnfet och improduktiv videokonstnär, också ganska löjlig, och systern förefaller kall och rationell. Trots olikheterna enas de tre under samhällets normer: de kämpar för att livet bara ska förflyta hyfsat smärtfritt.

När Yeong-hye drömmer en mardröm om kött förändras allt. Vegetarianismen visar sig vara den första revan i det normala, ur vilken det totala kaoset snart strömmar fram. Hon drömmer om det våld som köttproduktionen innebär, hur människorna tvingar andra djur att lyda och dö, och för Yeong-hye uppstår en identifikation med djuren och allt det icke-mänskliga. Identifikationen övergår i ett sexuellt begär efter djur, träd, blommor… som i sin tur blir ett begär att uppgå i andra existensformer, att lämna det mänskliga bakom sig. Yeong-hye söker flykt från livets meningslöshet, våld och tristess, och finner den kanske – inte i platsen/tillståndet hon försöker fly till – utan i den trotsiga processen i att försöka förändras.

Om Yeong-hyes våldsamma resa ur normativitetens tristess är fascinerande, är det än mer intressant att följa de närståendes reaktioner. Vi förstår ganska snabbt att alla mår lika dåligt som Yeong-hye. Deras normativa fasader döljer en förtvivlan över alltings tråkighet. Alla är alienerade från sina egna begär och kroppar som dresseras enligt samhällets normer – ett Sydkoreanskt samhälle som förefaller vara lika patriarkalt och socialt ålderdomligt som Sverige var för sjuttio år sedan. Hos svågern uppstår ett intensivt estetiskt/sexuellt begär efter Yeong-hyes kropp, hos systern ett slags avundsjuka: att det var hon som först blev galen, att Yeong-hye blev träd före henne. Hade det inte varit för hennes son, hade kanske systern gått samma väg:

Kan Yeong-hyes nuvarande tillstånd vara den naturliga fortsättningen på det som hennes syster nu genomlever? Vid någon punkt kanske hon helt enkelt släppte taget om den tunna tråd som höll henne bunden vid det vanliga livet. Under de senaste sömnlösa månaderna har In-hye stundtals känt det som om hon levde i totalt kaos. Hade det inte varit för Ji-woo – hade det inte varit för det ansvar hon kände för honom – kanske även hon hade släppt taget om den tråden.


De två första delarnas manskladdiga blickar är väl gestaltade, men boken är som skarpast och mest existentiellt fokuserat i den sista, systerns del. Det är ett komplext och klarsynt undersökande av ett kvävande samhälle där repressiva strukturer bärs upp av hotet om våld mot människor och andra djur, där inga kroppar egentligen är meningsfulla i sig själva, det enda man kan göra är att spela med eller bli galen, eller ja, bli träd.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz