7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Dystopisk existentialism
2127
post-template-default,single,single-post,postid-2127,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Dystopisk existentialism

Leikvoll_500
Foto: Tove K. Breistein/Vild Maskine

Dystopisk existentialism

Sangfuglen
Jan Roar Leikvoll
Vild Maskine
190 sidor
Dansk översättning Arko Højholt och Mads Heinesen

I Leikvolls sista roman skildras en matriarkal framtid där existensen ställs på sin spets, för oavsett vilken värld vi lever i kommer vi aldrig ifrån oss själva.

Ett dystopiskt matriarkalt samhälle
Den norska författaren Jan Roar Leikvoll (1974-2014) hann med att ge ut fyra romaner, alla med förförande språk och tematiskt mörka, innan han dog i en hjärntumör förra året. Hans sista roman Sangfuglen är den första som nu översatts från norska till danska. I Sangfuglen leker författaren med både könsroller och premisserna för samhällets uppbyggnad, men bakom denna allvarsamma lek finns en ständigt underliggande dröm om en djupare frihet för protagonisten.

I en odefinierad samtid växer tonåringen Jakoba upp i ett samhälle uteslutande styrt och enbart befolkat av kvinnor. Männen har utvisats från civilisationen och bor istället i skogar. Om nätterna skjuter de kvinnliga vakterna mot män som desperat försöker klättra över murarna som omger staden. Jakoba är dock en kille och har därför levt förklädd till tjej under hela sin barndom. Men i takt med att skägget börjar växa och hans kropp utvecklas blir sanningen allt svårare att dölja. De män som upptäcks med att vara förklädda till kvinnor går ett brutalt och sorgligt öde till mötes, om Jakoba inte vill gå samma väg måste han snabbt hitta en lösning. Han blir antagen till en prestigefull musikskola och genom sin fantastiska sångröst tror han sig ha funnit en väg ut.

Under min läsning av Sangfuglen kommer jag och tänka på Gerd Brantenbergs roman Egalias döttrar, en normkritisk gestaltning av ett samhälle där könsrollerna är totalt omvända. En by som befolkas av ”kvinniskor”, där kvinnorna besitter makten och där det är männen som känner en rädsla för att gå hem sent om kvällarna.

Det kan kännas omodernt och simpelt att svart på vitt skriva ut en berättelse där enbart kvinnor av någon outgrundlig anledning är välkomna i samhället som av samma anledning inte fungerar. För varken samhället i Egalias döttrar eller i Sangfuglen gestaltas som någon utopi att sträva efter, Sangfuglen är snarare en matriarkal dystopi. Men det blir aldrig tröttsamt, för Leikvoll vänder upp och ner på fundamentala tankegångar och skapar vackra men något märkligt sköra resonemang om drömmar om en bättre värld.

För den könsproblematik som utgör ramen för boken är snarare en allegori för någonting annat. Berättelsen gestaltar en person som söker efter en inre frihet, en frihet med att komma överens med sin egen kropp, att förstå sig själv och den egna ångesten. Jakoba står ständigt inför nya val och våndas över svårigheten med att veta vilka val han ”borde” göra i kontrast till de val han vill göra. Leikvoll lyckas gestalta hur vi alla människor födds in i en stor gemenskap, som vi inte själva har valt. Hur vår vardag består av ständiga valmöjligheter. Dessa val, som Kirkegaard menade inger såväl frihet, som de framkallar ångest. Leikvoll visar på att andra val än de tillsynes självklara är möjliga, men att alla val följaktligen måste grunda sig i den egna karaktären. Vardagen och dess val måste vara en följsam hybrid av den egna personen och samvaron vi alla lever i.

Det är alltså inte könsidentiteten som är det mest centrala dilemmat för Jakoba, inte den litterära leken med könsrollerna, utan det att vi lever i en samtid där mycket kretsar kring utseende och hur vi framställer oss själva inför andra. Det räcker inte längre att lära sig vara bekväm med sin egen kropp, idag måste man även lära sig att känna bekvämlighet i det digitala. Jakoba tillåts inte att vara bekväm i sin manliga kropp och försöker därför att utforska sig själv och förstå vem han är utanför sin egen kropp. Han har levt bakom förklädnad under en så lång tid att han nästan glömt vem han själv verkligen är. Mellan alla tweets och förskönande instagram bilder kan det även idag vara lätt att glömma vem man verkligen är. Leikvoll påminner oss om att det finns flera möjliga världar, men oavsett vilken värld vi väljer kommer vi aldrig ifrån oss själva.

I Leikvolls poetiska språk uppstår ett drömuniversum. Då berättelsens fiktion är en värld långt ifrån vår egen verklighet påminns läsaren ständigt om att hon läser. Men även i drömuniversum finns det stora tunga problem och Leikvoll hjälper oss att komma ihåg just detta. Blommorna är inte alltid vackrare på andra sidan, valen är inte enklare, friheten är inte större och det är inte lättare att vara människa någon annanstans än just här.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz