7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
En språkresa till naturen
4861
post-template-default,single,single-post,postid-4861,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

En språkresa till naturen

Processed with VSCOcam with hb1 preset
Foto: Sarah Colobong

En språkresa till naturen

Abandon Green Language
Jonas Rolsted
Gyldendal
136 sidor

Med naturen som både mål och medel färdas berättarjaget i Abandon Green Language genom uppbrott och sorg. Finns ett språk som möjliggör kommunikation med naturen och kan det i så fall hela människan?

Jag kommer under min läsning av Jonas Rolsteds andra bok Abandon Green Language att tänka på den centrala fråga; vad strukturen och formen gör med den litterära texten. Här pågår det ett konstant sökande efter just den personliga litterära formen. En undersökning för att finna de egna premisserna för sammansättning av text vilket påverkar både uppbyggnaden av verket som uppfattningen av den.

Redan på de första sidorna i Abandon Green Language inleder berättarjaget en monolog som går i ett oföränderligt tempo, där ord och meningar ständigt gentags i uttänkta monotona mönster. Jag får en känsla av att ta ett kliv in i något som liknar en upprepningsmaskin, om det nu hade funnits något sådant, vill säga. Som om pilen på datorskärmen byts ut mot den regnbågsfärgade laddningssymbolen och gick runt, runt. Texten går för den delen inte på tomgång. Men jag får flera gånger tvinga mig själv att sakta ner mitt eget lästempo, för att kunna uppleva och förstå innehållet i denna text som man annars kunde riskera att läsa på rutin.

Tidigt i berättelsen tydliggörs det att ett jag har brutit upp med ett du – och i de första kapitlen pågår ett kaotiskt emotionellt arbete kring detta uppbrott. Alternativa lösningar, längtan, saknad och bortstötande: det vimlar av motstridiga inre upplopp och känslor. Genom abstrakta rum och rörelser får tankar studsa över boksidorna i dessa kapitel. Tills det plötsligt vänder och historien drastiskt skiftar. Den tidigare scenen har plötsligt bytts ut och jaget har inlett en reseskildring genom Iran skriven i dagboksform: fyrtiotvå inlägg från platser, möten och tankar. Texten får i detta en något mer ledig form, frigörs från den egna strama konstruktionen.

I reseskildringen färdas jaget genom patriarkala strukturer, uppmärksammar könsroller, sexualiteter, och upplevelser som jaget inte har tidigare erfarenheter av. Det är en skildring utan spänningsmoment eller en språngbräda mot ett specifikt mål. Även om gestaltning kan vara mer än nog, kan jag ibland sakna de abstrakta rummen av jagets tankar under den första delen av boken.

Abandon Green Language är på något vis en ekokritikskildring som titeln antyder, men det ”gröna språket” överges inte, istället undersöks hur språket tar form och hur detta språk kan kommunicera med naturen. Det byggs upp en mytisk aura, inte enbart runt språkets konstruktion, utan även runt naturen. Naturen, skogen, vattnet och anti-humanism, är det som jaget längtar efter. Naturen blir till en särskild kraft som får spela en stor roll i jagets sorgearbete efter uppbrottet:

Døren til vreden er naturen. Organisk sorg. Organisk i. Ud af den organisk sorg vokser det organisk i. Naturen er vokset ud af sorgen. Samfundet er vokset ud af naturen der vokset ud af sorgen. I er vokset ud af samfundet som er vokset ud af naturen som er vokset ud af sorgen.

Alla steg som tas, tas med en ständig blick på naturen runt omkring människan. Vare sig det handlar om den litterära formen eller jagets handlingar och tankar. Även om både Inger Christensen och Ida Börjel dyker upp i mina tankar under läsningen genom liknande upprepningsuppbyggnad och tematisering av naturen, kan jag konstatera att Rolsted aldrig kommer i närheten av den intensitet och angelägenhet som finns hos exempelvis Ida Börjels Ma (2014).

Jeg kan se at det kun er en del af mørkret der er søvn. Jeg længes efter skovene. Jeg kender dig ikke. Jeg længes efter skovene. Jeg ved at det er dine øjne. Jeg arbejder meget. Jeg kan ikke huske det. Jeg længes efter skovene.

Rolsteds Abandon Green Language uttrycker en längtan efter naturen och en människa som vill bli hel – ett sökande efter kraft och sanning som skulle kunna finnas i naturen, men som framförallt är ett sökande efter en språklig form som kan ta jaget dit.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz