7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Ett komprimerat stycke intellektuell dödsångest
4859
post-template-default,single,single-post,postid-4859,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Ett komprimerat stycke intellektuell dödsångest

JohannaStickland2Foto: Johanna Stickland

Ett komprimerat stycke intellektuell dödsångest

Simon Critchley
Minnesteater
CL(P) Works
112 sidor

Vad skulle det bli av ditt liv om du kunde förutse din egen död? I den engelske filosofen Simon Critchleys förtätade romandebut Minnesteater flåsar den heideggerska närvaron läsaren i ansiktet. Liksom närvaron av hela västerlandets filosofihistoria.

Det irrande och vansinniga geniet är en litterär figur som vissa aldrig tröttnar på, tydligen. Critchleys bidrag till denna tradition börjar med att berättaren och protagonisten – den plågade engelska filosofen Simon Critchley – får en mängd lådor skickade till kontoret. En kollega från universitet har dött av hjärtattack under en värmebölja och lådorna innehåller dennes kvarlämnade material. När Critchley börjar gå igenom materialet finner han ett filosofiskt arbete vars omfattning förefaller enormt. Eller – är det filosofiskt? Han inser hur kollegans arbete mer och mer tar formen av en astronomisk och ockult förutsägelsemaskin. Genom att kartlägga minnet geografiskt och arkitektoniskt anser sig kollegan kunna omfatta hela sin samlade kunskap, eller all kunskap överhuvudtaget och därmed kunna förutsäga allt, inklusive sin egen död.

Under en process av ackumulerande vansinne fortsätter Critchley arbetet där kollegan slutade, och läsaren lotsas genom byggandet av en ”minnesteater”, där alla minnen och all kunskap ska samlas. Vi anar snart att det främsta lockelsen ligger i att eliminera slumpen och att ta kontrollen över döden – och det är här som Heideggers till-döden-varo kliver in i bilden: endast i insikten om vår egen död kan varat få en betydelse.


Minnesteater
är en extremt tät bok. När en av Europas mer tongivande filosofer skriver en roman om en av Europas mer tongivande filosofer som filosoferar sig vansinnig, får vi en roman som dryper såväl av metaberättande som referenser till historiska filosofer och arbeten. Berättandet, som placerar sig på den absurdistiska gränsen mellan det skönlitterära, essäistiska och självbiografiska, bär uppenbara spår av både Jorge Luis Borges pseudoessäistiska ingenjörskonst och David Foster Wallace’s flippade filosofiska humor. Även Sebalds anekdotiska virtuoser gör sig påminda; inte minst genom användandet av en serie fotografier av ett höghus, som monteras ned allt eftersom historien byggs upp.

När Critchley (karaktären) slutligen tror sig vara färdig med sitt minnesprojekt: ”Tiden hade blivit rum. Historien geografi. Allting var en karta och jag hade kartlagt allt” inser han snart att han helt missuppfattat minnets väsen. Minnet är inte en statisk uppräkning av fakta, upptäcker han, utan en organism som ständigt återskapar sig själv, hela tiden muterar sig och förändras. Så han suckar och börjar om.

Denna omtagning, rörelsen mellan den brådmogna ambitionen att kartlägga allt, för att sedan misslyckas och börja om, blir Critchleys metafor för den filosofiska verksamheten som helhet.

Lyckas läsaren väl destillera fram berättelsens rörelser ur den filosofiska onanin finns där hypoteser och händelser som både är vackra och roliga. Som idén att du genom att läsa Andens fenomenologi baklänges kan se hur Hegel konstruerar den mest fulländade bilden av minnesteaterns organiska karaktär. Eller hur det intellektuella fortskridandet i några neurotiska passager försätter Critchleys (karaktären) organ i olag med varandra på det mest absurda sätt: ”Jag var universums levande telefonväxel”.

I sådana tillfällen är Minnesteater verkligen underhållande läsning. Om du gillar västerländsk filosofi och inte tröttat på kanoniserade litterära figurer. Även om Critchleys (författaren) egen putslustiga stämma kan kännas liten och löjlig i den öronbedövande närvaron av bland andra Heidegger och Hegel, så lyckas den trots allt binda ihop boken till en sammanhållen helhet. Ett komprimerat stycke intellektuell dödsångest, marinerad i en neurosens feber.

Kommentera

1 Kommentar på "Ett komprimerat stycke intellektuell dödsångest"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster
1 year 6 months ago

[…] SvD Floret Bernur […]

wpDiscuz