7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Ett varmt ljus på USA:s förlorare
5870
post-template-default,single,single-post,postid-5870,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Ett varmt ljus på USA:s förlorare


10 DECEMBER
GEORGE SAUNDERS
ALBERT BONNIERS
250 SIDOR
ÖVERSÄTTNING AV NICLAS NILSSON

Novellerna i Tionde december tilldrar sig i ett lätt igenkännbart USA som samtidigt befinner sig i en surrealistisk utkant. Moraliska dubier spelar en avgörande roll och de vidarebefordras till läsaren i ett pockande ”Vad skulle du göra?”.

Att George Saunders har arbetarbakgrund märks på fler än ett sätt i hans internationella genombrottsbok Tionde december. Han hävdar att nästan allt han skrivit är en kompensation för sin bristande litterära utbildning och för hur sent litteraturen och läsande kom in i hans liv. Hans gestalter står med fötterna i samma mylla som han själv. Vardagen går åt till att slita på låglönejobbet för få ihop pengar till räkningarna samtidigt som det egna livet jämförs med ungarnas snorrika klasskamraters. Lilly, äldsta dotter i novellen ”Semplicaflickorna” drömmer om trädgårdsdekorationen på modet, en sådan som bästa vännen har. Det är levande flickor som binds samman med hjälp av en mikrolina som dragits genom deras hjärnor, varefter de hissas upp i luften till levande installationer. Tre gånger om dagen kommer uthyrningsfirman och förser dem med mat och vatten. S-flickorna har flytt miserabla omständigheter i sina hemländer, men ler vackert i kritvita klänningar.

Samhällskritiken är inte självändamål i Saunders litteratur. Den lyser igenom ändå, eftersom han rör sig i kända vatten. Språket är skoningslöst rakt på sak, tankar transkriberade till text späckade av företagsjargong, varumärken och populärkultur. Ofta är det så roligt att jag skrattar högt och för en stund glömmer jag att jag befinner mig i förlorarnas Amerika, där skrattspegeln visar upp en inverterad amerikansk dröm. I leken med perspektivskiften exponeras våra fördomar om andra och Saunders riktar en ljuskägla av medmänsklighet mot samhällets mest utsatta existenser. Som när den unge soldaten återvänder från kriget i novellen ”Hem”, bara för att upptäcka att hans mamma och hennes nya pojkvän håller på att bli vräkta. För att hämnas hyresvärden vill den post-traumatiserade veteranen sätta eld på stället:

Båda blev så rädda att de inte sa ett ord, vilket fick mig att känna den sortens skam som man vet att man inte kan bota genom att säga förlåt, det enda man kan göra är: gå, skaffa mer skam.

Med dessa rader kastar Saunders in det där ljuset, gör det dunkla och hotfulla begripligt. Förlorarna i hans värld må vara förlorare, men de framstår aldrig som schabloner. Istället utmanas man att tänka över hur man själv skulle ha reagerat i deras ställe.

I novellen ”Flykten från Spindelhuvudet” utsätts fängelseinternen Jeff för experiment där diverse substanser tillsätts i hans kropp. Med lite VerbaluceTM i systemet uttrycker han sig exempelvis mycket bättre verbalt. Och i nyheten ED289/290 har man funnit källan till förälskelsen. (”För mig var känslan ungefär: förundran inför den klarnande insikten att den här kvinnan skapades i realtid, rakt ur min egen hjärna, efter mina djupaste begär.”) Efteråt minns han de heta känslorna, men inte med något annat än ledsnad över att kärleken inte var verklig. Och för att bevisa exakt hur likgiltig han förhåller sig, måste han skicka henne till ”dödsskuggans dal”, det vill säga låta henne injeceras med DarkenfloxxTM. Jeff vill inte vara skyldig till någons olycka, men får beskedet att vetenskapen står över alla sådana invändningar:

(S)äg att vi har två rivaliserande diktatorer mitt i en dödsfejd. Förutsatt att ED289/290 utvecklas väl i tablettform: tillåt mig spetsa diktatorernas martini. Snart har de tungan i munnen på varandra och fredsduvorna bajsar på deras epåletter. Eller de kanske bara kramas, det beror på dosen. Och vem hjälpte oss att uppnå det? Det gjorde du.

Visst är det tillspetsat, men de surrealistiska inslagen skulle mycket väl kunna tolkas allegoriskt i samtidens USA: för att spara pengar började den näst intill bankrutta staden Flint i Michigan för två år sedan hämta dricksvatten från en flod. Invånarna, sjuka i blyförgiftning, kräks, får utslag och börjar tappa hår, samtidigt som politiker och tjänstemän i staden förnekar att det skulle vara något fel på vattnet. Jeff i Saunders novell blir åtminstone tillfrågad innan substanserna tillsätts. Det försåtliga universumet i Tionde december tycks ofta bara en förfärad flämtning bortanför vår egen vansinniga värld.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz