7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Fackeltåg | Del 5
2092
post-template-default,single,single-post,postid-2092,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Fackeltåg | Del 5

1-1
Bild: Johanna Stenbeck/David Stenbecks Förlag

Fackeltåg | Del 5


och nu bryter jag brödet
därför att han bad mig och jag brer
på den extrasöta sylten som är
djupröd som blodet från fisken som han dänger
mot en järngrå sten, han tar i hårt och gälarna darrar och skinnet
är genomskinligt
och högblankt och fiskens ena öga stirrar på mig
där den ligger rigor mortis bland stenarna och det
är som om jag har sett såna tjocka synnerver förr och nu
sipprar det djupröda blodet från sidofenor och hals, ifall fiskar nu har
hals, djuprött
och jag slickar av dom bara fingrarna han suger på det söndersmulade
brödet och ångrar att han ingenting sa
till fisken innan han gjorde så mot den,
bad den om lov, jag biter


utanför stugan
irrar han ut i skogen, inte med
tändaren utan för att kräkas upp den ljumma
sylten därför att knark ger besvär i dom känsligaste
inälvorna fast det visste jag inte då, jag gillade ju sylten
säger han och
jag
tänker på svalget, ett rött svalg
alldeles
som när jag nästan kräks när jag
svalgfrossar för att glädja honom men ändå låter bli


när jag först bad att få titta på
draken
sa han nej med insjunkna
kinder
nej, det är jobbigt nog ändå

nu vill jag inte titta längre men den
tvingar mig
draken

jag sitter fast vid väggen med knivar
med vässade pilar jag har
armarna ut från sidorna och ögonlocken uppspikade
och jag ser att den slingrar sig att
det går för den att den hatar allt
som inte når lika djupt
in i systemet som


och jag tjuvlyssnar, i stugan:

han säger att han har längtat efter nånting som kunde fylla
upp livet men hon säger att hon längtar efter ett liv som sträcker ut
i hjärtat och han säger sig ha hittat
sin kick medan hon tror
på snicksnack
och att han inte kan hjälpa henne


nej, inte dömd till skoggång, säger jag, utan självvald
skoggång, livslång utstötthet från samhället, viskar jag
men han förstår inte ordet, förstår inte
detta blodrika och mörka språk


han upprepar att draken lindrar ensamheten, jag
säger: jag finns ju här
men
draken gör honom lomhörd och språklös
och ämlig mitt på blanka sommardan, jag har en gäl som
darrar som i dödsryckningar, jag förutsåg det
för pappa säger att allt vackert
fördärvar eller

kanske sa han det aldrig


jag
kan inte sluta
titta på pulvret på den prasslande folien, som om nån hade dött och
kremerats och att han drog i sig gamla själar och därför
blir så förskräckt och vanställd, jag räcker fram
handen men han tittar inte upp, jag säger:

vet du vad det sorgligaste är,
nej, säger han,
du blir ensammare
på så vis,
han nickar

vi lägger oss i soffan, jag tappar klockan
i ögat på honom


och jag säger
nånting om ljudisolerad chock
nånting modest
men det tjänar ingenting till, säger han – som att förlora
fotfästet inifrån som att ramla in i sig själv
i en vacker snöstorm säger jag men det tjänar ingenting till, ingenting
tjänar nånting till, ångorna gör ett ryck, nu vaknar draken och
den är snäll


hurdå
det gör dig gott upprepar jag
och han säger grrr, sen nyper han av en bröstvårta
som jag känner igen, jag rodnar, det är en instinktiv reaktion
att rodna, liksom att
hjärtat slår men hans slag är svaga
och taktlösa
det hade jag kunnat höra med en gång, vi ligger
huller om buller


han frågar
efter nyheter inifrån mig där han ligger och
jag säger att han är kvarterets vackraste son
för jag kan inte prata om mig själv men
han säger att han har flyttat och
då säger jag jag lider av sickelcellanemi

stugan förfaller
om du inte kommer tillbaka, säger jag
bra, då blir du inte insnöad säger han och lagar
strängen, han säger inte
vi


när han inte är
hemma suger jag i smyg på
röret det vita plastiga det är som
ett munstycke för tjockläppade en godisklubba
som nån övergett; som om han glömt kvar den
tom som om han lämnat den framme med vilje
och jag blundar medan jag suger och föreställer mig
den vrånglande lågan men det är inte samma sak,
jag slukar luft



Fackeltåg publiceras i Floret som följetång de kommande veckorna.
Boken finns att köpa som e-bok från David Stenbecks Förlag.

Kommentera

1 Kommentar på "Fackeltåg | Del 5"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster
2 years 2 months ago

Waow ?

wpDiscuz