7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Fel sorts dikt
2108
post-template-default,single,single-post,postid-2108,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Fel sorts dikt

by-Peter-Paul-Rubens-1200px-Rubens_Medusa
Foto: Rubens

Fel sorts dikt

Vid första anblicken språkligt lustfylld
vid andra anblicken googlar du deras namn och läser släktträdet
vid tredje anblicken ser du förnekelsen skria i deras redogörelser för prekariatets prekära situation
borgarbarnen försvarar sig med historieskrivningen
och undkommer krav på jämlik representation
litteraturen är ett (slag)fält där krav på ansvar är undflyende
ett skrik ut i natten: jag är här! Jag menar bara väl!
Ironikern slår sig gärna ihop med den som ger sig hän
symbiosen skapar en lätthanterad balans
som slår an en sträng i dig
Vid första anblicken klockren
vid andra, börjar du tänka på dem som eleganta utsökta och rätt
vid tredje börjar du tänka på Bordieu och hur ingen jävel tycks implementera hans teorier om kulturellt kapital och att det helt enkelt måste vara för svårt att leva med den insikten
Världen bygger altare för deras fötter och du börjar tänka på offerriter då huvuden rullar och Vlad Tepes
som kunde stått där nedanför och spetsat dem på pålar och du tänker på satanistiska riter där du skulle kunna frammana individers downfall men du drivs av en annan lust
Vid första anblicken underdog
vid andra reaktionär romantiker, alldeles alldeles beroende av sin samtids misstag
vid tredje kanske det visar sig att viss litteratur alltid försöker övertyga dig om att den uppstått i ett vakuum och tillika står utanför tiden och kritikens rum och att upphovspersonen anropar den romantiska bilden av poeten som allsköns oberoende fast hen ÄR SÅ MODERN och att tystnad är detsamma som medgivande och det finns kulturella fält och att du kan vara ute eller inne och att det krävs ingångsriter och det krävs godkännande och det krävs uppmuntrande nickar i din riktning
Vid första anblicken kanske du tänker på Strindberg, och hur den obstinata mannen aldrig slutade stångas och se fiender
vid andra kanske du tänker att det finns kritik- och kritikerdiskussioner det finns rum där sådana här frågor ständigt diskuteras
vid tredje tänker du att rum har dörrar och dörrar nycklar och att nycklar måste överlämnas och nycklar brukas och du ändå med nyckeln i handen darrar när du försöker ta första steget
Det är inte rädsla. Det är en genuin reaktion på en existerande institution. Vissa känner sig berättigade att skriva om vad som helst, det är ett bevis på deras oantastlighet. Deras oantastlighet är ett bevis på deras goda börd och deras tillgång till rummen.

Jag föreslår litterär egoslakt. Vad väntar du på?

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz