7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Filmen fortsätter alltid efter slutet
7138
post-template-default,single,single-post,postid-7138,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Filmen fortsätter alltid efter slutet

filmen fortsätter alltid efter slutet

en bild på en duk
en motor i ett maskineri
jag får bildens kugghjul att rotera
om det framför ögonen är en konstruktion
om mina ögons blickar fångar
vågor elektricitet skimmer klarhet brus
träffad av strålkastare
synnerven
min blicks omfång
min hjärnas omformning
min omfamning av sanningen
beroende av antalet drivhjul
av antalet maskiner i samspel i tankarna

en fiktion i verkligheten
av verkligheten
en fiktion av fiktionen
fragments omformning
bitar av kaos
struktur av trådar av föreställningar av verklighet av fiktion
mening

märkligheter är ingen orimlighet
bara, också: ombytlig realitet
blir förnuftig av förnimmelsen
av hur den rör sig
av hur den omformar sig och omformar sig igen och igen
och igen i en ständigt asymmetrisk cirkulation

det där med märkligheter menar alltid hålla på med märkligheter
vadå hålla på
menar alltid ha märkligheter
finns bara saker att märka
att stämpla i tankarna
huvudet går inte på bensin ändå sker det motorstopp. vill ha en elbil men gillar inte att köra bil. det blir fel med kopplingen. bortkoppling och –
kortslutning.
det fattar eld, det brinner. en eld inuti mitt huvud brinner
som molnen nu
tänk att slukas av dem
äta sockervadd
och spy
jag var elva år
åt popcorn på drive in bio
har aldrig gråtit till film
till stämning på film på rullande filmrulle projicerad på duk
sörjer inte himlen, den på bilden, den på rullen
den är ledsen och fäller tårar, droppar färger på marken som jag inte ser för jag ser bara regn, känner bara droppar på min hud när jag står på gatan och tittar på asfaltvägen och husfasader, och på tåg som åker förbi så snabbt att jag inte hinner se fönsterrutorna där blickar tittar ut.

Moa Söderkvist Spegel, född 1991 och bosatt i Stockholm. Poet och annat för att överleva. Har gått skrivarlinje och nyligen aktuell på podpoesi debut

Kommentera

1 Kommentar på "Filmen fortsätter alltid efter slutet"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster
Britta
1 year 3 months ago

Som en bild, på bild ,på bild.
Ögonblick. Flera skikt.
Spännande text.

wpDiscuz