7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Föränderlig flora
2838
post-template-default,single,single-post,postid-2838,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Föränderlig flora

ut2
Foto: Vide Koli

Föränderlig flora

Theodor Hildeman Togner
Ut
Lesbisk pocket
96 sidor

Flickor och blommor befolkar Theodor Hildeman Togners debutdiktsamling Ut, en viktig röst med en självklar plats i kampen för transpersoners rättigheter menar Daniel Mårs.

I den Malmöbaserade teatergruppen PotatoPotatos pjästriptyk I den bästa av tjejvärldar utforskades ett universum där det feminina, flickiga och ”klassiskt kvinnliga” inte nedvärderas. Att vara sårbar, fläta varandras hår, svepas med av en känsla. Färgen rosa, svalkande parasoll och mjuka värden. Allt det som så ofta ses som svaghet, motsatsen till det maskulina, är minst lika viktigt och nödvändigt. Till och med radikalt och politiskt.

Under läsningen av Theodor Hildeman Togners debutdiktsamling Ut tänker jag tillbaka på pjäserna och ser likheter. Texten är på många sätt en uppgörelse med flickan och flickigheten, men inte för att flicka i sig är något dåligt, svagt och mesigt, något en inte borde vara. Snarare är flicka upphöjt och besitter en stor makt och dragningskraft, dock något berättarjaget inte själv vill vara. Men kroppen i spegeln skriker flicka. Den biologiska kroppen. Alla kroppsdelar är flicka.

Flicka är armarna
flicka är benen
flicka är axlarna
flicka är nacken
flicka är bröstkorgen

Och så vidare. När jaget ser sig i spegeln framträder en ”inåtvänd pojke”. Det är en klaustrofobisk känsla, och två sidor fylls av orden ”ut ur flicka ut ur flicka ut ur flicka”. Flicka är något som finns i kroppen, som vill växa sig starkare och som jaget hela tiden vill bort ifrån. Samtidigt utgör flickor en lockelse. De väcker en sexuell lust och inre konflikter. Att se på sin kropp innebär att även upptäcka flickorna. Att utforska deras kroppar innebär också att konfronteras med den egna anatomin. Sexualiteten blir en kamp mellan fascination och obehag. En känsla av otillräcklighet, att inte kunna leva ut och att ständigt behöva infria andras förväntningar på kroppen.

Hildeman Togner använder sig av sådant som anses vara flickigt och feminint i sitt språk. Klänningar. Blommor. I trädgården som breder ut sig över texten växer syrener, vitsippor, vallmo. Orkidéer, liljor, fläderblom. Men framför allt rosor. Rosorna finns överallt. De fyller rummet. Växer ur kroppen. Rosorna är vackra och väldoftande men suger också energi, vill ta sig in, slå rot. Floran är inte bara något vackert, för textens jag är den djupt problematisk. Har alltid varit så. Rosansamlingarna som slår ut på bröstkorgen tyder ju på något: flicka. Könsorganet liknar en ros, både frånstötande och tilldragande.

Blommorna hjälper verkligen texten. Precis när den riskerar att bli övertydlig väjer Hildeman Togner undan och skapar istället poesi.

Jag tror att det finns… en skock… vitsippor… där. Innanför bröstkorgen… som vill
spricka upp.
Jag håller lakanet hårt. Mot kroppen som myllrar.
Jag vill inte att den yppiga vitsippan ska tränga igenom.

Det lyriska blandas med stycken som mer liknar korta noveller. Där får flickorna namn och associeras med en egen blomma. Vi får läsa om jagets längtan till, och senare umgänge med, dem. Sexuella utforskningar där jaget känner av det omöjliga i att behöva leva upp till sin kropp och den flickidentitet den utlovar. Här finns också en återkommande dialog mellan jaget och Rösten, som fungerar som en slags terapeut. Först känns formen aningen ofokuserad, som att de längre styckena hade kunnat mynna ut i något eget, större, och att de tappar något av det som fungerar så fint i de mer poetiska delarna. Samtidigt tillför dessa en kontrast och för in en mer vardaglig ton. Mamman som sitter vid köksbordet, hållandes en kaffekopp. Flickorna i skolkorridoren och omklädningsrummet. Problemen med floran finns inte bara inom jaget utan kommer även utifrån i form av förväntningar och normer. Det är skickligt gestaltat, och här visar sig helt klart ett författarskap vars utveckling jag vill fortsätta följa.

”Är det flicka?” frågar sig jaget och trycker på textens kärna. Ja, vad är att vara flicka? Vad är att vara pojke? Vad är att vara sin kropp? Och att inte vara det?

Förra året började diskussioner om könsöverskridande ta alltmer plats i samhällsdebatten. Medierna pratar om en ”transrevolution”. Världsstjärnor som Laverne Cox och Caitlyn Jenner får stor publicitet och riktar ljuset mot frågor om könsidentitet. Samtidigt är dessa två, som båda är välbärgade, framgångsrika och passar in i traditionella skönhetsideal, inte representativa för majoriteten av transpersoner, något Cox själv påpekat i ett inlägg på sin Tumblr. Där uttrycker hon en önskan om att publiciteten, kärleken och det stöd hon och Jenner fått kan omvandlas och användas till större förståelse och rättigheter för alla transpersoner. Med orden ”the struggle continues…” avslutar Cox sin text och menar att ett betydligt bredare spektrum av röster behövs för att öka acceptansen.

”Min kropp är ett collage av flickor jag inte är”, skriver Theodor Hildeman Togner.
En cis-person som jag själv kan aldrig helt och hållet förstå de känslor som en sådan erfarenhet innebär. Men jag vet att berättelsen berör mig på djupet. Det är en viktig röst som framträder och Ut känns som en självklar del i den fortsatta kampen. Rosig, vacker, tonsäker och med en enorm potential för att skapa förändring.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz