7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Fragment
4770
post-template-default,single,single-post,postid-4770,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Fragment

JohannaStickland3Bild: Johanna Stickland

Fragment

Nu är kvällarna lika ljusa som den första natten vi sov med varandra. Jag tvingar fram tankar och dofter som fanns då, så att de inte flyter utanför mitt medvetandes ramar. Lukten av bensin och cigarettrök. Det svindlande känslan som bara uppstår precis där i början, när man skrapar på varandras ytor och försöker tränga in så obemärkt som möjligt. När ens kropp vill rusa i förväg och man försöker tygla den. Men det är svårt att försöka återskapa på kommando. Kanske måste jag bara låta det komma. Vänta på att en spontan doft ska återkalla en hel sommar på ett par sekunder, fånga mitt medvetande och kontrollerar alla sinnen. Ge mig gåshud och en konstig känsla i magen.

Det är inte sentimentalitet eller längtan. Det är något annat. Något som exploderar i mig som en atombomb. Spränger bort alla andra intryck för stunden. Kastar mig bakåt i tiden med en väldigt fart. Ett års minnen passerar under några sekunders tankekraft. Allt jag känner är din hud mot min. Värmen och svetten från sensommarkvällens sista sol. Ett litet fragment från något som aldrig kommer tillbaka. En tid. En känsla. Ett tillstånd. Total lycka som gör en totalt naiv och godtycklig. Jag försöker fånga det. Om jag kunde skulle jag spara det i en liten ask. För det är så skönt när hela ens värld kretsar kring mänsklig närhet och svettiga sommarkvällars sista timmar. När det lyckas stänga ute allt som heter vardag och rutiner.

Detta kan vara sommarens sista riktigt soliga och varma dag. Trädens löv brinner redan och snart kommer de singla ner mot marken och jag kommer göra likaså. Nu önskar jag att jag hade kunnat försegla det där fragmentet. Ta fram det när det känns som jag ska trilla sönder om jag reser mig upp för snabbt. När det känns som hela min värld skulle kunna raseras på en sekund. När jag känner mig orörlig för vardagens kvävande hinna som klibbar fast vid allt. När jag inte kan stoppa vardagens övertag över min kreativitet, mitt goda humör, mitt välmående och mina egna tankar.

Ebba Sigeback, 19 år, studerar Psykiatrisk omvårdnad och är bosatt i Malmö.

Kommentera

1 Kommentar på "Fragment"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster
1 year 9 months ago

Otroligt vackert!

wpDiscuz