7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Håglös humor
1422
post-template-default,single,single-post,postid-1422,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Håglös humor

eylul4
Foto: Eylül Aslan

Håglös humor

noll vänner
Tao Lin
Carl Lindstens bokförlag
224 sidor
Svensk översättning Carl Lindsten

Med noll vänner introduceras Tao Lins poesi för första gången för en svensk publik. Lins första diktsamling utges nu som ett poetiskt magasin formaterat för samtidens unga och likgiltiga, där ord och bild samspelar.

I ett framförande av dikten ”I went fishing with my family when I was five” från 2008 fångar den amerikanska författaren, förläggaren och poeten Tao Lin kärnan i det litterära fält som de senaste åren kallats alternative literature, eller Alt Lit. I youtube-klippet mässar Lin under cirka tre minuter att han och hans familj dag efter dag äter val till middag. Det apatiska framförandet i kombination med det absurda stoffet skapar ett slags limbo där alternativlitteraturens tragikomiska tematik cementeras. Det hela förstärks av publikens reaktioner, vilka skiftar från oförståelse till skratt vidare till tristess och sedan tillbaka igen.

Relationen mellan författare, text och läsare är utmärkande för alternative literature, en genre i vilken Tao Lin är en betydande förgrundsfigur. Många är medieformerna som används och såväl egenutgivna diktsamlingar som blogginlägg, chapbooks, chatloggar och tweets används som textbärare. Därför är det inte så märkligt att Lins diktsamling noll vänner ges ut på svenska i livsstilsmagasinsformat, tillsammans med fotografier som expanderar texten. Formatet fungerar som en ny struktur för innehållet och de tillhörande fotografierna förstärker dikternas innebörder.

noll vänner, ursprungligen utgiven 2006 med titeln you’re a little bit happier than i am, är Lins första samling dikter som ges ut i svensk översättning med förord av översättaren och förläggaren Carl Lindsten. Dikterna är pregnanta, prosalyriska och självbiografiska. De vittnar om en djupt deprimerad ung människa, som i sitt självmedvetna rum erinrar om tidigare ångestdrivna händelser. Lin varvar redogörelser för lågmälda orosmoment och uttråkat, datorbaserat tidsfördriv med utbrott i form av versaler och rabblande bekännelser. Det senare blir kanske allra tydligast i dikten ”04:30”, vars bildspråk och radbrytningar pockar på läsarens uppmärksamhet gång på gång likt någon som helst av allt vill bli sedd.

jag ligger i sängen och biter på mina naglar
jag sitter i skiten existentiellt
jag är inte något okej
jag är helt själv i rummet och ligger och är nervös i sängen
jag sitter i skiten existentiellt
jag är bara något normalt
jag sitter i skiten existentiellt
jag sitter i skiten existentiellt
jag sitter i skiten existentiellt
jag sitter i skiten existentiellt
jag sitter i skiten existentiellt
fortsätt gärna läsa det här
(…)

På samma gång betecknande för, och beklagligt hos Lin, är den specifika ton han befattar sig med. Det handlar om en sorts uttryckslös humor som går att finna i så väl form som innehåll och som ofta uppstår när Lin skildrar något tragikomiskt alldeles håglöst. Det utmärkande med Lin är att hans stil ter sig som en konstnärlig förlängning av unga amerikaners internetbaserade beteende och språk. Det beklagliga i detta är att det gör poesin svåröversatt – det är inte helt enkelt att få den att låta naturlig på svenska. Ändå är det tydligt att översättaren Carl Lindsten har ansträngt sig för att hålla sig så nära originalets språkstruktur som möjligt. Detta gör att läsaren finner någon sorts mellanläge beträffande hur Lin uppfattas på engelska och hur specifika formuleringar och slanganvändande översätts till en svensk kontext. Det är inte helt oproblematiskt men skapar oftast en stil som blir iögonfallande.

Som en förlängning av dikterna finns det i den svenska utgåvan fotografier från tre konstnärer som illustrerar och tolkar noll vänner. I synnerhet är det Eylül Aslans fotografier som är intresseväckande. Hobbes Ginsbergs verk är visserligen innehållsrika sett till den mer ångestfyllda delen av Lins dikter men framstår mest som en mörkare och på det hela taget mindre genomtänkt version av, säg, Arvida Byströms fotografier. Josefine Johanssons bilder gestaltar sängliggande dagdrömmare med förhoppningar om nya sociala medier-notiser – dock utan att bli riktigt övertygande. Aslans bidrag är intressantare i sin dynamik då de svarar mot Lins håglöshet med sina skildringar av katarsiska förfaranden, exempelvis att hälla apelsinjuice i ansiktet. Här blir ikonotexten som mest givande.

I ärlighetens namn så innehåller inte noll vänner Tao Lins bästa dikter. Den senare diktsamlingen cognitive-behavioral therapy och mycket av det som han publicerat på det webbaserade förlaget Bear Parade utgör i min mening bättre återgivningar av den unga, kulturintresserade människan som i sin webbläsare konstant växlar mellan Tumblr-bloggar, recept på veganska smoothies och Lorrie Moore-noveller. Trots det är jag imponerad av noll vänner, i synnerhet eftersom den genom formatet och användningen av fotografier bygger en ny helhet som passar publiceringens ändamål. Lin själv är allt som oftast överraskande i sitt författarskap bland annat genom nya tonsättningar i poesi och prosa, men också genom nya sätt att finansiera sina publikationer. Den här utgåvan ligger helt i linje med detta beteende.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz