7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Hos Thúy studsar orden mellan språken
7046
post-template-default,single,single-post,postid-7046,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Hos Thúy studsar orden mellan språken

Hos Thúy studsar orden mellan språken
KimThuy_RMaslow

Kim Thúy
Vi
sekwa förlag
150 sidor
Översättning av Ulla Linton

Kulturfriktioner skildras i romanen Vi märkvärdigt friktionsfritt. Kim Thúys prosa är så vacker och lätt att den tråkar ut Sofia Roberg.

Anne Carson skriver i Röd självbiografi att människor i landsflykt hungrar efter språk och är medvetna om att vad som helst kan hända. ”Ord studsar. Ord gör vad de vill och vad de måste om man låter dem göra det”, fortsätter hon. Jag kommer att tänka på dessa rader när jag läser den vietnamesisk-kanadensiska författaren Kim Thúys tredje roman, Vi. Hos Thúy studsar ord mellan det vietnamesiska språket hon föddes in i och det franska språket hon skriver på. Titeln på hennes rosade debutroman är Ru vilket betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska och ”bäck” på franska. I enskilda ord och namn ligger berättelser nedvikta, som Thúy vecklar ut i sina böcker.

Liksom i Thúys tidigare romaner flyr protagonisten till Kanada som barn och växer upp mellan två kulturer, oförmögen att helt känna sig hemma i någon av dem. ”Vi” betyder något litet, och Bao Vi heter också protagonisten. Hon förhåller sig dock ironiskt till sitt namn, som översätts ”dyrbara pyttelilla mikroskopiska”. Som barn är hon ovanligt storvuxen och som vuxen vägrar hon vara familjens dyrbara skatt: hon lösgör sig från dess skyddande famn och går sin egen väg. Istället för att studera medicin eller juridik läser hon till översättare. Hon hungrar efter språk och frihet.

Stilen är karakteristisk för Thúy: hon driver narrativet framåt genom associationer. Prosan är tät med liknelser och deskriptiva motsatsförhållanden som ger mjuka övergångar mellan protagonistens minnesflöden och de kulturer som möts. Även om den associativa stilen ger en uppbruten kronologi så är det en utvecklingsberättelse där protagonisten ger utsnitt ur sitt liv från barndom till tidig medelålder. Thúy har själv sagt att hon inte hittar på någonting utan endast skriver om sådant hon själv upplevt eller sett, och även om Vi, till skillnad från Ru, inte etiketterats som självbiografisk präglas romanen av en memoarestetik.

När Bao Vi väljer att följa sina egna drömmar och nycker istället för den bana som bestämts av familjen blir hon en paria bland de andra exilvietnameserna och förskjuts av sin mamma. Identitetssökandet är centralt i Vi, protagonisten kontrasterar det vietnamesiska mot det västerländska sättet att hantera saker såsom fysisk närhet, relationer, känslor och ambitioner. Thúy är, om man vill använda sådana kategorier, en ”migrantförfattare” vars böcker är exempel på en så kallad världslitteratur som tematiserar kulturfriktioner och problemet med språklig och kulturell översättning. Varje kapitel, som ibland inte är längre än en sida, ackompanjeras av ett vietnamesiskt ord eller namn som på något sätt associerar till innehållet – och på ett ställe möter läsaren även kinesiska tecken, då Báo studerar kinesiska och funderar över hur tecknen är konstruerade av ihopsatta bilder. Thúy gör det dock enkelt för läsaren genom att alltid förse den med översättningar och förklaringar. Kanske är det därför hennes böcker har blivit så populära och översatta: även om de tematiserar glappet mellan språk och kulturer så inger de läsaren med en känsla av att erfarenheter går att översätta.

Tillsammans med den starka sinnlighet som präglar Thúys prosa – baksidetexten utlovar läsaren ett möte med ”Vietnams färger och smaker” – så skapar detta en mjuk text där läsaren vaggas in i en vacker berättelse. Skönheten är i sig en annan central aspekt av Vi, där kvinnors värde främst består i att vara vackra, och är de inte det får de kompensera med att vara husliga, underdåniga och riktigt bra på att laga mat. Under det mjuka skimret döljer sig en patriarkal kultur som spänner över både öst och väst. Romanen är full av uppoffrande kvinnor och sviniga män, men Thuys smidiga, poetiska stil hastar lätt förbi de riktiga brännpunkterna, översätter och överbryggar problemen istället för att dröja i dem.

Om det finns en tråd som syr ihop det fragmentariska narrativet så är det den frånvarande fadern, hans svek, och möjligheten till förlåtelse som öppnar sig i romanens slut. Men över alla mörka erfarenheter som skildras ligger ett skirt ljus, och jag märker att jag blir uttråkad av denna upptagenhet vid det vackra och lätta, som alltså delvis ligger i romanens själva form. Thúy är så skicklig på att hantera orden, att få dem att göra vad hon vill, att läsaren föses genom berättelserna med en onaturligt hög hastighet. För att skildra ett liv präglat av friktioner så är Vi märkvärdigt friktionsfri.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz