7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Hur knullar en feminist?
5283
post-template-default,single,single-post,postid-5283,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Hur knullar en feminist?

photo-1447688812233-3dbfff862778

Hur knullar en feminist?

Granta nr 6: SEX
Erika Bernalt, Marie Darrieussecq, Mark Doty, Kristofer Folkhammar, Stefan Lindberg, Martina Montelius, Ottessa Moshfegh, Sayaka Murata, Karolina Ramqvist, Isabelle Ståhl, Saskia Vogel, Jeanette Winterson
Albert Bonniers förlag
205 sidor.

Det finns långt fler skäl än just sex att läsa det sjätte numret av Granta. För så länge det inte bara är en källa till ren och skär njutning utan tvärtom nog så komplicerat, finns det anledning att fortsätta utforska det i litteraturen.

Granta nummer sex har passande nog sex som tema. Att skriva om sex 2015 innebär uppenbarligen att företrädesvis skriva ur ett kvinnligt perspektiv alternativt en homosexuell mans. Bara en av de tretton texterna i antologin har en heterosexuell man som berättare och i den texten förekommer inte sex, i alla fall inte explicit. Det är något jag funderar mycket på under läsningen, hur ”svenskt” perspektivet är i denna sammansättning av noveller. Varför faller exempelvis valet på Marie Darrieusecq och inte Michel Houellebecq och hur hade urvalet sett ut i låt säga en fransk motsvarighet? Lägg därtill författarnas tolkningar av temat.

Karolina Ramqvist skriver i ”Den knullande kvinnan” om det ambivalenta i att leva i ett jämställt förhållande och samtidigt vilja bli knullad av en man som övertygar med sin fysiska överlägsenhet, med sin ”manliga” blick på ”kvinnan”. Måste valet av den goda mannen innebära ett svalare sexliv? När han inte vill slänga ner kvinnan ifråga på ett bord och bara knulla henne trots att hon ber honom. Han säger att det inte är hans stil, han är feminist, med i Fi, som Ramqvist skriver.

Jag tänkte på alla saker jag själv hade gjort för att någon man bett mig, som jag kanske inte betraktat som riktigt min stil men sedan kanske lärt mig tycka om – eller inte. Och jag kände mig övertygad om att det även gällde henne. Och jag kände mig deprimerad över det faktum att när män blev feminister så tycktes de ändå hitta sätt att beskära kvinnors sexualitet.

Saskia Vogel berör i sin novell ”Slampor” motsatsen, det där underliga mellanrummet man kan befinna sig i då man älskar en man som behandlar en illa och samtidigt försöker leva upp till bilden av sig själv som modern kvinna och feminist. Vägen till självförståelse går i det här fallet genom porren, där de utfläkta kvinnorna med tomma blickar först är de enda som kan tända begäret i henne. Men hon hittar ut ur den förytligade, hårda slipprigheten – för liksom livet är branschen full av motsättningar, och det finns de som njuter av att bli påsatta och dem kan man också identifiera sig med.

Och här någonstans undrar jag varför det ska vara så förbannat svårt att knulla som feminist och det verkar gälla både män och kvinnor. Jag menar, borde inte den sexuella arenan vara just platsen där man får göra precis vad som helst så länge de inblandade är tillräckligt gamla och samtycker? Är det inte friheten i leken och njutningen vi eftersträvar, hur den än ser ut? Alltså inte sex på någon annans villkor, som transaktion, som ett steg i karriären, utan som ren och skär njutning.

Om porren gjort avtryck i vår sexualitet genom att förmedla stereotypa bilder av den stenhårda mannen som dunkar sig in i kvinnors alla öppningar och kvinnan som underdånigt och villigt låter sig pumpas full, sprutas ner och tryckas till, vilka stereotyper förmedlar då föreställningen om feministiskt sex? Att män inte bör dominera kvinnor i sängen? Att kvinnor inte bör känna njutning av hårdhänt hantering? Att man bör fördela tiden ovanpå jämt mellan sig?

Visst, det personliga är politiskt när det kommer till vem som i huvudsak städar hemma, vem som tar ut flest vab-dagar och vem som står på bilens registreringsbevis. Men när det handlar om rollspel, bonding, eller en helt vanlig missionärsställning – kan vi inte lämna politiken utanför?

Några som definitivt lämnar politiken därhän när de hänger sig åt sex är persongalleriet i Stefan Lindbergs novell ”Vi är här för att älska”. I en befriande skildring av vad som försiggår i maktens korridorer, eller kanske snarare under ledamöternas skrivbord, knullas det hej vilt över blockgränserna. Här är det en nyseparerad minister som efter år av förnekad lust låter sig förföras till höger och vänster, och jag tänker att vore det så här det stod till i verkligheten i riksdagshuset skulle förmodligen vår välfärdsstat blomstra. Eller också inte, eftersom sexualiteten just utspelar sig i det där utrymmet där undantagstillstånd råder, eller i alla fall borde göra det. Där förnuftet rämnar och helt andra krafter tar vid; sex för sexets skull, njutningen som självändamål. Och sedan klär man på sig sin ministerpost igen och visar tydligt att man tar avstånd från miljöpartistens krav på öppna gränser.

Ur ett manligt heterosexuellt perspektiv hade den här berättelsen lätt kunna kännas unken. Nu är det istället uppfriskande att läsa om ministerns bravader med den heta sexduon Lilja och Seglén (båda kvinnor) för att inte tala om den välhängda Kjell-Ove från försvarsutskottet (som närmar sig pensionsåldern).

Men den riktiga skrällen i samlingen kommer med Martina Montelius ”Sexdöd på äldreboende”. Det nybildade paret Gurli och Roger knullar skrupellöst så fort de kommer åt och äldreboendets chef Jill håller på att duka under av, ja, vad är det egentligen hon mår så dåligt av? Äckel? Avundsjuka? Rädsla för döden? Vad är det för vämjelse som väller fram i oss vid tanken på, eller ännu värre, åsynen av åldersskröpliga kroppar som ohämmat ägnar sig åt samma aktiviteter som vi själva? Och var går egentligen gränsen – är det vid sjuttio, åttio eller hundra vi borde sluta ha sex av anständighetsskäl eller åtminstone låtsas som om vi gjort det?
Montelius väjer inte för formuleringar som:

Kukmassan fyllde hela hennes sönderpratade mun, denna mun som snart skulle bli aska i en urna, men som nu var Rogers kukhem, kukens hem, dess strövfält och miljöfarliga sköljmedel. Han höll ut sin arm och lät Gurli använda den som fittrutschkana.

Det är rakt igenom underbart och med hjälp av Montelius virtuosa formuleringar är det självklart att läsaren både fattar sympatier för och hellre identifierar sig med det vitala åldringsparet än den rigida och konventionella Jill. Vem skulle inte vilja sluta sina dagar i ”aldrig avstannande slickande och slafsande och hamrande och stånkande” också om man förargade en eller annan äldreboendechef på kuppen?

I ”Ett rent äktenskap” av Sayaka Murata är det däremot frånvaron av lust som står i fokus. Kvinnan som är jaget känner avsmak inför den äktenskapliga samvaron och lyckligtvis känner hennes make likadant, något som var skälet till att de överhuvudtaget gifte sig. Sex tillhör sådant man sköter vid sidan av. När det blir dags att utvidga familjen söker de sig alltså till en klinik för sexuella minoriteter för att få hjälp med befruktningen. De är inledningsvis tveksamma till den medicinska behandlingen då det visar sig att det inte är provrörsbefruktning, de måste själva delta. När de så slutligen bestämmer sig för att ändå göra slag i sak beskrivs förfarandet ingående. Mannens penis blir ordentligt bearbetad för att först framkalla ståndet och därefter blir säden frammasturberad med hjälp av en elektrisk kolv, varvid hans fru förs fram mot honom med benen särade för att han slutligen ska tömma sig i henne.

Och det är här jag känner att feministen i mig reser sig och ryter att nu var det väl för helvete något som förbisågs! och jag inser att det är aldrig så enkelt som att bara knulla, hur hett jag än skulle önska det. För så länge kvinnans förberedelse, njutning och utlösning inte tas på samma allvar som mannens så finns det anledning att fortsätta skildra heterosexuellt sex.

Ändå är det novellen ”Här händer ingenting” av Ottessa Moshfegh som gör störst intryck på mig i Granta nummer sex och där knullas det överhuvudtaget inte, även om något outtalat ligger och pyr mellan den enfaldiga skådiswannaben från Utah och hans femtio år äldre hyresvärdinna Mrs Honigbaum. Den unge mannen i Moshfeghs novell längtar efter något och den som tycks kunna ge honom det är Miss Honey som hon också kallas. Att bli sedd, och i och med Mrs Honigbaums intresse för honom tycks hans Hollywooddrömmar skingras. Det är rörande och berörande. I en tid när sex inte längre kittlar nämnvärt i text är det kanske inte mer av den varan vi behöver i litteraturen, utan hellre något annat, mer subtilt? Ord och scener som förr provocerade glider numera ner utan svårigheter och tuggmotståndet i en novell om sex ligger definitivt i relationerna om inte i språket, snarare än i sexakten, något som Kristofer Folkhammars och Jeanette Wintersons bidrag är lysande exempel på. Skälen till att läsa Grantas senaste nummer är följaktligen långt fler än sex.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz