7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
I korsningen mellan sårbarhet och sarkasm
18392
post-template-default,single,single-post,postid-18392,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

I korsningen mellan sårbarhet och sarkasm

I korsningen mellan sårbarhet och sarkasm

Av Filip Lindberg

Ingvild Lothes dikter prövar sig fram bland sarkasm, bekännelser, smärta och minnen för att hitta fram till de motstridiga känslornas uttryck.

Den norska poeten Ingvild Lothe (född 1990) är redan ett namn i den skandinaviska poesiscenen, en poet i kretsen kring förlaget AFV Press. Att Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt Kolon forlag är en debut är därför en sanning med modifikation, då Lothe publicerat en e-bok såväl som en chapbook. Det nya är det traditionella bokformatet.

Det känns viktigt att påpeka, för när jag läser går tankarna tillbaka till Lothes första verk når jeg blir stor vil jeg bli åtte år (2014), en e-bok utgiven på Ett av Sveriges största förlag. Jag tänker framförallt på verkens gemensamma vilja att avbryta kroppens växande, och hur dessa avbrott i sig är handlingar. Det är ingen tillfällighet att formuleringen: ”Jeg blir snart nødt til å ta en pause / fra denne pausen jeg holder på med”, återfinns i båda böckerna.

Alla upprepade försök till att skriva fram temporala mellanrum – fantasin om beboeliga utrymmen mellan de olika livsstadierna barn/ungdom/vuxen – markerar den känsla av omöjlighet som samtidigt beskrivs i dikterna (”verden var dum, og jeg ble et vintereple”; ”jeg var i verden, jag var umulig”). I Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt gestaltas det fint när diktjaget håller andan, hur hon försöker hejda kroppens växande; stanna tidens gång: ”Jeg holder pusten. / Jeg er et barn, eller jeg er ikke voksen, jeg har små pupper”, och ”når jeg holder pusten under vann / er det av praktiske årsaker / og ikke av frykt”. Men till slut andas hon, kroppen tvingar henne till det.

Andningsuppehållet är en bra bild av det omöjliga försöket att skapa beboeliga utrymmen i avbrottet – just eftersom uppehållet måste upphöra (hon måste andas). Men samtidigt finns det en kraft i att insistera på detta avbrott, eller med dramatikern Christina Ouzounidis ord: ”Att hon upprepar en och samma lugnande rörelse betyder inte att hon inte handlar.”

För i Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt prövas olika handlingar för att finna sätt att artikulera smärta och sorg. Ett prövande – av poser, sarkasm, bekännelser, smärta och minnen – som syftar till att möjliggöra känslornas artikulation, samtidigt som uttrycken tillåts tysta samma tal. Lothes stilistiska skarphet ligger här: i den ömsesidiga mixen av motstridiga tillstånd och känslor. Det syns framförallt i övergångarna mellan, och de simultana uttrycken av, sårbarhet och sarkasm:

Ute smiler sola som en golden retriever,

men jeg setter ikke pris på det.

Noen har sendt meg blomster i gave,

men ikke av sorten jeg foretrekker.

Hvorfor ser du meg ikke?

Alle andre gjør det.

Lothe har också beskrivits som en ”norsk litteraturs houellebecq girl”. Jag förstår förvisso vad som avses, för liksom Michel Houllebecq undersöker Lothe kärleken och känslans misslyckande i det samtida västerländska samhället, där individens känslouttryck har förlorat merparten av sin meningsskapande kraft. Kvar lämnas en cynisk och/eller gråljummen individ – ovillig till upplevelser. Lothe artikulerar dock denna tematik utifrån flickans/kvinnans utsägelseposition, vilket medför en fundamental förskjutning. Fantasin om oberoende och onåbarhet, som enkelt kan kodas som manlig, skrivs fram på andra villkor. Det är framförallt kroppen som intar en annan roll:

Jeg drømmer om skandinavisk avstand

og delikate problemer,

men vagina er et åpent sår.

Det ligger et menneskefoster i toalettskålen.

Jeg må trekke ned flere ganger

før alt forsvinner i sluket.

Denna tematiska förskjutning är en viktig aspekt i Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt. Diktens samtidiga uttryck av sårbarhet och sarkasm vittnar om det: smärtsamma rader som stundtals sätter sitt jag på spel. Dikten fastnar inte heller i ett tillstånd av gråhet. Slutet öppnar till och med för kärlek.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz