7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Jobbet mitt
4335
post-template-default,single,single-post,postid-4335,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Jobbet mitt

Diagram_feynman_web
Konstnär: Åse Frid

Jobbet mitt

En målning, en närbild

Nu syns ansiktet, känner inget uttryck

Dagrar, brunt, mörkt, plaskigt

tittar upp, en himmel springer förbi

Grönt, grönbulligt, grönfrodigt snart

höstgult, blåsten hoar i lövruskorna

I tio minuter, kämpande med ansatsen

Att snart skifta skor

öppna dörren, barnen skötas

Stänga dörren, tiden slut


Klumpen suger

allt är med och redovisat i

långa vävar av

skivor av

moment av

travande lyfter inte hjärtat

sitt bästa

i rusningen kommer bara grus

kanten av bordet

där vattenpölen med sin fläck

inuti dallrar

orkar inte vänta

på att den sjunker

väggen med skugga på cementen

citronfjärilen

plötsligt med i bilden

och påminner om något

det vackra

Lämnar och väntar igen

suger upp klumpen


Pekoral för droppe

Skördetid för tankedropparna

droppa droppa (droppa)

ansamling i vidgande pölar

utåt ytterst

inget som föreställer

något, inget, inget, ute.

Droppe ett beständigast är

fastnar, håller tag, ramlar ner

droppe två, blänker, glider segar

ner

droppe tre snabbast i världen att dö.

En förlamning

framträder i en droppe en förlamning

som utvidgar sig så olyckligt

att alla andra små droppar äts

upp.


under höger fot en rå cementkyla

i vänster fot ett surrande brus

som borrar sig uppåt mot knä och lår

aldrig enhetlig alltid tappat formen

aldrig avslappnad alltid aldrig

naturlig frånvaro av närvaro

istället bara förnimmelse av rå kyla

den är här

dova pirranden

dom är här

inte av vällustigt slag utan

hotfulla strålande pirrningar

samt konstaterandet av full

urinblåsa det är

bara det

kyla, brus

gult vatten i en kroppsblåsa

som snart ska tömmas

inget mer

idag


Nyllet spårar ögonhänget

nyllet upptar hela kroppen

nyllet känner kinderna rasa

nyllet håller stilen bra

nyllet kan inte slappna av

nyllet raserar sin egentliga ålder

nyllet är elvahundra år och tre till

nyllet följer örats förnimmelse mot

nacken

nyllet har det inte bra idag

nyllet hänger sina ögon på spåret


Rumfaktum

Faktiskt rum

av blått, av gult, av brunt av zinkvitt

några fuktiga knipande ögonlock,

klipper, veckas, i ögonvrån drar det

I höfterna skorpiga körtlar som trycker

i vänster axel ett envist dragande

Muskler som delar sig och faller

vackert i särade slanka våder

draperar sig över kroppsligheten

Rödgult, Hooker´s grönt, vatten

små gryniga munnar med svarta gap

flankerar ytspänningen i svängda kinder

Tungt sänker sig nacken ner

i det faktiska rödsköljda

rummet


Dyrheten

Dyr

Smakar på dyr

är dyr

att gnugga in det dyra i kroppen

går

inte bra utan snoppen

kvinna vill stå upp, sättas i fyr

man vill stå upp, sättas i bur

små pinnar kryper in över ytan

och

det är inte utan

att man vill fånga de små liven

vill vara dyr, djur

djur vill man vara, med kniven

smaka på

deras sega fibrer

i knapriga strukturella mönster

trär sig medvetet sensuellt

och därför dyrt

runt varandra


Storheten

Dånet upptar hela utrymmet

sväljer hela innanmätet

pretentiöst är det

det älskar sin väldighet

stora ljud, storheter det

är fult med det stora

Den upptagna platsen

prejar ut tystnaden

I det här trånga

och svällda tordönet

blir en liten, mycket smal

ådra

enda vägen

ut för den tysta

tomhet som också vill in


Allsången

Det är lyckligt stumt i rösten

plågan har smugit iväg

kikar in ibland

då är lyckan här, den gula

och gröngula allsången

Lyckan domderar

Ett slakt kindben med stramhud

lutar sig mot ett revbensspjäll

insvept i stickad tjocka

Lyckan har allt, den

den kan tänka sig

fäkta lite irriterat mot

det mörka i chanserna

Det är lyckligt grönt

det sjunger i alla rena


Närbild

i hela det som kan ses

på ett gropigt papper

en gråsimrig vattensträcka

löparen på vita kanten

sjunker ner i en grop, vitnar

heter att det är rationellt

beskrivande, förtydligande och precist

det ska vara så

ögat lämnar inget ifred

bara en kant av tinningen

böjt finger, utströdda muskler

små kedjor av koncentration

det sedda kan helt grävas

ner i en spilld förkastning



Det grå skåpet

I grövre drag

En skåpdörr pekar

hela tiden, frånvänt

Blåskugga mot rocken

ett öga nervänt

Foten slak

och vaden, stel

En grupp långa grässtrån

svajar

darrar till, tvekar

glipor i svart

under skåpdörren, andas

En gammal dag


I hamn

Rättvisans hamn

vässar vapnen

lockar maten

nöter på remmar

i bakhållet

fryser foten

skyarna

ligger i flak

gröna av tyngd

lättar de, slits isär

Nära i punkten

sitter en prick, den väntande

aldrig utnött

multiplicerad

Förgjord av betydelse

Närvarar sluten

här, lite ensamt

bara närvarar

och närvarar


Bar –

luften sticker

så lätt ligger det kvar

all tid

i lungorna

du säger ingenting med det här

kall, kyla, kallen

sa ett barn då

i tiden, vrid ner kallen

en vändplan för luft och kyla

några styckna

snurrar runt i gångarna

livstycken

dom går med det här

beträder mark

-bar


De släpande

Grå ihopkrupna ögonvrår

de släpar fram

sina sidospår

och släpper

i en bågrörelse

ner dem

omedvetet knyckigt också

spåren landar

i ytan

det som kunde veta

hur, om varför denna rörelse

har rest sig

lämnat dessa streck och valörer

ögonvrårna tittar

nu öppet

igenom


Gul fas

Gulgul snattrig utbredning

platta eskapader

rycker tag

i varandras ändar

försöker få fart

iakttagandet är en lång fas

Lång, utan händelser

rikt nedfallande

i uppsnapparfatet

där den kallnar

och fasas ut

genom bakdörrn

ut på gårn

utan vänner


Dimkammare

Det är sneda sidan av

kroppen

den lutar

med vecken

mot dimkammaren

i den

utanför den

något sköljt, ett framträdande

En uppfinning

det har tagit tid att göra den

den blev använd

den framträder i sitt rum

visar sina atomglimtar


Ta på det

Ett skjul med hyllor i

färgen grå, färgen brun

Ett knipande av ljuset

det är lila, oljelila

ute

många skjul att öppna

det är rent där

men gammalt, redan taget på

ett lutande

två axlar från

olika kroppar

deras vinklar

möts, det är bakåt

bakom där, bakom skjulet

ryggen

Ljuset kommer fram där

där emellan


Maskin

Ge till maskinen

det som liknar maskinen

att låta den tolka det

som det maskinliknande ser

och där

i dessa bubblor

av framträdande

maskinellt varseblivet

det är fram –

matat

utkommet

Det går att se det

Det går iväg

I det här rummet är maskinen bäst

känner igen mönster

presenterar dem


Hej då

En hand har målat fram

sig själv

på en ovillig yta

den har slutit sig

Den är till hälften sluten

den vill visa något

eller vill hålla i något

åtminstone är den

ganska vacker

Lite vit, lite brun, lite skär

En annan hand är smutsig

den är nästan borta

den tiger, fast den inte vill det

Åse Frid (f. 1969), är konstnär och arkivarie, bosatt i Norrtälje i svenska Uppland. ”Jobbet mitt” ingår i diktsamlingen ”Fulltext exemplar”, som bl.a. har getts ut i ett handtextat artist-bookexemplar som Frid har använt vid olika performance på Norrtälje konsthall och på Fylkingen i Stockholm. Se mer på http://asefrid.se.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz