7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Kärnfamilj
6991
post-template-default,single,single-post,postid-6991,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Kärnfamilj

Frank Malachites 003
Foto: Frank Malachites

Kärnfamilj

KÄRNFAMILJ

Migränblixtar och allt annat som skjuter ur min mun. Det som är
nu är det som springer ur något oerhört, vi kan kalla det kärlek,
vi kan kalla det familj, vi kan också kalla det mobbing. I
lägenheten där vi bor vattnar jag krukväxterna med saliv, jag
dräller in i saker som ibland inte syns, jag läser sagor för barnet,
men för det mesta sitter jag bara stilla med slutna ögon och
känner det som finns i mig. Det utanför har blivit utom mig och
det inuti trycker sig ut.



MORGON

Vi har sovit bredvid varandra igen. Jag slår upp ögonen och på
stolen har jag lagt familjen som jag ska klä på mig. Familjen
håller mig uppe, den är det som skulle kunna vara vackert i
en berättelse om mig. Går till köket, golvet under fötterna är
brett och plastigt, att vara barfota och ha morgonrock, tänk, att
hinna det i sitt liv. Medan kaffebryggarens ljud skruvar runt i
luften står jag vid fönstret och tittar ut på gatan mot coop som
ännu inte har öppnat. Hör honom röra sig i sovrummet, han
bäddar sängen, snart ska han väcka barnet.



VUXENSTUND

Vi har pratat så mycket om min barndom. Han säger till mig att
allt har att göra med min pappa. När jag var barn bet jag på
naglarna och drog i nagelbanden, jag tänkte på hundar och på
nattduksbordet hade jag ett foto av grannens golden retriver i en
guldram. Hon som nu är barn är i badrummet. Jag säger till
honom att allt har att göra med en oändlig längtan, och jag tippar
bakåt på köksstolen, blottar strupen, och han smeker halsbandet
som jag fick i doppresent. Han spänner kedjan runt mina
luftvägar, andetaget kommer inte ut och luften sjunker ihop i
mig. För att överleva måste jag ned på golvet, lägga mig där
framför honom, vara söt och somna med nos mot svans. Han
tittar på mig med blanka tomma ögon, den där blicken, och jag
klarar inte av den, vill att han ska klia mig, klappa mig, men när
jag ser de där ögonen går det bara att gny. Så lever vi
tillsammans. Nu kommer barnet in i köket.  



FRUKOST

Jag vill vara nära. Avstånd är så motbjudande, jag klarar inte av
att stanna i det, jag vill vara nära. Fram till honom där han står
vid diskbänken och hackar gurka till smörgåsarna. Och jag
lägger armen runt hans midja, tänk att vara i sin hud, vad jag vill
det, jag lutar huvudet mot hans axel, kniven, jag slinter, huvudet
faller fram, jag hade glömt bort hur tungt det är. Jag säger till
barnet att det är ett gott bröd. Hennes fingrar pillar på ostskivan,
de har blivit allt mer styrda på sistone, styrda av något annat än
fingrarna i sig. Jag är rädd för mig själv, särskilt när jag är
tillsammans med barn. Även om våldet inte är explicit så skapas
minnen av våld i barn. När jag tänker på min mamma så tänker
jag på att hon inte vill ha mig. När jag insåg det för första
gången så trodde jag att jag hittat förklaringen till
anknytningssvårigheterna som han brukar påpeka att jag har.
Men min mamma ringer mig ibland.



EMELLAN

Allt glappar nu. Hur ska jag skriva det, att det inte är en bra tid
för oss. Jag är trött och står med rumpan lutad mot köksbänken,
lutar mig tungt. Halvslutna ögon, barnet kliver in i mitt synfält.
Det är svalt i luften, åh, vad jag tycker om att det är svalt i
luften. Jag hör inte vad hon säger, jag står jag bara står, tills jag
kommer på att nicka. Luften är så sval. Barnet försvinner ut i
vänster ögonvrå. Hon går till skolan.



I HALLEN

Varje dag måste jag gå ut. Ute måste jag upprätthålla, bära oss
som ett flor över ögonen. Torkar mig runt munnen, tar mig ut ur
lägenheten.



KAFFE

Jag blev inte retad i skolan, inte mer än andra, ändå är det så jag
tänker på det, att jag blev utfryst alltså, som barn. På kaféet är
jag ensam i mig själv, i mig, inuti, jag har så mycket där,
ögonlocken fälls ned och det svartnar, det är då jag fastnar i
inälvorna, flyter runt, fläkes ut, mina händer faller isär, jag
tappar telefonen i golvet. Sitter kvar. Jag sitter ranglig och sval
och tung som en vätskepåse. Det finns ett glapp mellan hälen
och klacken, stolen är för hög. Det är på kaféet. Rinner, saker
rinner här. Att sätta sig på en stol och lida. Tänk vad det finns
mycket, i mig, som pressas i sidled, gör mig bred och platt. När
jag ställer mig upp finns det ingen riktning framåt, jag är som en
ballong som alla vet kommer att vissna. Eller spricka.



SCHLAGER

På kvällen. Rummet bredvid badrummet, det är barnets rum, och
jag hör henne sjunga Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i
tuuuusen bitar, och jag minns när jag satt på tåget på vägen till
den här lägenheten och andades in varmt och stort. Vitt skum.
En oändlig längtan. Sväljer tandkräm, andas ut rossligt och blött.
Jag svämmar, över vad då.



KVÄLLSRUTIN

Fötterna i nattofflor, jag vattnar krukväxterna igen, vattnet
rinner ut genom hålet i botten av krukan. Vill ta med mig dessa
plantor som jag har sått till en annan plats. Jag tänker mig att det
är grönt där och att det är gott att dricka. I så många dagar har vi
levt tillsammans, jag behöver hitta en annan dag, men nu ikväll
vill jag ha vin – och inuti, det har rört sig nu, från hjärtat, ut i
händerna, som en ledvärk, vattenkannan och munnen är alla
skolväskor jag inte orkat bära. Pelargonerna är så vackra. Jag
skulle vilja ställa till en scen med dem. I tiden ligger så många
scener, ibland träder jag in och ut ur dem. Men för det mesta
sitter jag bara stilla och sval, jag bara står och är oändlig.
Scenen: tre blomkrukor i golvet, allting kan gå itu, händerna
glider isär, de faller i golvet hårt och igenom.




Rebecka Raff är född 1993 och bosatt i Gnesta. Skriver, är journalist och studerar rumänska. Kärnfamilj är ett utdrag ur en längre text.

Tags:

Kommentera

1 Kommentar på "Kärnfamilj"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster
11 months 5 days ago

Otroligt vackert

wpDiscuz