7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Litterära tillfällesvisor
1985
post-template-default,single,single-post,postid-1985,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Litterära tillfällesvisor

92618_4059_fd7af25ed3ad4713b1e37a7a34c39f3b_original
Foto: Per Morten Abrahamsen

Litterära tillfällesvisor

Lejlighedssange
Stine Pilgaard
Samleren
217 sidor

I sin andra bok återuppfinner Stine Pilgaard tillfällesvisan som litterär trop. Magdalena Rozenberg har läst en medryckande roman som skildrar fragment från alla de små scener som livet består av.

Vi människor tycks känna ett ständigt behov av att dela in tiden i perioder, att avdela och ordna tiden, kanske gör vi det för att få uppleva en början och ett slut på det som sker i våra liv. Kanske för att vi helt enkelt behöver det för att få en förståelse av vår egen existens och omgivning. År, månader, dagar och nätter hjälper oss att minnas händelser och upplevelser eller till exempel veta när det är dags att gå upp respektive sova. Uppdelningar hjälper oss att kategorisera samt skapa sammanhang och mening i den tid som utgör våra liv.

I Stine Pilgaards nyutgivna bok Lejlighedssange, hennes andra roman, använder hon sig just av en komplicerad konstruktion för att dela av och sorterar textens innehåll. 24 olika avsnitt/sånger som är sporadiskt utplacerade i boken utnyttjas som styckesavdelare i boken. Dessa sånger har således en annan funktion än vad klassiska sånger ofta har, dessa ska alltså inte sjungas utan enbart dela upp text. Och som kronologiska katalysatorer finns dessutom årets alla 12 horoskop, det är dessa något absurda horoskop som utgör kapitelavdelningarna i boken.

Bokens jagberättare bor i ett kollektiv i en andelsförening i Århus. Detta kollektiv utgör de rum som bokens kvantitativt största del utspelar sig i. Med hjälp av fragment från diskussioner och händelser från det som sker i lägenheten, får läsaren en känsla av förståelse för många av personerna i kollektivet. Trots att allting ses ur jagberättarens ögon. Jaget i Lejlighedssange vill skriva böcker, men får för ögonblicket enbart uppdrag att skriva horoskop till veckotidningar. Horoskopen och sångerna gör att strukturen för boken hela tiden finns delaktig i innehållet. Och det är just samspelet mellan formen och dess textuella innehåll som påtagligt visar Pilgaards skicklighet som skribent. Det blir en röd tråd, som inte enbart binder samman fragmenten från personernas liv, utan också hela tiden kommenteras inuti texten.

Det danska ordet ”lejlighedssang”, tillfällesvisa på svenska, är en sång som skrivs för ett speciellt tillfälle, den vänder sig till en person alternativt en grupp eller till själva händelsen som ska firas. Vid skilda tidpunkter i Pilgaards verk får jaget anledning att skriva sånger, allt ifrån kärlekssånger till festsånger. Dessa tillfällesvisor blir som ett eget metapoetiska moment mot bokens egna avsnitt och vad dess titel indikerar. Om det är dessa sånger som vi sedan får läsa i de olika sångavsnitten är något oklart, men inte heller nödvändigt att veta. Just avsnitten med sånger står på något märkligt vis lika mycket för sig själv, som de utgör en stor del av den röda tråden i textkonstruktionen.

Alla sångavsnitt inleds med en kommentar kring tiden, hur mycket klockan är och vad som sker vid denna tidpunkt. ”Sang om kunst”, ”Sang om smalltalk” och ”Sang om søvnløshed” heter några. Tills vi kommer fram till ”Sang om mælk” där avsnittet börjar med: ”Klokken er whatever, og jeg er op krigstien”. Som om jaget kommit till insikten att det finns en instängdhet i tiden och denna måste övervinnas, och därför inte längre bryr sig om den exakta tiden. Eller som om jaget lagt tiden på hyllan och struntat i att bry sig så mycket om den, trots att detta varit så påtagligt viktigt i tidigare avsnitt. Oavsett vilket får Pilgaard in många beståndsdelar i ett och samma verk, och det med stor precision och skicklighet; dessutom lyckas hon att förbinda dessa med varandra.

I Lejlighedssange skriver ett jag som aldrig namnges, till en partner som enbart betecknas med ett ”du”. Det görs tydligt att duet är jagets käresta men inte vilket kön denna käresta har. Detta är en av de faktorer som bidrar till en öppenhet i den annars formellt strikt strukturerade romanen. Att namn på karaktärer och hetronormativitet inte får stå som en betydelsefull punkt i berättandet, utan det är innehållet, människorna bakom yttre faktorer som får tala. Som om denna vardagsrealism vilken utspelar sig i romanen inte följde de normer som samhället satt upp. En skugga av filosofiska sanningar och resonemang ligger över texten och speglar oavbrutet karaktärernas inre tankar. Utöver denna djupsinnighet finns det en lätthet i Pilgaards text. De alldagliga känslorna möter de tyngre. Tankar och idéer ställs mot sina motsatser, den sorglösa ungdomen kontrasterar mot att bli vuxen, att leva i ett förhållande mot självvald ensamhet, att vara nöjd med sin kropp mot att fullständigt avsky den. Det är helt enkelt alla de små scener som livet är, vardagen, som står i centrum. Existensen och livet självt, i sin enkelhet och i sin komplexitet.

Igenkänningsfaktorn är hög i Pilgaards text, och referenser, skickligt utformade meningar och ord är både många och viktiga för att inte texten ska framstå som allt för lättsam och behaglig. Vilket den inte heller blir. Tvärtom är texten fascinerande och medryckande. Om skrivandet av lejlighedssanger är en tradition på väg att dö ut i Danmark, har i alla fall Stine Pilgaard gjort ett utmärkt försök att låta den leva vidare.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz