7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Litteratur: ett medium till för alla
1620
post-template-default,single,single-post,postid-1620,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Litteratur: ett medium till för alla

MA_1538sh_a-copyBild: Per Morten Abrahamsen

Internet och sociala medier genererar nya utrymmen åt poesin. Magdalena Rozenberg har intervjuat författaren Josefine Graakjær Nielsen om den litterära miljön i Danmark idag.

På omslaget till Josefine Graakjær Nielsens debutbok Rosebud finns en teckning av en kvinna med huvudet täckt av en bukett rosor. Något så enkelt som en bunt med rosor är också min första association när jag läser det för mig tidigare okända titelordet: rosebud, som när jag översätter det till svenska blir rosenknopp. Den självklara, kanske något banala frågan jag ställer mig till boken blir därför, vad rosebud symboliserar. I diktsamlingen får ordet en större makt och roll tilldelad sig än enbart en bunt med rosor, det är nämligen katalysatorn för hela brevdikten som utgör berättelsen.

Josefine Graakjær Nielsen debuterade i mars i år med boken Rosebud på det nystartade Gladiator forlag. I ett mejl ber jag den just nu högaktuella författaren att svara på några frågor angående hennes skrivande av boken Rosebudoch hur det litteraturklimat hon själv skriver i ser ut. Hur har nya former av medier och fler forum för litteratur förändrat litteraturmiljön?

Författaren berättar i sitt svar att senaste verket är en text som skrevs under en tid där hennes egen tillvaro genomsyrades av den egendomliga blandningen av sorg och eufori, och detta kom att bli grundpelarna för boken. Efter att jag själv har läst Rosebud, kan jag inte an-nat än hålla med. Det som gör boken så fascinerande är att den genomsyras av tvetydig-heter och motsatspar, där den melankoliska smärtan möter lyckoruset och tillsammans for-mar enormt spretiga känslor.

Undersökning av de blinda fläckarna

I Graakjær Nielsens text går det verkligen att tala om ordets makt, hon beskriver själv att titeln Rosebud refererar till Orson Wells klassiska film Citizen Kane. Där rosebud får stå för sig själv som en MacGuffin i fiktionens värld; ett ord som driver berättelsen framåt, men som egentligen aldrig uppenbarar någon högre sanning, utan förblir oförklarat.

I ett 42 sidor långt kärleksbrev från en kvinna till en man skriver en desperat röst fram en längtan efter att bli hörd och sedd av den tänkta fiktiva mottagaren. Jagets värld är fylld av förtvivlan kring en abort, men till lika stora delar också fylld av det som blir stommen för brevet, kärlek. Det finns inget kronologiskt förlopp som kan föra berättelsen framåt, istället är det meningarna, språket och just orden som får samverka för att berättelsen ska ta sig dit den tycks vilja. Graakjær Nielsen resonerar kring sitt eget skrivande: ”Några gånger skriver jag, som 1900-talets brittiska dramatiker Sarah Kane har beskrivit det, för att komma undan det egna helvetet. Andra gånger för att undersöka de blinda fläckar som vi alla har, de som förstör för oss för att vi ska kunna se oss själv och andra i klarhet. Jag skriver för att utveckla en känslighet över min egen och andras död, för att samla all tvivel och ångest som kan uppstå på grund av allt överflöd vi lever i, då allt känns flytande.”

Nya forum för poesin

Josefine Graakjær Nielsen är en av de många författare som under de senare åren börjat skriva poesi på den danska litteraturscenen. Hon beskriver det själv som att en ”Yahya Hassan–effekt”, skulle vara en av två bidragande faktorer till att poesin har fått ta en sådan stor plats på det nutida danska litterära fältet.

Internet är enligt henne den andra självklara bidragande faktorn, då internet med alla dess rum har blivit ett stort och viktigt forum för litteratur. Det faktum att poesi just nu sprids i digitalform är något som i förlängningen också underlättar läsningen och framförallt sprid-ningen även av den tryckta poesin, och därigenom bidrar till stärkandet av poesins roll. Det som förut hade stämpeln ”smal litteratur” får nu ta plats och blanda sig med alla andra former av litteratur och medier. På så sätt skapas ett utrymme för ny litteratur. Hon menar att sådana fenomen som att den danska poeten Peter-Clement Woetmann sedan 2014 även skri-ver dramatik, och får gensvar på detta, också spelar en roll i vidgningen av vilken litteratur som faktiskt blir läst.

2013 gick Graakjær Nielsen ut författarskolan i Köpenhamn och tillhör genom detta något som hon själv beskriver som en till stora delar exkluderande grupp författare: ”Det kan många gånger vara överdrivet svårt att komma in i den danska litteraturkretsen om man är ute och inte har gått på till exempel författarskolan, då den skolan har extremt stor makt, både i Danmark och i nordiska sammanhang.” Eftersom författarskolan i Köpenhamn enbart tar in 6-8 elever per år, säger det sig självt att endast en liten skara personer inom den litterära kretsen som har bakgrund i just författarskolan.

Har då litteraturen blivit ett medium som är till för alla? Hon menar att det skett en uppenbar demokratisering och frigörelse av litteraturen genom Twitter och en rad andra sociala medier. Men med tjusiga filter och ögonblick av utopi som fångas på bild och i text, så kan internet många gånger också bli en försköning av verkligheten. Vilket kan stå i motsats till poesin som vill vara en ärlig, kreativ bearbetning av verkligheten och inte enbart idealiserande.

Litteraturmiljön öppnas upp för nya möjligheter genom internet men även där finns det enligt Graakjær Nielsen dominanta diskurser att förhålla sig till. Hon anser att sociala medier emellanåt är lika irriterande som de utgör en öppning in till litteraturvärlden; då tänker hon främst på personer som använder dessa medier för att på ett alltför medvetet sätt framställa sig själva genom exempelvis glorifierande mobilbilder, vilket egentligen inte har någonting med poesi att göra. ”När den tyska författaren Thomas Lehr säger att poesi är ett sätt att vara på i världen, så menar han i den verkliga världen (IRL)”, påpekar hon.

Att litteraturen har fått nya forum och platser att sprida poesi på är ett självklart faktum, men om det verkligen skett en genuin förändring enbart till det bättre är i alla fall Josefine Graakjær Nielsen något tveksam till. Något som gör skillnad hos mig, och som enligt min mening vidgar poesin, är i alla fall Josefine Graakjær Nielsens bok Rosebud.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz