7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Magert men aldrig lättuggat
6658
post-template-default,single,single-post,postid-6658,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Magert men aldrig lättuggat

cinemagraphs-time-lapse
Magert men aldrig lättuggat

I väg, på plats
Pia Juul
Kabusa
121 sidor
Översättning av Marie Norin

På väg genom livet, på plats i världen, på gränsen till implosion. Med humorns hjälp lotsar Pia Juul sin läsare genom livets återvändsgränder, falska minnesbilder och oanade möten.

Gestalterna i Pia Juuls noveller är alla på väg, deras plats i tillvaron är högst tillfällig. De besöker poesiuppläsningar i länder som gränsar till Ryssland, smyger in i sovrummet hos exmannen och hans nya flickvän, de sitter i en eka utan att själva kunna ro, i en tågvagn tillsammans med en avliden medpassagerare eller campar tillfälligt i sin fars växthus när modern gått bort.

Den danska akademiledamoten Pia Juul har en diger produktion bakom sig – diktsamlingar, novellsamlingar, romaner, barnböcker och dramatik. I väg, på plats är det åttonde verket att bli översatt till svenska, och den innehåller inte mindre än femtiofem titlar på etthundratjugo sidor. De femton första berättelserna är noveller i mer traditionell bemärkelse, övriga fyrtio är så kallade episoder, det vill säga korta utsnitt ur livet som ändå kan rymma ett litet universum av absurda förlopp och motstridiga känslor, frammejslade med lätt hand. Som i ”Ett trick”, där ett turistande par en natt i Barcelona ser ett par kvinnoben sticka ut ur en port. Paret går fram för att hjälpa men så ändrar sig mannen plötsligt eftersom ”Det kan vara ett trick”. Läsaren lämnas med samma gruvsamma känsla som kvinnan har, för om hon där i porten verkligen var i nöd, om det inte var ett trick, vad ska hända med henne nu?

Det finns ett tydligt släktskap med den amerikanska novellisten Lydia Davis, mästare i det korta formatet. Med en precis liten retning kan Davis konsten att sätta igång en kraftig dos klåda hos läsaren. Hon besitter en exempellös medvetenhet om ordens valörer, något som hon utnyttjar hela vägen med briljant lekfullhet. Här den tjugo ord långa novellen ”Spring Spleen”:

I am happy the leaves are growing large so quickly. Soon they will hide the neighbor and her screaming child.

Juuls kortaste episod ”Ute” är tjugofem ord lång och berör också träd och jag tycker att den genererar en klåda som går att mäta sig med Davis:

Hur kan jag ha en kastanjeblomma i håret? Det är flera månader sedan jag senast var ute, då var kastanjen naken och svart av regn.

Hotet i ”Spring Spleen” ligger utanför jaget, det är grannen och hennes vrålande unge (slår grannen barnet?) som utgör obehaget och tack och lov ska de snart skylas av löven (som om saken därmed vore avklarad). I ”Ute” är det istället jagets osäkerhet på sig själv som oroar: Varför har jaget varit inomhus så länge och har blomman suttit i håret i flera månader obemärkt; är detta jag överhuvudtaget tillräkneligt? Denna bedräglighet känns symptomatisk för Juuls gestalter som ofta tycks befinna sig på gränsen till att implodera. De håller ihop för att livet kräver det, för att omgivningen förväntat sig det, för att det där sista lilla myntet ännu inte trillat in i glipan och blottlagt sakernas tillstånd. Men skrapar man lite på ytan kan det mycket väl vara så att de gjort sig skyldiga till mord. För det är anmärkningsvärt hur friskt folk dör och mördas i hennes novellsamlingar, och ändå är det inte några deckargåtor hon skriver, inte ens i romanen Mordet på Halland (2010) där hon använder sig av genren men vänder sig bort från alla dess typiska särdrag och ramar. Hos Juul är gåtan snarare livet självt; hur man lyckas orientera sig bland dess underliga återvändsgränder, falska minnesbilder och flyktiga såväl som nära relationer. För att klara sig igenom helskinnad krävs en ansenlig portion humor och hon serverar den på sitt juulska vis, rättframt och nästan avmätt, aldrig kråmande. Och när exakta och belysande formuleringar dyker upp blir de som extra kött på annars välätna benbitar:

De andra i kollektivet sprang aldrig i väg, de både duschade och sket ihop, och jag var på evig flykt från dem allihop, egendomligt otvättad och förstoppad.

Det handlar om tajming, om ett ord eller en paradox i precis rätt tid. Tuggmotståndet finns alltid där, ibland också försett med en knaprig svål som på en rejäl dansk fläskstek, hur sparsmakade texterna än är.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz