7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Med poesin som hemvist
6564
post-template-default,single,single-post,postid-6564,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Med poesin som hemvist

Med poesin som hemvist

TRADO
ATHENA FARROKHZAD OCH SVETLANA CÂRSTEAN
ALBERT BONNIERS OCH RÁMUS FÖRLAG
158 sidor

Trado är en plats för poeten, översättaren och dikten, men den visar också på det litterära förräderi som Farrokhzad och Cârstean gör sig skyldiga till. Sveket är ett centralt motiv i detta säregna verk.

”Hur översätter vi den andra utan att tala hennes språk? // Vi letar efter ett ord i utrymmet mellan våra språk. Det är ett utrymme som upptas av ett tredje språk. Ett språk som inte är någons modersmål.”

Trado är på många sätt en text utan originalspråk. Tidigare har Athena Farrokhzad och Svetlana Cârstean översatt varandras debutsamlingar, Vitsvit och Skruvstädsblomman, till rumänska respektive svenska utan att tala varandras språk. Men då rörde det sig om två färdiga verk som poeterna kommunicerade till varandra genom ett lingua franca och som återuppstod i ny tolkning. Trado, å andra sidan, skrevs och översattes simultant, eftersom den redigerades på både svenska, rumänska och franska.

Pärmen är hård och grönskimrande, och rymmer tre tunna böcker inkilade i varsitt fack, åtskilda organeller i samma cell. Två av böckerna (en skriven av Cârstean och en av Farrokhzad) innehåller dikter, och den tredje boken är en gemensam essä. Den påtalar maktförhållandet mellan poet och översättare. För att översätta ett verk måste man alltid kompromissa, förvränga, förhandla, urvattna och stryka – man måste göra verket till sitt. Härifrån kommer titeln Trado, genom latinet besläktad med ordet för översättning, men även med ordet för förräderi:

En ofta återgiven mening om översättning lyder: Traduttore, traditore. // Denna mening speglar två dimensioner av samma latinska stam. / Den visar översättaren som förrädare.

Sveket är ett centralt motiv också i dikterna. Där finns Athena och Svetlana, ”[d]öttrar till gamla revolutioner” som lever i en tillvaro av exil, föräldralöshet och språklöshet. Det är en våldsam diktvärld, “formad av sönderslagna krukor”, och motivet av Babels torn som källan till mellanmänsklig konflikt återkommer flera gånger: “en ordbok omger jorden / som en stor militärrock”.

Men som motkraft finns också löftet i deras nya förbindelse. För att närma sig och försöka förstå varandra måste de utelämna sina familjer, blotta sin egen historia: ”min syster / känner du mig / förräderska / av dina föräldrar och ditt folk / liksom jag”. Även om det sker trevande och ibland motsträvigt så tycks de nå fram till varandra genom poesins språk, som existerar utanför nationella eller kulturella skiljelinjer. En av böckerna slutar med repliken: ”Jag tror att det i dina dikter skulle kunna finnas ett hem för mig.”

Det är fängslande dikter, men de överskuggas i slutändan av essäns självmedvetna diskussioner om poeternas egna litterära förräderi, som genomträngs av otaliga välkända citat om översättningens svekfullhet. Poesin hanterar frågan mer subtilt. Det är omöjligt för mig som inte talar rumänska att skapa en relation till Svetlana Cârstean som inte har färgats och formulerats av Athena Farrokhzad. I Trado påtalar diktens Svetlana detta villkorade mellanrum som existerar mellan henne och läsaren på grund av att Farrokhzad står emellan som uttolkare och översättare:

Svetlana sa: Den tystnad med vilken du omskriver mig kompenserar inte för det överflöd av orättfärdigt språk med vilket du naglar fast mitt liv i dikten. // Svetlana sa: Förstår du hur ditt anspråk på mitt liv gör mitt liv omöjligt. // […] Svetlana sa: Hur säger man det här på ditt språk: Svetlana säger inte.

Det är poesin i Trado som gör avtryck, och jag önskar bara att dikterna fått större vingbredd. Hand i hand befäster Svetlana Cârstean och Athena Farrokhzad sin plats i samtidslyriken. Förhoppningsvis är Trado början på en långvarig litterär allians.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz