7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Musikaliskt mästerverk
2921
post-template-default,single,single-post,postid-2921,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Musikaliskt mästerverk

Thomas Mann
Foto: Bonnierförlagens arkiv

Musikaliskt mästerverk

Doktor Faustus
Thomas Mann
Albert Bonnier
670 sidor

Thomas Manns mäktiga roman Doktor Faustus är en välljudande komposition, översättaren Ulrika Wallenström har åstadkommit ett storverk menar Mats O. Svensson.

Det är märkligt och anmärkningsvärt att de som mejslar fram den vackraste, mest dynamiska och spänstiga svenska prosan inte är någon av ”våra egna” svenska romanförfattare utan översättare som Gunnel Vallquist (På spaning efter den tid som flytt) och Ulrika Wallenström – mångårig, outtröttlig översättare från tyska. Det senaste decenniet har Wallenström överfört tre av Thomas Manns stora romaner, Buddenbrooks (2005), Bergtagen (2011) och nu Doktor Faustus (2015) till det svenska språket, inget mindre än en bedrift.

Thomas Mann betraktas ofta som 1900-talets stora tyska författare, arvtagare till Goethe, mottagare av nobelpriset 1929 vid 54 års ålder, konservativ reaktionär som blev konservativ demokrat. Det finns mycket att anmärka på vad gäller den lika avskydda som omtryckta Mann: hans krigshets under första världskriget, hans konservatism, eventuella homo-/ bisexualitet, avståndstagandet från nationalsocialismen och exilen i USA. Trots att han på ett påfallande sätt är indragen i 1900-talets historia verkar han i högre grad tillhöra det 19:e seklet, åtminstone andligen, och hans prosa kan därför framstå som något främmande i det moderna.

Doktor Faustus skrev han i exil på den amerikanska västkusten i närheten av kulturkritikern och musikteoretikern Theodor Adorno, kompositören Arnold Schönenberg, Alma Mahler-Werfel och författaren Lion Feuchtwanger som gjorde sitt hus Villa Aurora till en kulturell och intellektuell samlingsplats för de tyska emigranterna. Romanen är som titeln antyder Manns version av den urtyska myten om Faust, vetenskapsmannen som ingår ett avtal med djävulen för att nå jordisk framgång. Hos Mann har vetenskapsmannen blivit konstnär, kompositören Adrian Leverkühn, och djävulen kommer inte nödvändigtvis med bockfot och horn.

Adrian Leverkühn är underbarnet som med sitt karakteristiska kyliga skratt, sina hemlighållna passioner och intressen och sin fascination för det kultiska inviterar det demoniska. Han är, liksom de flesta andra i denna roman, en mycket levande romanfigur: välutvecklad, sammansatt men samtidigt motsägelsefull – den som försöker hitta en representant och typfigur för den tyska nationalsocialisten kommer gå bet. Tillräckligt mycket av Adrian Leverkuhn förblir dolt för läsaren för att han inte ska framstå som en snillrik konstruktion, vilket han så klart är. En sammansättning av nämnda Schönenberg, Nietzsche, Wagner, Wittgenstein, Ernst Krenek, Thomas Mann själv, med flera. Historien är berättad av Leverkühns barndomsvän och följeslagare, Serenus Zeitblom, som börjar skriva sin väns biografi vid de första tecknen på motgång för det tyska krigsmaskineriet och fullbordar den vid kapitulationen.

Mann arbetar musikaliskt. Man skulle kunna säga att han i högre grad komponerar än skriver Doktor Faustus. Motiv uppenbaras för att dras tillbaka, texten böljar och svallar; berättaren går upp i ett livlig allegretto för att gå tillbaka till ett lugnare adagio, som ändå är den serena humanisten Serenus grundackord. Men när bombmattorna som fälls över de tyska städerna mullrar i bakgrunden och får berättarens redan darrande hand att skaka, så laddas ändå texten med ett oerhört patos.

Romanen är mycket välkomponerad. Berättarens klagan och ursäkt för sin bristande litterära begåvning – han ber läsaren överse med sin oförmåga att skriva klart, sammanhängande och välavvägt, hävdar att det intensiva världsläget och det angelägna ämnet får honom att slarva med språket – är blott dimridåer som inte lurar någon läsare. För Doktor Faustus är skriven på den mest stilsäkra av prosa. Framförallt styckena om musik är bländande; när Serenus Zeitblom skriver att han genom intensivt tankearbete upplever att ”jag därmed drevs över det tankeplan som egentligen är avsett för och anstår mig och själv erfor en ’oren’ stegring av mina naturliga gåvor…” är det som att Mann själv talar. För han har i denna roman överträffat sig själv men inte endast av egen kraft utan med grundlig hjälp från Adorno om musikteorin och genom att ”sno” Arnold Schönenberg tolvtonsteori.

Denna orena stegring som Serenus syftar till är så klart det demoniska, ett tema som löper som ett continuo genom romanen och utgör dess bärande mytologi och metaforik. Mann laborerar och opererar med en idé om att konsten på samma gång kan vara skön och farlig i sin styrka att röra sinnen; att genialiteten är något konstnären snarare är besatt av än att konstnären besitter genialitet. Att det finns ett sammanband mellan sjukdom och kreativitet, noterat inte minst av Wagner. Och att konsten, men framförallt musiken kan föra lyssnare till sin ”strålande sfär” samtidigt som den har ”en otäck förbindelse” med något ”demoniskt”, just genom dess potential att hänföra, att dra med sig lyssnaren i känslosvängningar som lyssnaren saknar kontroll över. I Det tredje riket användes musiken flitigt som en del i propagandaapparaten, som förförelse. Intensiva musikupplevelser kopplades till den nationalsocialistiska ideologin – musiken skulle vara ett bultande hjärta som slog i alla tyska bröst.

Vi förstår snart att detta kommer bli en tragedi. Medan Goethe ger Faust frälsning och skänker läsaren förlösning, låter Mann oss förstå att ingen sådan förlåtelse finns att ge. Varje ljusning som uppenbaras släcks obönhörligt. Men även om vi vet hur det skall gå så gör det inget, romanens behållning är inte händelseförloppet, utan resan. Doktor Faustus är en roman rik på uppslag, idéer och tankar, vilka förmedlas med ett på samma gång intensivt som oerhört behärskat språk, det vibrerar och sjuder. Och under texten är det musiken som ljuder.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz