7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Nyktofonier
2759
post-template-default,single,single-post,postid-2759,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Nyktofonier

Foto: Hanna Antonsson
Foto: Hanna Antonsson

Det är natt på gränsen till dag. Diktens jag samlar ihop kroppsdelar som tycks utspridda i rummet: revben, avbrutna käkben, ett kranium. Under smärta växer ett par vingar ut. En kvinnogestalt träder fram, samtidigt blek och mörk. Elin Kvicklund debuterar i nästa vecka på David Stenbecks Förlag med diktsamlingen Nyktofonier.

nyktofonier


vandrar 

under gamskuggor i ännu obruten


overklighet



tunna artificiella
moderlivshinnor
klistrar

över mina ögon

i nattens förgårdsskymning


ekande

minneskloaker sjunger ohörbart ifrån nattens inre stiger
giftets pointillistiska dofter



lakansburna vassa



utomljudsliga sfärsymfonier skär sig
vackert
(i det orörliga hjärtats takt)


de tunga gardinerna
sväljer ljus

ur det urholkade takets

ångetsingrodda reden
faller

ömhänt snö

ner

över den utfallna fjäderlösa kroppen
på golvet

som alstrar


alla gnister

av månljus







mörkerseende rovdjur 


samlas

kring de utrunna


pupillernas

rågade

nattjärn


revbenen häver sig



som årtag ligger utsträckt



som en vit spindel



på ytspänningens lakan och bilderna
stiger och sjunker i mörkret


omkring mig


restaurerar





fältet ängen huset bakom spetsgardinen låg

ett avbrutet käkben som sörplat dödens vita
upprinnelse


ur modersbäcken

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz