7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Poeten är fiktionens verkliga hjälte
18966
post-template-default,single,single-post,postid-18966,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Poeten är fiktionens verkliga hjälte

Poeten är fiktionens verkliga hjälte
Av Johanna Bengtsson

I Roberto Bolaños romanvärld är linjen mellan verklighet och fiktion tunn. Världarna överlappar ständigt, flyter in i och influerar varandra. I en sådan värld är poeten den verkliga hjälten, för vem skulle annars navigera kring den tunna gränsen? Det finns mysterier bara poeter kan lösa.

Från debuten med Isrinken 1993 till 2666 som förblev oavslutad och gavs ut 2009, sex år efter hans alltför tidiga bortgång, har Bolaño tagit sig an och fördjupat teman som präglat nästan hela hans prosagärning: poesi, våld och fascism. I båda kortromanerna Isrinken och Avlägsen stjärna (1996), nu översatta till svenska, tar han hjälp av poeter.

Inte bara tematiken är bekant, även sättet att närma sig den genom något som närmast liknar ett existentiellt, noirdoftande detektivarbete kring ett försvinnande eller en mordgåta med litterära förtecken har återkommit genom hela författarskapet. I Avlägsen stjärna söker berättaren och hans vän efter poeten och tillika piloten Carlos Wieder som ägnade sig åt performativ poesi genom att skriva i rökskrift på himlen med hjälp av flygplan. Wieder hade band till de chilenska fascisterna och sägs ligga bakom ett stort antal kvinnomord, som han begått som en del av sin konstnärliga gärning.

Boken är ett slags appendix till Nazistlitteratur i Amerika, en samling korta biografiska texter över fiktiva fascistiska diktare. I Isrinken får en rad personer turas om att berätta om de händelser som ledde fram till ett mystiskt kvinnomord: en byråkrat, en entreprenör och en lösdrivande mexikansk poet, för närvarande anställd på en campingplats i den katalanska lilla turistorten som bara benämns Z.

Avlägsen stjärna blir en del av en ständigt växande värld där gränserna mellan fantasi och verklighet suddas ut genom frikostiga referenser till verkliga poeter; Octavio Paz, Gabriela Mistral, Jorge Teillier, Nicanor Parra och många fler, i kombination med övertygande biografiska detaljer om de fiktiva poeterna som alltid har träffat eller åtminstone inspirerats av verklighetens litterära giganter. Exempelvis introduceras berättarens poesilärare Juan Stein och hans skrivande såhär:

Han föddes 1945. När militärkuppen kom hade han fått två böcker utgivna, en i Concepción (upplaga 500) och en i Santiago (upplaga 500). Antal sidor , i båda böckerna tillsammans: inte mer än femtio. Dikterna var korta, och han var liksom de flesta poeter i den generationen influerad till lika delar av Nicanor Parra och Ernesto Cardenal, och av ”larernas poesi” , Jorge Telliers poesis lárica, även om Stein rådde oss att läsa mer Lihn än Teillier.

Dessutom återges Avlägsen stjärna i ett bekant jagperspektiv där jagets identitet som författaren själv aldrig dementeras. Isrinken blir genom sin koppling till de döda kvinnorna i 2666, inspirerade av verkliga händelser i norra Mexico, och genom sin detaljerade teckning av de snåriga politiska skeendena i en katalansk stad, en del av denna förlängda verklighet enbart genom att den så sömlöst passar in i Bolaños litterära universum, som en förstudie till ett projekt som har blivit en av vår tids mest fascinerande romaner.

Bolaño har med sitt särskilda förhållningssätt till språk och narrativ byggt ett helt eget och alldeles särskilt utrymme i samtidslitteraturen där det inte finns något mer angeläget än litteraturen. Världen är litteratur och litteraturen är världen. Såväl Avlägsen stjärna som Isrinken är fullständigt organiska expansioner av detta utrymme, men också i egen kraft klart lysande egensinniga romaner som uttrycksmässigt svävar mellan poetisk skörhet och manifestartad styrka.

I vissa avseenden är Avlägsen stjärna och Isrinken rakare och mer traditionella romaner än mastodontverken 2666 och De vilda detektiverna som flyter ut i alla riktningar och Nazistlitteratur i Amerika som ibland ter sig fragmentarisk. Samtidigt låter Bolaño mysteriet dröja kvar: Vi vet fortfarande inte vem som dödade kvinnan i Z, och Carlos Wieder förblir försvunnen och ställs därmed aldrig till svars för sina brott. Världen är trots allt en mörk plats: poeterna tar sig med nöd och näppe fram i svallvågorna av våld och fascism. I Avlägsen stjärna skriver Bolaño:

En kapten, som inte satt på hedersläktaren, sa att i Chile slutade alla poetiska handlingar i katastrof. De flesta drabbar bara familjen, men några slutar i katastrof för nationen.

Också dessa berättelser slutar på uppstråk: Det finns, trots den stilistiska enigheten, frågor inte ens poeterna kan besvara, krafter de inte rår på. Men genom att placera dem i centrum av allt försäkrar Bolaño oss ändå om att de aldrig kommer att sluta försöka.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz