7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Poetiska stunder av syner och djup
6667
post-template-default,single,single-post,postid-6667,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Poetiska stunder av syner och djup

239550
Foto: Ulla Montan
Poetiska stunder av syner och djup

Ann Jäderlund
djupa kärlek ingen
Albert Bonniers Förlag
Opaginerad (182 sidor)

Samstämmighet mellan innehåll och form har fungerat bättre hos Jäderlund, anser Filip Lindberg som läst hennes senaste diktsamling. Men när det är som bäst är det en poesi av syner och djup, rytmer och klang.

I Inledning till estetiken (1835) skriver Hegel att ”varje givet innehåll bestämmer sin egen adekvata form”, och att formell bristfällighet ”stammar ur en innehållslig brist”. Hos Hegel föregår innehållet formen, samtidigt som formen är konstitutiv för innehållet. Dessa två kategorier möts med andra ord i en dialektisk process: ”Form är en produkt av innehållet, är identisk och ett med detta, och även om innehållet är primärt, verkar formen på innehållet och förblir aldrig passiv”, som Ralph Fox uttryckt det.

I min läsning av djupa kärlek ingen tänker jag kring denna dialektiska process, och de bestämmande frågor vars rörelser Fox skisserar – hur skapar innehållet formen; hur återskapar och verkar formen på innehållet? – avtecknar sig mot poesin.

Jag söker ingen omedelbar kongenialitet här, ingen samordnande princip, utan en produktiv poetisk mot- och medverkan mellan form och innehåll. För det är frånvaron av en sådan motsättning som jag upplever att djupa kärlek ingen lider av.

Denna formella bristfällighet är som tydligast i den (över)användning av kursiver och spärrningar som djupa kärlek ingen varierar och kombinerar, som innehållet är i och blir till genom. Jag ser helt enkelt inte dessa typografiska val som fullt innehållsligt motiverade: de blir allt för ofta dekorativa; dess poetiska verkningar är svaga. En bidragande orsak är djupa kärlek ingens spretighet. Dikterna är skrivna mellan 1992 och 2015, sidorna är opaginerade och materialet disponeras i en rad över- och underavdelningar, vars titlar stavar ut bokens tematiska fokus: ögats perceptioner; kärlekens varanden och verkningar. Det tematiska skrivs således fram i dikten, och låter sig ofta läsas som metapoetiska kommentarer:

Alla begärs imaginära identifikationer
Korsar bristens ensamma
vägar

Eller:

Och glädjen att vara
som en skugga
intill dig
om ingenting talar

Men jag har svårt att lokalisera varifrån innehållets röster, blickar, intonationer och tonfall kommer. Dessa rytmiska interventioner, orden som vidrör och blir vidrörda bortom sitt betecknande, som är Jäderlunds poetiska signum, skrivs inte ut på samma sätt. I djupa kärlek ingen är dessa interventioner långtifrån frånvarande, men de verkar, som sagt, inom en svag form.

Ett lysande undantag är avdelningen ”S Y N E N”, där spänningen mellan innehåll och form är oerhört produktiv:

allt är i upplösning nu som synen hjärtat
kransen kokosvitt som pappret
allt är
i spydig grönska grönt fast fast som
ålbens långa
krokar min vilja också fast fast upplöst nästan
som i synen
det är en hand i mörka skyn
av genombrutet grötigt enigmatiskt bredbent
det korsar inte något det
försvinner ensamt det
lever nästan inte går utför som en stig som stupet
nedför branten
o branta branten allt är
förskräckligt nu som i synen men flyter

Variationerna av teckenstorlek (här i fetstil) i kombination med radernas rytmik påkallar en poetisk materialitet – en synens text(ur). Det är i dessa stunder en poesi av syner och djup som härbärgerar läsaren med sin rytm och sin klang, en poesi där ordet plötsligt flyr sin form – varar för ett ögonblick bortom den symboliska ordningen.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz