7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Prosa för en ny tid
4562
post-template-default,single,single-post,postid-4562,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Prosa för en ny tid

Tom_J_Davidson_01Foto: Tom J. Davidson
Prosa för en ny tid

Kantslag / Minna saknar en övningslokal
Dorthe Nors
Översättning av Ninni Holmqvist
Ordfront
95 sidor / 94 sidor

Dubbelutgåvan Kantslag / Minna saknar en övningslokal bjuder på femton stramt packade noveller och en kortroman som känns som om den vore twittrad fram. Dorthe Nors rör upp mörka vatten, men hon gör det med både humor och värme.

Det är inte i det pregnanta, smidiga språket Dorthe Nors originalitet som novellist ligger, utan i hennes förmåga att lämna ifrån sig precis rätt avvägd mängd information i rätt ögonblick. Novellerna är minimalistiska i fråga om formatet, ingen av de femton berättelserna i Kantslag överstiger tio sidor, men det betyder inte att Dorthe Nors är snål med detaljer och utvikningar. Dessa är bara väl utvalda. Det som skiljer en vanlig anekdot från ett stycke litteratur kan vara en fråga om just lika delar tajming och som rätt ordval. Ta till exempel en novell som ”Ömsesidig avlivning”, vari de två vännerna Henrik och Morten kommit överens om att de ska skjuta varandras jakthundar när tiden är inne:

En ren träff när hunden håller på med något den tycker om, är en bra död för en hund, på samma sätt som någon gärna hade fått skjuta honom en dag när han var så långt inne i Tina som han kunde komma.

Det besynnerliga är bara att Morten avverkar så många hundar genom åren, och att tvivlen hos Henrik vartefter tilltar blir läsaren undan för undan varse genom Nors utplanterade formuleringar.

I en annan novell, ”Vinterträdgården” flyttar sonen efter en tid hem till sin pappa efter föräldrarnas skilsmässa eftersom hans mamma nu har sällskap av sin nya man Henning och hans två flickor. Pappan är ensam och ledsen och sonen försöker på olika sätt göra honom glad. Men så träffar pappan den frånskilda Margit på sitt jobb. Kvinnan har också en son och vid ett besök hos dem räcker pojken ut tungan bakom ryggen på pappan. Sonen förstår med ens att det bara är i hans egna ögon som pappan är något speciellt. På vägen hem igen vågar han först inte titta på sin pappa av rädsla för att han ska få syn på det obetydliga hos honom, men så gör han det i alla fall: ”Där satt vilken man som helst och körde bilen, och jag räckte ut tungan åt honom när han inte såg det.”

Nors rör sig i mörka vatten, men hon gör det med en god portion humor utan att slarva bort allvaret. Jag tycker mig se ett släktskap med Nors landsmaninna Pia Juul, som är en mästare på att, i det korta formatet, kombinera det absurda mitt i det vardagliga med oväntade vändningar. Men där Juul är mer hårdnackad och gärna driver på handlingen i avskalade dialoger låter Nors sänket sjunka djupare innan hon åter halar in, något som resulterar i noveller med mer ”kött”.

Utmärkande är också att Nors pressar sina karaktärer, hon låter dem inte komma undan. Buddisten som är säker på att han är Den Utvalde och som till varje pris vill sprida sin godhet. Den misshandlade kvinnan som ligger bredvid mannen vars kropp nu är en enda röra av blod och inälvor. Kantslag på danska är, förutom en karateterm, det slag som utspelar sig när man står på gränsen till något nytt. Och det är just där vi finner dem, på randen, eller precis på väg över till andra sidan.

Kortromanen Minna saknar en övningslokal är skriven med endast huvudsatser radade på varandra, något som fungerar förvånansvärt väl och som rymmer en bråddjup undertext.

Minna, en snart fyrtioårig kompositör som en gång vann ett pris för sitt kammarspel, är olyckligt kär i Lars och läser Ingmar Bergman som tröst. Att hon inte är nöjd med livet räknar man snabbt ut. Hon har svårt att förklara meningen för folk med sin avantgardistiska ljudlösa musik, men framför allt ”vågar hon inte trycka på parförhållandeapplikationen”.

Lars är nämligen oberäknelig. Och med väninnor och en storasyster som Minnas behöver man knappast några fiender. Minnas syster är övertygad om att hon vet vad som är bäst för Minna och prackar på henne sina lösningar av new age-snitt. Minnas mamma har en blogg om pelargoner, där hon kommer ut med det hon annars håller inne med:

Mamma har skrivit om sina döttrar på bloggen.
Döttrarna bor långt borta och i Köpenhamn
Den äldsta är gift med en optiker.
Den yngsta är ogift.
Mamma är inte mormor.
Man kan inte få allt man önskar, skriver mamma.
Minna stirrar på texten.
Texten är mer intim än mammas julbrev till släkten.
Texten är mer naken än Minna har sett mamma i verkligheten.
Ingen läser det ju i alla fall, har mamma tänkt.
Någon läser det kanske vid något tillfälle, har mamma tänkt.
Båda delarna har tilltalat henne.

Sociala medier spelar en avgörande roll i Minna saknar en övningslokal, vilket känns symtomatiskt då den utgörs av meningar som skulle kunna figurera i dessa sammanhang. Minna får mig att tänka på Lena Anderssons Ester Nilsson, en medsyster i snarlik belägenhet. Där Lena Andersson kavlar ut resonemang kring den hopplösa kärleken serverar Dorthe Nors i stället bara kärnfulla one-liners. Men både Ester Nilsson och Minna skulle göra sig förtjänta av ”ett skitstövelfilter”, vilket är just vad Minna tänker skaffa sig. Som bekant är det dock inte alltid tanke och handling går hand i hand.

Dorthe Nors skriver för den nya tiden, om man med det menar kort, koncist och kärnfullt. Också den som flackar mellan flikarna på datorn eller har svårt att få bitarna att gå ihop i sitt ”livspussel” kan hitta tid för en novell på fem sidor. Och en prosa framförd med bara huvudsatser borgar för att även den som låter tankarna vandra så fort meningarna börjar vindla, kan hålla fokus stången. Den som lyckas blir rikligt belönad.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz