7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Salt
4129
post-template-default,single,single-post,postid-4129,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Salt

Salt
Foto: Ian Bothwell

Salt

Mina läppar är fulla med salt. Jag önskar verkligen jag hade vatten någonstans. Bara lite vatten. Annars intet. Varför ska den fattige beklaga sin lott? Någon måste vara fattig och det kan ju lika gärna vara jag. Någon kvinna har två män och en måste vara utan. Jag låg på öppet vatten och kunde inte se om jag rörde mig åt något håll, kunde inte se om jag rörde mig mot himlen. Du stod nånstans kan jag tänka, du stod nånstans vid en udde, i en vik, och hon rörde sina fingrar lekande lätt över ditt struphuvud. Hon höll dig och du spejade i fjärran. Ja, så ska en människa leva, enkelt men med blicken tryggt i fjärran. Hon höll dig, och hennes små fingrar spelade över din kropp. Hur du blickade i mina ögon, hur du kråmade dig och vickade och blickade med dina vattniga blå. Hur du menade allvar med mig, hur du stannade i mig hela natten och hela dan, hur du rörde dig i mig, hur du var i mig hela natten och hela dan. Du blev outhärdligt trött till slut, var det inte så.

Jag hade inga provnätter, det kanske man kunde ha bett om. Om detta var en organiserad bransch. Så att jag kunde få betalt varje gång jag lär en man att älska igen så att hon kan smyga upp bakom honom igen med sina små nätta fingrar. På struphuvudet kittlad. På relingen klättrad.

Vi körde bil till Sandviken, någon glömde två flaskor alkoläsk som jag hittade i bakluckan nästa dag. Tonåringarna satt runt gårdsplanen i fällstolar och kalla grillade köttbitar låg på ett bord. Saalam, saalam.

Runt dansbanan cirklade vakterna. Vi brottades i brännässlorna, jag förlorade mina örhängen, någonstans i skogen svor han till och försvann. Bra musik! ropade jag. Det vet vi ingenting om, sa vakterna, vi tittar på fotboll. Och det gjorde de, de tre huvudena tätt ihop vid den lilla skärmen de ställt upp på bordet. Då ska ni inte låta mig störa, sade jag och gick förbi.

Saltstoftet ligger i ett fint lager över huden. 40 dagar utan fukt i mun och näshåla, 40 dagar med salt i ögonvrå och hals, 40 dagar för att möta djävulen och komma tillbaka, 40 dagar för att driva ut dig. 40 dagar för att driva gudlöshet i själ och ande, 40 dagar, mina lemmar smärtar ännu och o gud vad jag kommer vända tillbaka för din skull. ”O Jesus Kristus,” sa jag, ”O Jesus Kristus, jag klarar det inte jag dör.” Men jag hasade upp ur vattnet i oljerock och med lykta, och eftersom du ändå satt på en strand eller kurade i en vrå och grillade fläskkotletter medan hon hängde runt din midja, hängde runt din hals, eftersom du ändå stod och andades in havsdoften och kådadoften vid en liten stuga, eftersom du lekte med hundar, eftersom självaste djävulen fanns ute på havet och tittade på- med grillförkläde om midjan-

Ska vi bada bastu ha ha ha, och jag somnade på en pojkes mage och när han vaknade, när han vaknade krånglade han sig loss och smög iväg, och den andra pojken som låg bredvid krånglade sig loss och smög iväg och jag låtsades sova, och jag var trött och sjuk. Man ska sminka sig, flicka, har du glömt det?

Det enda jag ville, min älskade, var att fördriva några timmar så jag skulle slippa tänka på dig, så jag inte skulle kasta mig i ditt våld så hårt.

Du skrattade och klev i kanoten.

Och jag, jag lapade med handen över vattenytan och kikade upp på dig under lugg, kapade stillsamt förtöjningarna med en stor vass kniv, kikade på dig under lugg, såg dig i ögonen, dina ögon var helt nära.

Du tog tag i nosen på båten och stod där fixerad på båten på vågen, en ström slet i oss underifrån.

Och så gav du båten en vänlig knuff och med ett hi for jag ut på strömmen, strömmen som tog tag i mig och skickade ut mig långt ut på fjärden i ett andetag.
Men det blev visst fel på dig, du måste haft andra foten på bryggan utan att jag såg det, för du stod ju kvar där, du stod inte i kanoten. Du stod ju där på bryggan när jag åkte ut, du stod inte i kanoten. Jag skrattade, du skrattade men det måste ha blivit nåt fel, för du stod ju inte där, du stod där bara inte, du stod där borta istället. Och jag skrattade, och du skrattade, för älskade skrattar ju när de leker med döden och tycker det är fånigt och lustigt och skoj.

Men du klippte förtöjningen och skjutsade ut båten och jag fattade ju inte, annars kanske jag hade kunnat hoppa upp och hindra dig, annars kanske jag hade kunnat simma i land. Annars kanske jag hade kunnat springa de tre stegen fram till dig och hoppat upp och klamrat mig fast och aldrig i livet hade jag släppt taget. Men jag trodde ju vi skulle ut och åka båt, vi två.
Nog har jag varit med om svek i mina dar, men nu känner jag ändå att du vunnit priset i år. Den sista strömmen vid utloppet tog tag i båten och skickade iväg den ända till månbasen Alfa.

Och där satt ju jag och höll i mig i båda sidorna av båten och kände mig ganska fånig och dum. Så bredbent stod du på klippan i land, så bredbent med händerna i sidorna, och jag såg ju hur hon smög sig upp bakom dig och la händerna kring din länd, fast du låtsades inte om att du kände av det alls.

Den starka strömmen tog tag i båten och skickade den ut mot hamnens mynning. Jag paddlade inte med händerna för jag har små händer. Du vet? – du tog dem och höll dem och sa att de var vackra. Du vandrar längs stranden med händerna på ryggen och tänker. Jag tror att du tänker på dig själv men det är ju svårt att se över dyningarna och så har vi ju jordens krökning att räkna med. Jag ser ditt huvud först, och sedan resten av din kropp. En främling på stranden. Jag vet inte om du ropar ut mitt namn. Kanhända är du orolig, kantänka.

Du stod på den knaggliga stenen stolt som en demon. Och hon kröp upp bakom dig och smög sina mjuka små händer runt din midja, och jag var maktlös, jag satt i båten. Båten som lövats för oss.

Jag var maktlös.

Piren, piren i knagglig sten, där skulle jag villigt ställt mig upp och ropat ditt namn om det var det du velat. Fyren där en gammal man bor. Ska du inte gå och hälsa på honom? Du som kan, du som befinner dig på land. Han har en liten dotter och hon vill säkert skratta och leka. Du är ju så bra med barn. Jag är väldigt bra med barn. Ska du inte gå och hälsa på dem, du som kan, du som befinner dig på land?

Händerna i fickorna och blåsten i håret, du är verkligen vacker. Hon smyger sina små fingrar runt din hals. Vem är jag, ja vem är jag att begära, att begära fast mark under fötterna. Rätt så, vem är jag att begära och begära. Jag får va nöjd med salt på läpparna och salt i håret. Jag sitter i en båt, hur kravstor får jag vara, vem är jag, vem är jag? Är inte jag också en människa – nej! Är inte jag också en människa – nej! Är jag inte också en människa – nej nej nej nej nej!

Jag kunde grabba tag i pirändan och argt och sårat frågat dig. Men jag sitter här ihopsjunken med mina händer. Du är ju så vacker där du står i ljuset och jag nänns inte nämna att jag – att jag – vad det nu var. Här finns ju män överallt, på alla stränder, jag kan se dem, och jag – och jag – och vad det nu var.

Så jag flyter förbi piren och ut på öppet vatten. Vi älskar ju alla havet, på det öppna havet vill vi bo. Man kan gunga sig till sömns på öppna havet. Man kan titta på måsar. Man kan gunga och sjunga och ingen säger åt en att hålla tyst och sitta still. Man kan gunga och gunga och sjunga. Jag trivs bäst på öppna havet. På öppna havet vill jag bo.
Kanske att han testar mig. Om jag förmår paddla in igen med bara händerna, om jag förmår paddla in igen motströms och grabba tag i piren och skära händerna i blod och barfota springa skära fotsulorna i blod över korallerna och springa emot dig som jag förstås aldrig kommer fram till, då kunde du ha älskat mig, när jag är död. Män älskar ju blod. De älskar de uppfläkta handflatorna, det finns inget de älskar mera än blodet i håret. Det långa håret, vackrare för varje dag. Då är hon fulländad. Vackra lik med håret doppat i blod. Det blodiga håret, en mårdhårspensel doppat för dig, det älskade röda bläcket. Nu älskar jag dig och utan vidare omständligheter kan jag göra med dig vad jag vill. Hon nänns inte hindra mig och du kan inte grabba tag i mig som jag var rädd du skulle göra, dra mig intill dig och never let go. Never ever let go.

Jag hade ju inga provianter, jag trodde inte vi skulle sticka iväg såhär snabbt när jag satt i båten och väntade på dig, och älskande älskar ju att leka med döden. Stick kniven i mig, smisk på stjärten och så stick kniven i mig älskling. Sen rasade himlen ner över mig och solen gassade. Kamrater, kamrater! hörs ropen över ängarna och fjärdarna. Kamrater, kamrater! Jag hade inga provianter, inget vatten. Kamrater! Ingen hör. Öppet vatten. Förlöst i en bräcklig farkost men inget bläck att skriva i.
Jag kan inte förstå. Jag gungar. Det är salt på mina kinder mina läppar. Se om jag inte ser åt nåt annat håll. Se om jag inte spejar långt i fjärran och inte alls tänker på dig. Se om jag inte sysselsätter mig. Se mig tänka på något helt annat än dig. Om inte min farkost bara var så bräcklig och så spröd. Om jag hade vetat hade jag hoppat av och blivit galen och suttit på golvet och tjutit och inte rört mig ur fläcken. Om jag hade vetat hade jag inte släppt dig ur min syn. Så är det. Trånad på en nål.

Jag hade inga provianter. Min farkost var bräcklig och spröd. Jag tänkte på havregrynsgröt och tänkte att du nog stoppade i dig. Sedan gassade solen på mig och strömmen tog tag i mig och jag försvann. Jag låg på öppet vatten och försvann. Du stod nånstans, kunde jag tänka, på ett klipputsprång eller i en vik och tänkte på dig själv. Man tänker gärna fina saker, när man står på ett klipputsprång, i en vik och tittar över havet. Spräcker alla fina tanters kaffekoppar, gör det åt mig älskling, jag gungar och jag finner mig tillrätta här. Salt på mina läppar, salt på mina kinder, känner du? Känner du älskling? Kom och ta på mig och känn så ska jag ta tag i din handled och krossa den. Guppande i det blå i den heta dagens gryning. Kom och ta på mig och känn. Jag är het, jag är blossande röd. Kom och ta på mig, kom och ta på mig, kom och ta på mig och känn.

Vad ville du? Kanske tänkte du att jag måste vara ensam. Kanske tänkte du att jag måste vara hel. Kanske tänkte du att du ville dö. Kanske tänkte du att du ville döda mig. Kanske tänkte du att du ville döda henne. Kanske ville du döda henne. Kanske ville du döda mig. Kanske ville du dö. Jag vill inte dö. Jag vill inte döda. Du vill döda. Du vill döda mig.

Jag trevade längs kanotens kant och kände vass, skrovlig plast. Läpparna sprack opp och kändes blå. Mina ögon blev blodiga av solsken och vattenglitter och törst. Jag vet att män älskar blod, kanske kommer du till mig när mina läppar och mina ögon blivit blodiga, och jag skurit mina händer på aftonstjälkens plast. Kanske kommer du då springandes och tar mina små händer mellan dina och säger älskade, älskade, inte visste jag att du älskade mig så. Och så tar du mina små händer mellan dina och dina ögon kommer att lysa för män älskar verkligen blod. De älskar verkligen blodiga små flickor.

Kunde jag känna, så kunde jag älska. Kunde jag älska så fanns jag fortfarande till. 40 dagar utan nätter gav du mig, 40 dagar utan nåd. Du åkte ut till fyren och hälsade på den gamle vid havet och hans dotter, du hade roligt, du levde, 40 dagar utan nåd. Jag hasade ut i vattnet och gud nåde vad jag ska spöka för dig, det blir inte roligt, är det värt det, monsieur, är det värt 40 spännande dagar utan nåd? Jag tänkte på en kanariefågel som flög med ett budskap till dig, jag tänkte på skräckhallucinationerna som log mot mig och sjöng och överröstade havets dån.

Tramp tramp tramp. Jag var mycket försiktig när jag smög genom buskagen och upp på stora landsvägen där jag ställde mig att lifta lift. Om du hade kommit sent, från herrarnas på Centralbadet, på stigen vid Kärleksudden, på loftgången utanför pappa, då hade jag lockat dig att lägga dig ner med mig, men du hade sagt, o jag känner mig splittrad, jag känner att jag sårar dig om jag inte kan lova dig något. Och jag hade lockat dig att kyssa mig och du hade sagt, nu känner jag det som om jag vore otrogen, om ock endast i tanken. Och jag hade smekt dig överallt, och du hade sagt, ”nej inte kan man ligga här på kärleksudden/på centralbadet/i loftgången och hångla helt öppet”, och jag hade sagt att det kan man visst det, men redan innan jag hade sagt det hade du kommit på att så är det ju och vi hade skrattat och kyssts lite och kyssts lite till och sen hade vi gått och simmat. I en mörk liten tjärn i skogen där man dyker ner och inte bryr sig om att förvänta sig en botten.

Kommentera

1 Kommentar på "Salt"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster
2 years 2 months ago

Vad himla bra

wpDiscuz