7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Sexton sidor bort från den förödande stiltjen
5750
post-template-default,single,single-post,postid-5750,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Sexton sidor bort från den förödande stiltjen


OMLOPPSTID
PETRA MÖLSTAD
TROMBONE FÖRLAG
16 SIDOR

Petra Mölstads nya bok är ett virrvarr av rörelser och metamorfoser som stretar emot när nationsvisor hummas. Det är poesi som löser upp gränser samtidigt som de stängs ute i samhället.

Här iscensätts metamorfosen.

Ja, den iscensätts här, tänker jag när jag läser ovanstående rad ur Petra Mölstads Omloppstid. I detta flöde av korta meningar i någon form av ordnad röra iscensätts metamorfoser. Jag lossar på några ord som jag läst flera gånger, de släpper från sig själva, blir någonting nytt, och jag förändras med dem. Jag är aldrig säker på vad som pågår i Omloppstid, inte ens på vem som läser eller vem som skriver:

Våra ansikten går sönder.

Petra Mölstad debuterade 2013 med poesiboken Införsel på Glas förlag och Omloppstid är hennes andra bok, och den elfte och senaste titeln i Trombone förlags lovvärda Svavelserie. Alltid sextonsidiga små böcker av aktuella författare från olika håll i världen. Det är en bok som i sina förtätade sexton textstycken inte leder mig som läsare mot ett gömt mål, ett budskap, ett tema. Inuti, på, mellan, under och över dessa mättade meningar vilar en mångfald av tankevägar som väntar på att aktiveras.

Mölstad skriver in oändliga konnotationsmöjligheter: jag anar repressiva lagar och stater som blockerar våra levnadsmöjligheter. Jag anar ett vetenskapligt sorterande av organiskt liv med suspekta undertoner. Jag anar hur omsorgen i beröringen blir till makt och övervåld. Hur gemenskapen omärkligt övergår till idiotisk utestängning och övervakning: gränser stängs, träd skövlas, djur spärras in, identiteter begränsas. Orden kan kopplas hur som helst – det ena glider in i det andra och skapar något nytt i en otålig och oroande rörelse:

En klunga som betraktar, lemmar som tillbakabildas. En avvikelse i kärlväxten. Systematik.

Petra Mölstads Omloppstid är för mig en fysisk läsning snarare än intellektuell – jag läser med min kropps in- och utflöden. Uppmärksamheten gör halt vid vissa rörelser, språkliga möjligheter, oväntade klyvningar av ord och ordföljder.

Eller: läser? Skriver jag inte Omloppstid medan jag läser den, skriver, med sinnen helt i olag? Vem som än läser och skriver denna bok föder min delaktighet hela tiden nya förgreningar – nya metamorfoser. Dessa metamorfoser blir ett svar på var den litterära texten kan göra mot den ansamling av blockerande praktiker som sprider sig som en farsot runt om oss i samhället. Litteraturen, om den så bara tar upp sexton små sidor, ger oss redskap att skapa nya kopplingar mellan orden och tanken, leda oss vidare, outsmarta gränsstängandet – en möjlighet utan vilken vi lätt fastnar i den förödande stiltjen:

Stiltje och gränser. Ytspänning som spricker med vreda ljud och sprider vår farsot. En nationsvisa hummas.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz