7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Skör och sårbar överlämning
4700
post-template-default,single,single-post,postid-4700,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Skör och sårbar överlämning

7671B429-B35B-495B-9005-517E79FE25B5

Skör och sårbar överlämning

Adam Westman
Frankfurt (M)
Chateaux
16 sidor

Adam Westmans dikter blir till i motsättningen mellan ekonomisk maktordning och natur – det gröna flyttar motvilligt in och underordnar sig som stadspark. Fram växer en förtätad poesi.

Adam Westmans Frankfurt (M) är den åttonde boken i förlaget Chateauxs Turkosa serie. Det är en poesibok som å ena sidan utmärker sig som den första debut förlaget publicerar, och å andra sidan genom att den dubblerar ramarna för seriens åttasidiga format.

Frankfurt (M)
är – i bokstavlig såväl som bildlig bemärkelse – en poesibok som vecklar ut sig: dikterna är tryckta på två åttasidiga ark som ligger inbäddade i ett fint hölje av ljusgrå kartong, där författarnamn och titel präglats i turkost. Frankfurt (M) är bärare av sitt innehåll, inte bindare. Boken är beredd att lämna ifrån sig sitt inre till läsaren, att låta det vila i dennes händer. Det är en skör och sårbar överlämning, också rent materiellt: det finns en risk att innehållet tar skada, faller ut.

Men bokens sköra materialitet sammanfaller också med hur den poetiska bilden av svalan – som inleder de båda delarna i Frankfurt (M) – levandegör det grå höljet, de vita arken. Vidlyftigt uttryckt vilar poesin i en ljusgrå kropp, vars ark breder ut sig som vingar:


dina avancemang inom ekonomin
formen sväljer en svala
i din blinda blick

Sedan:

gräsets rektanglar
så fortsätter det
svalan sväljer en solnedgång
talet är lätt förföriskt
av så mycket krom

I Westmans korta och lätt kryptiska dikter framträder en motsättning mellan de europeiska bankernas ekonomiska system och ett stillsamt skärskådande av naturen. Denna motsättning syns inte bara i diktens motiv, utan är också verksam i syntaxen: det ekonomiska framträder som kort och krasst – ”Frankfurt / skuldsätter”; ”värre och värre skulder / instruktioner i undergångarna” – medan naturbetraktelserna tillåts vara i en betydligt mjukare rytmik.

Men att bokens två avdelningar namnges ”Grüneburgpark” och ”Palmengarten” – en park respektive en botanisk trädgård förlagda i Frankfurt am Main – underkänner en sådan enkel schematisering:

palmbladen under bilarna
inflyttningen måste tuktas
en grå linje högst upp

Scenen av den planerade och planterade växtligheten, av ”inflyttningen [som] måste tuktas”, ger oss snarare en bild av en tvingad samordning: det gröna flyttar motvilligt in och blir automatiskt underställd en ny ordning, integrerad i ”inomhusets lag”. Men det är i lika hög grad här, i spåren av inflyttningens motstånd, som Frankfurt (M) hämtar sina mest påträngande och ambivalenta bilder. Det är här, mitt i ett maktförhållande där det ena är i det andra, och där det andra är genom den ena, som dess poesi blir som mest förtätad.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz