7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Smärtsam krock mellan den stora och lilla världen
6551
post-template-default,single,single-post,postid-6551,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Smärtsam krock mellan den stora och lilla världen

Smärtsam krock mellan den stora och lilla världen

De fördrivna
Negar Naseh
Natur & Kultur
174 sidor

Liksom i debuten för två år sedan skriver Negar Naseh om mor-dotterrelationen, men den här gången är det moderns förhållande till barnet som står i centrum. Men författarens vilja att straffa sina gestalter faller tillbaka på berättelsen.

Jag hade sett fram emot utgivningen av Negar Nasehs nya roman, De fördrivna. Dess föregångare, Under all denna vinter, som publicerades 2014, håller jag som en av de bästa svenska debutromaner som har utkommit de senaste åren. Hon imponerade med ett moget språkligt uttryck och en skicklig gestaltning av protagonistens gradvisa psykologiska sammanbrott, som sånär driver henne till modersmord i ett avlägset beläget hus i de jämtländska skogarna, där hon och hennes pojkvän har avskärmat sig från civilisationen.

De fördrivna är på ett sätt en logisk fortsättning på Nasehs debut. Å ena sidan är det svårt att undgå att notera vissa likheter mellan texterna. I båda återfinns exilen (ett ungt framgångsrikt stockholmspar lämnar staden för lugnet och tystnaden i skogen/på landet), intrigerna drivs framåt av att en påhälsning från vänner/familj som rubbar balansen i tillvaron, de kvinnliga huvudpersonerna rids av sömnlöshet och exilens påfrestande väderbetingelser (det är för kallt/varmt).

Å andra sidan har Negar Naseh här vidareutvecklat mor/dotter-temat från Under all denna vinter. Om dotters relation till modern stod i centrum i debuten – hennes försök att frigöra sig från dennas kvävande inflytande – råder det omvända förhållandet i De fördrivna: här är det moderns känslor inför barnet som befinner sig i förgrunden. Naseh hyser ett stort intresse för modern som arketyp och i debutens medföljande arbetsdagbok redogör hon för sin fascination inför bilden av jungfru Maria och Jesus-barnet, de katolska mirakelberättelserna och litterära teorier om modersmordet:

Viljan inom barnet att på samma gång äga och förgöra gestaltas via transformationen till orm. Och tillsammans, eller som en, kan de destruera och följaktligen separeras från bröstet, från modern.

I De fördrivna har moderns kärlek till barnet skapat en spricka i parets relation. En återkommande tanke hos modern, Miriam, är att hennes relation till barnet är ”den sanna kärleksrelationen”. Men samtidigt inkräktar hennes omsorger på barnets välmåga – exempelvis stör hon barnets nattsömn med sina ständiga andningskontroller.

I skärningspunkten mellan det lilla livet och de stora politiska skeendena återfinns romanens huvudsakliga tema. Romanen är förlagd till Sicilien, och exilparet (mannen är konstnär, kvinnan är läkare) framleder sin gemensamma tillvaro i relativ okunskap om flyktingkatastrofen och människorna som tar sig i land på Lampedusa några mil från deras tröskel. Det är när mannens journalistvän med fru kommer på besök i samband med en reportageresa som paret i smått övertydliga passager blir upplysta om flyktingkatastrofens realitet:

– Vad vet du om det som pågår där ute? frågar han [Miriam] leende och pekar mot horisonten.
– Ute på havet?
Han vet att hans sätt att ställa frågor kan uppfattas som påstridigt.
– Ja, vad vet du om vad som pågår i Medelhavet?
– Jag hinner inte läsa dagstidningar så mycket som jag skulle vilja längre.
– Men du måste veta något! utbrister han.
Hon ser på honom och kisar.
– Du menar med flyktingarna? undrar hon.

Inte helt oväntat genomgår Miriam kort därefter en förändring – mycket tack vare att hon har fått låna en pedagogisk bok om krisen av journalisten, som får henne att ”tänka till” – vilket slutligen leder till en blodig krock mellan den stora och lilla världen. Tyvärr tycker jag att Naseh tacklar frågeställningen finesslöst och lite ytligt.

Ytterligare ett problem med texten är Nasehs avstånd till sina romangestalter. Hon har i flertalet intervjuer påtalat sitt behov av att ”straffa” dem för deras självupptagenhet och omedvetenhet, men konsekvensen blir att de känns vaga och skissartade och den psykologiska närhet och nerv som kännetecknade Under all denna vinter är svagare här. Men med sin strama, ofta vackra prosa är det trots allt en skickligt komponerad skildring av den tystnad och medföljande frustration som sakta sänker sig över paret i deras avskildhet. Den skapar i sig en mer oroande stämning än vad Nasehs hantering av flyktingkrisen förmår. Om så bara av dessa skäl har De fördrivna ett starkt existensberättigande.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz