7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Sprickor i jorden
6858
post-template-default,single,single-post,postid-6858,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Sprickor i jorden

photo-1454789591675-556c287e39e2
Foto: Nasa

Sprickor i jorden


en gräns är ett skärsår är den europeiska minnesförlusten är miljoner spruckna hjärtan är undervattensskriken som slingrar sig om varandra

* * *

Ett nytt år växer ur jorden. Januari, snövindarna och den kalla himlen, trädstammar-
nas frost och frusenhet och moskéerna sätts i brand och, sedan,
februari. Molnen närmar sig marken som ett mörkgrått stryptag och på golvet inne på Malmö Centralstation ligger en nioårig flyktingpojke och ropar efter Gud, hans mjuka huvud dunkas mot betongen. Och efteråt är det tyst, efteråt – – –

* * *

Mars. Mjölkigt, matt ljus; solens bleka armar som sträcker sig mot framtiden. Våren slår ut (en torr lilja), människor sväljs av vatten och våld och Europa drar sin klänning i sanden. Vågornas skum. Spott, ögonvita. Rymden: ett mörklila skynke där stjärnorna slocknar över jorden. Överallt är smaken av havsbotten, överallt förlista kärleksminnen uppspottade på stränderna (kroppar av längtan och ensamhet). Och Europa knäböjer, hon
gräver ned ögonen
i gyttjan.

* * *

Himlens svarta glas. En människa sjunker inte som en sten.

* * *

gräns
(uttal: gr[ɛ]ns): (variationer: skiljelinje, mur, förvar, slutpunkt)
en (icke)plats; ett mellanrum; ett hål; ett skott (i magen?); tårgas; vattenkanoner; söderskjutna drömmar; rakbladsstängsel; batongslag och hänvisningar till dokument

utan samvete

* * *

Ett hjärta brinner bredvid ett annat hjärta
eller långt ifrån.

och en gräns är ett nummer är en siffra är den papperslösa
underklassen är de som diskar på restaurangen som städar
på hotellrummen som meckar med bilen som skyfflar skit på
en grisfarm för

15 kr timman

(en gräns är solidariteten som gått vilse i snön)

* * *

Det blir sommar, juni juli augusti, den mjuka lukten av honung och hav, av syrén och fuktig asfalt. Och i Stockholm jagas romer av män med kniv och solnedgångarna brinner och asylboendena brinner och de rosa nätterna svullnar över hustaken och så plötsligt, i avgrunden mellan årstider (september: känslan av sommaren som ger efter, av hösten som kommer och vecklar ihop ljuset till ett blekgult papper), bestämmer sig den rika världen för att se när en barnkropp (av alla vattenfyllda barnkroppar) spolas upp på en strand. En omvänd blinkning: att blunda och titta och blunda igen. Så politikerna harklar sig och går ut på torgen, i regnet, och pratar om fruktansvärda krig och om medmänsklighet och om Sverige som ett land att vara stolt över och vi

skriker
HYCKLARE

* * *

blod
blodsbesatthet
eller
den svenska historien
eller

tallskogens falska självbild

* * *

en gräns var en vit buss
som kom
försent

* * *

Oktober: en lucka av  f e b e r  som öppnas och inte stängs. Ur den störtar blod, skarpt vitt ljus och en stor kniv i en ljusrosa hand (rörelserna är säkra: kroppar viker sig, faller, klassrumsgolven färgas röda). Ja, ur feberluckan störtar vansinnet och hettan (för nu brinner flera asylboenden varje dag) och språkets fruktansvärda våldsamhet. Nu är en nazist inte längre en nazist utan en ’invandringskritiker’, nu är en flykting inte längre en människa utan en brottsling, en kris, en sjukdom. Ur luckan sjunker solen. Ett mörkgult, åldrat öga.

* * *

en gräns mellan din kropp
och tystnaden

* * *

gränslöshet
(uttal: gr[ɛ]nsl[ø:]sh[e:]t): (variationer: kärlek, vrede, ansvar, gemenskap)


jorden är en stor hud: en gräns kan suddas ut

* * *

I slutet av november fäster Stefan Löfvén en liten sverigeflagga på sitt kavajslag (varsamt, ömt), ställer sig sida vid sida med Åsa Romson och låter orden lossna från ansiktet. Säger: ”tillfälliga uppehållstillstånd för alla, inklusive barn”. Säger ”id-kontroller”, säger ”medicinsk åldersbestämning av unga”. Och kameralinserna blinkar, och någonting krossas (ett hopp: en glasbit).

Dimman. Den sjunker.
(Någon undrar:

kan vi översätta
den här tiden
till ett nytt språk
kan vi ge den
ett nytt hjärta?)

* * *

en gräns är taggtråden som löper genom historien: ett minne klibbar fast vid ett annat minne

* * *

Kylan slår hårda vingslag genom luften, månaderna sträcker ut sig. December, kalla fingrar, vinter igen. Bara snön tvekar. Allt faller, förutom den.

* * *


Här är året som växt ur den smutsiga jorden.

Här är tiden som reser sig
som en gravsten.






Johanna Hillerbrand Rune är född 1989 och bosatt i Stockholm. Hon har en fil. kand i litteratur- och genusvetenskap och har tidigare studerat skrivande på folkhögskola.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz