7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Svartsoppa
5121
post-template-default,single,single-post,postid-5121,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Svartsoppa

Processed with VSCOcam with a6 presetBild:Melody Hansen

Svartsoppa

M

Mensen är försenad. Jag är så rädd för kraften.
Krampen är själslig. Själens kramp är lika
kroppslig som kroppens kramp.

Metaforernas slemhinnor brister.

Genom brevinkastet trillar en kallelse från KK till
operation: livmodern är full av myom och polyper
som ökar mängden blod.

Jag vill inte förblöda. Hur ska jag skriva?

Insidan av livmoderväggen: en blodröd majskolv,
fast utrullad som en matta, redo att flyga iväg med
mig och min dröm om långfärd.


A

Eller en reseskrivmaskin, för majskolvar och
skrivmaskiner är släkt. Min skrift är majsskal som
fastnar mellan tänderna.

Detta arbete är på fullaste allvar.

Munnen är själens och fantasins dörr. Den måste
stå öppen när själen ska resa, fast den luktar kokt
majs med smält smör.

Detta är absolut ett akrostikon.

Att tugga eller att svälja, det är frågan. På italienska
blir det masticare o inghiottire. Tänk om jag kunde
göra allt på en gång.


S

Idag simmade jag i inomhusbassängen, klorfärgad,
och tänkte på Medelhavet om natten, som vore
vattnet svart som svärtan i minnesrunan.

Min morfar älskade språk och svartsoppa.

Igår kom jag från boksläpp med reception och
diktuppläsning på Frederiksberg till perrongen på
Hovedbanegården.

Plastkassar proppfulla med kläder, vattenflaskor.

Oändligt trötta ögon såg in i mina. Jag uppsökte
Öresundstågets tysta kupé för att få vara i fred med
sorgen och saknaden.


T

Jag kan tänka tyst under en begränsad period, men
till slut måste tystnaden uttryckas. Tankens
ansvar kan inte avhändas.

Taken flyger i tyfoner och tropiska cykloner.

Gråten kommer, när jag tänker på treåringen. Utan
simglasögon förvandlas allt sötvatten till saltvatten
av tårarna i bassängen.

Den andre syns bara om jag tittar.

Tårarna tvättas samtidigt som de gråts. När mamma
var döende på hospis för två år sen, simmade jag
varje dag.


I

Min sorg är sammantvinnad med intigheten kring
mamma på slutet, när jag inte längre ville nå henne
som förr.

Hennes rädda ögon skrämde mig.

Mina bröders minnen är inte mina minnen; mina
minnen är inte deras. Mina minnen är inte sanna.
Minnen är aldrig sanna.

Minnen är blod, på riktigt.

Jag minns mammas iver att göra allting bra igen.
Jag minns kylan, kall och hård som is. Som vore
jag obefintlig och alltihopa inbillning.


C

Jag skulle kunna cykla och cykla från stad till stad,
genom landskap som skiftar och upprepar sig, med
känslan av en riktning.

Målet skulle ständigt skjutas framför mig.

Men så plötsligt stod jag där en dag, när inga fler
cellgifter fanns att få för mamma. Då återstod bara
hennes död, en död ekande i evighet.

Jag diade döden som en citron.

När magsäcken är tom, drar den ihop sig av syran.
När tomheten och intigheten tar slut, vidtar
saknaden av det som aldrig fanns.


A

Sagan om Ankungen, Askungen och Sankta
Anorexia hette en artikel jag en gång skrev om Sara
Wedlund och kronprinsessan Victoria.

Allt jag skriver handlar om mig själv.

Anorexin är en invärtes tatuering. Eller vattkoppor:
jag är immun, men försvagat försvar kan orsaka
bältros – eller helveteseld.

Den elden slocknar aldrig helt, vilar bara i glöd.

Men egentligen slumrar viruset i isen, längst ner i
bottenfrusna Kokytos: avsaknad, avstånd, avgrund,
djup krater.



R

När vår yngste bror föddes, hade jag och lillebror
mässling. Vi fick bo hos mormor och morfar på
grund av smittorisken.

Huden var täckt av ilskna röda prickar.

Mormor och morfars lägenhet på Regementsgatan:
en fristad från världens krig. Där löpte vi ingen risk
att bli slagna.

Mamma fick smisk en gång som liten.

Hon lovade sig själv att aldrig någonsin slå. När
pappa blev rasande, blundade hon och glömde sen.
Varför slog hon honom inte?


E

Pappa kunde laga två rätter. Den ena var Frödinge
ostkaka som han satte in i ugnen. Nu vet jag att det
är en efterrätt.

Den andra var blodkorv, som han stekte i smör.

Jag älskar verkligen blodkorv, blir extra sugen på
blodkorv när jag har mens. Mina barn och min man
älskar också blodkorv.

De älskar när jag har mens och lagar blodkorv.

Att laga blodkorv: essens som existens. Till
blodkorven: rårivna morötter, rårörda lingon, rå
rödlök och keso, knäckebröd och smör.




O


O

O

O

O

O

O




I

Keson och rödlöken har jag från mamma. När jag
lagar blodkorvsrätten, finns både mamma och
pappa på tallriken och i munnen.

Jag tuggar min mamma och min pappa.

Tänk om jag kunde svälja dem. Tänk om jag kunde
införliva dem i mitt inre, göra dem till grannar med
de övriga inälvorna inombords.

Men grannskap kräver gränser.

Varken internationalisering eller internalisering är
möjlig om gränserna är upplösta av alltför många
kränkningar av territoriet.


N

Hemma på Skolgatan lagar min man den mesta
maten. Jag saknar nyfikenheten att lära mig något
nytt inom kokkonsten.

Jag förädlar det jag redan kan.

Pasta och köttfärssås: fusilli bucati, nötfärs, grön
currypasta, mycket vitlök, rödvin, krossade tomater
och kalvfond.

Det finns en närhet i att mötas kring matbordet.

Näringen sprider lugn ut i kroppens celler, när jag
ser in i mina barns och min mans ögon. Det jag ser,
tvivlar jag kan vara sant.


G

När jag var tio, krängde jag hemmets gräns ut och
in, gjorde mig välkommen vid matborden i andras
hem på Vildgåsvägen.

Jag förde ett hemligt gerillakrig: ingen visste.

Pappa slutade att slå mig. Men gränser kan kränkas
på många sätt. Han slog sönder stolar och tallrikar
tills vi inte kunde äta alla samtidigt längre.

Fast det gjorde vi sällan innan heller.

Ibland tänker jag på riddaren Roland, som av
olycklig kärlek blev galen och rasande, ett groteskt
monster utan förstånd.



H

Ibland tänker jag på den obefintlige riddaren, som
finns endast i kraft av viljan att existera. Tack vare
rustningens tomhet är han fläckfri.

Det finns en helighet i håligheten.

Ett avklätt skelett tjusar publiken, men bara för
stunden. Den behöver något att sätta tänderna i,
något som är helt och inte halvt.

Spelets regler är den gemensamma måltidens.

Himlens härlighet: När svältfödda Ullevi fick en
svensk framgång att jubla åt, stod Sara redan långt
från innerplan och bytte om.




I

Ibland känner jag mig som den obefintlige
riddaren, il cavaliere inesistente: jag finns bara när
jag skriver mig.

Utan skriften kan jag inte andas.

Ihärdigheten är instabiliteten, när den släpps fri.
Det finns ingenting som skrämmer mig som orden
som ådror i blodbokens blad.

Vad händer när bladen blir till löv?

Lär mig, ni löv, att vandra glad i vinden. Jag heter
Anna, är ett människolöv, men jag måste kunna
inte bara lövens språk.




O

Människors möten i orden vid borden. När jag ser
in i mina barns och min mans ögon, känns det som
om oron kanske kan lindras.

Fågeln flaxar i bröstet: Wild Goose Blues.

Den heliga måltiden: att göra ordet till kött,
förvandling. Jag önskar det omvända, metamorfos
från kött till ord.

Allting kan flyta ut som mensblod.

Det blir sådana mängder, också när blodet
koagulerar. Som oljan, från de läckande fartygen,
som fastnar i vingarna för alltid.




T

Genom tågfönstret: Kristianstads Vattenrike i
oktobermorgonen. Grått glitter: tafattheten i att
återskapa hur det lät på Bachs tid.

Som om hans tid vore mer levande än vår.

Jag tänker på de ensamkommande och på de
splittrade flyktingfamiljerna. Tänk att längta, oroas
och inte veta vem som lever och var.

Vem bär ansvaret?

Min man spelar bluesdrömmar på pianot. När han
lutar sig fram, ser jag vingfästena. Hans röst i
rummet: I could cakewalk into town.




T

Innanför domkyrkans stenväggar sjunger vi Jesu,
meine Freude: som om det funnes tillit, trygghet,
tröst. Tal och tystnad. Toner.

Tårar av sorg och tårar av glädje.

Begravningsbluesen sätter Mississippifloden i
gungning: Hjulångaren måste tåla tyngden, annars
torkar drömmarna.

Glädje: att hoppa med häst i terräng.

Att hitta tillbaka till ridningen efter tre decennier
var att gräva upp en skatt jag glömt att jag som
tonåring gömt i jorden.




I

Äldsta dottern är tretton. Vi delar intresset, ivern:
att samtala om vad det innebär för innersidan när vi
tappar ytterstödet.

Eller hur vi mockar skit.

Som en gåva. Ingenting vet jag om följderna. Om
mina barn stegrar sig och galopperar iväg, kan jag
bara ihärdigt inbjuda till måltid.

Cibus est in mensa. Maten står på bordet.

När jag är femton, slutar jag äta och rida. Då skiljer
sig mamma från pappa. Min farmor tar livet av sig,
när pappa är femton.




R

Pappa är ensam hemma med sin mamma, när hon i
hemlighet sväljer tabletterna. Han anar men vill
inte hindra henne.

Efteråt ångrar han att han inte ingriper.

I min vinröda resväska packar jag en
ballongformad vit blus med röda prickar, som jag
köpte i New Orleans för fem år sen.

Fem år efter den tropiska cyklonen.

Yngsta dottern fyllde fem, när vi var där. Om fem
år fyller hon femton. Hennes klangfulla röst
överröstar mina stormar.




E

Jag ringer KK och ber om uppskov: operationen
krockar med en examination, mensen är försenad.
Vildgässen flyger söderut.

Äntligen går jag sönder.

Jag är så rädd för vad som händer efteråt, när
kirurgen skurit i mitt innersta: Ursäkta röran,
inkapsling pågår. Ekande evighet.

Svartsoppa med gåslever och krås i min mun.

Efterårsferien är försenad. Jag längtar efter eldens,
härdens, samlande kraft. Det finns något djupt
ensamt i det som är efteråt.

Svartsoppa bildar tillsammans med Grekland i gips (Floret #16) och Skapa barndom (Floret #21) en triptyk vid namn: Anna själv.

Anna Smedberg Bondesson (f. 1968) har översatt Umberto Eco, avhandlat Anna Rydstedts diktkonst (Anna i världen, 2004) och skrivit essäboken Ditt språk i min mun – grannspråkets glädje och gagn (2014). Anna själv är hennes skönlitterära debut.

Kommentera

2 Kommentarer på "Svartsoppa"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster
1 year 10 months ago

Smärtan lyser igenom på ett så drabbande sätt. Gillar att flera dimensioner av en människa får plats i den vardagliga kontexten. Väldigt starkt.

Åsa Hylén
1 year 8 months ago

❤❤❤
Ja, jag håller med föregående kommentar av Lisa Gidlöf, som satt ord och sammanfattat en upplevelse av Svartsoppa så bra.

wpDiscuz