7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Trolsk stämning i försåtlig debut
4293
post-template-default,single,single-post,postid-4293,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Trolsk stämning i försåtlig debut

18431721190_b34a3046e2_k
Foto: David Meurin
Trolsk stämning i försåtlig debut

Fjer
Ursula Scavenius
Basilisk
105 sidor


Berättelserna i Ursula Scavenius debut Fjer svävar bedrägligt mellan dröm och verklighet. Magdalena Rozenberg finner ett intrikat romanbygge där kaoset är noga uttänkt.

Hur banalt det än må låta så är det primära temat för Ursula Scavenius debutroman Fjer döden och livet; hur livet påverkar döden, hur nytt liv påverkar redan existerande människor liv, men kanske framförallt hur döden och den efterföljande sorgen av någon annans död, påverkar livet. Det är tre till synes fristående berättelser som ryms mellan bokpärmarna, men på ett förundrande vis närmar de sig varandra utifrån olika vinklar och gemensamma teman. Titeln Fjer, på svenska fjäder, är träffande. Berättelserna svävar, som en fjäder, såväl mellan varandra som mellan dröm, opålitlighet, overklighet och den faktiska verkligheten. Scavenius skriver i detta ständiga gränsland; texterna snuddar vid att ta mytisk form, för att sedan stanna i mellanrummet där läsaren själv får bestämma vilken verklighet som är den faktiska och var myten tar vid.

I alla tre historier är de manliga jag-berättare vars liv, tankar, funderingar, ja hela existens, upptas av frågan kring att få barn. Sexualitet och reproduktion står i det allra klaraste av ljus.

I den första berättelsen befinner vi oss i Bulgarien där berättaren Alexander bor granne med den beundrade konstnären Peter Majinski. Alexander inleder ett förhållande med konstnärens dotter Lucia som sedan blir gravid. Detta enkla händelseförlopp utvecklas till en situation som är oöverblickbar. Historier som slår knut på sig själva kan i vissa gestaltningar bli ett irritationsmoment för läsaren, i denna text är det istället just detta som leder hela scenariot framåt.

Flera sidor av livet, och livet i förhållande till döden, gestaltas både i denna berättelse, som i de två efterföljande. Hur livet måste fortgå, trots den enorma påverkan som sorgen från döden har på vardagen. Döden kan ha den effekten på en människans liv att det inte längre finns något tydligt svart eller vitt, sanning eller lögn. Mitt i sorgen kan det vara svårt att urskilja var gränsen för död och liv egentligen går, vad som är dröm och vad som är helvete? Eller vad som är lycka eller sorg. Precis detta går Scavenius karaktärer igenom. Resultatet blir en fiktion där det är svårt skilja på vad som är fantasi eller verklighet. Som om det pågår en ständig jakt efter ett sant sätt att hantera livet (eller döden) på, och en sanning har ju ofta flera sidor.

Även de två kommande berättelserna fokuserar på dessa aspekter. I den andra, Luca Seconda, föder månen en babymåne parallellt med att vi får följa jag-berättaren Ankers hustru Sabina genom en besynnerlig graviditet.


Mens hun sover i sengen, sidder han og ser op på den nye måne, den nyfødte babymåne, luna seconda, der af form og størrelse ligner den gamle måne fuldkommen.

Sabina föder sedan till slut ett ”fossilfoster”, som det står i texten.


Den røde saft forsvinder ikke bagefter, uanset hvor meget hun vasker sine tænder. Bærrene er blevet så syrlige. Han har sagt til hende, at det, hun fødte, var et fossil.

Det är en realism med flera trolska och allegoriska inslag. Varje liten detalj i de ovanliga berättelserna tycks alltid djupt genomtänkt, och inget ord känns slumpvis utvalt. Mitt i de oöverblickbara situationerna är allt noga uttänkt för att slutligen sammanvävas.

Scavenius får på ett förvånansvärt fungerande vis fram hur sorgen påverkar kroppen, hur någons död inte bara blir påtaglig psykiskt utan också fysiskt. Att livet går vidare, trots sorgen, och i berättelserna blir en del av sorgebearbetningen att tillföra nytt liv till jorden.

Berättelserna är skrivna med en enorm konstnärlig frihet, samtidigt som Scavenius behärskar varje mening och moment. Det är imponerande. Inget utsägs i onödan, utan allt exponeras och gestaltas på ett slagkraftigt vis genom personernas inre.

Det finns ingen tydlig plats varifrån det berättas, utan svävandet mellan känslor, fantasi, och underliga händelser blir det allmänna tillståndet. Det är som att historierna befinner sig i det där vaga ögonblicket om morgonen när man nyvaken träder ur drömmarna. Brutalt och starkt kan verkligheten sedan slå ner i en och det gör också Scavenius text. Dessa scener som Scavenius bygger upp blir till ett lömskt rum jag aldrig tidigare varit inne i, och jag vill gärna återinträda.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz