7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Två embryon till attentat
5747
post-template-default,single,single-post,postid-5747,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Två embryon till attentat

TYDNINGEN NR 17/18 TEMA: ATTENTAT

Från radikal politisk idé, till ord, till våldshandling vars syfte är att kasta en ordning över ända: Litteraturtidskriften Tydningen nr 17/18 har attentat som tema.

“En bomb som kastades in i framtiden.” Så beskriver den ryske historikern Edvard Radzinskij romanen Vad bör göras? skriven 1863 av Nikolaj Tjernysjevskijs. I sig en medioker roman, men ändå innehöll den fröet till den moderna terrorismen i Ryssland, och tre år efter den publicerats inträffade det första misslyckande attentatet på tsar Alexander II. Fem attentat senare, 1881, sprängdes han och tsarrikets framtid i luften av en bomb.

Det inleds tankeväckande med Våldets topologi i vilken Filip Lindberg och David Zimmerman ringar in attentatet i ett konstnärligt sammanhang. Med hjälp av Žižek, Lacan och Mara Lee, kopplar de det till ett ”brott i narrativet”, till den sällsynta revan i vårt ständiga meningsbyggande som låter oss stå oskyddade inför det reala, denna horribla nollpunkt. Men är det korrekt att påstå att det finns en verklighet som är ”narrativlös” och att den skulle vara sannare än en verklighet som är re-presenterad? Antyder inte det en snål förståelse av ordet narrativ? Det ligger ju i konstens intresse att kritiskt utforska hur narrativ konstrueras och att sätta dem i arbete. Och om vi accepterar det reala måste vi väl även acceptera det sanna narrativet? Det band av händelser bakåt i tiden där slumpen har satts till utfall är väl inget mindre än just det reala? Och är inte det reala mest en modern omskrivning av det Sanna?

Ett attentat består av två led, symboliskt våld följt av fysiskt våld. Men Tydningens texter visar få tecken på att kunna leda från det första ledet till det andra, så motstånd hade nog varit ett mer rättvisande ordval för detta temanummer.

För just det lågmälda och tålmodiga motståndet finns här, bland annat i Emil Boss begåvade kollagedikt, som effektivt brukar ett elegiskt och djupt mänskligt tilltal för att belysa det manipulativa och förtryckande i texter lånade från Systembolagets HR-avdelning och i Louise Juhl Dalsgaards gripande text som lyfter fram förfrämligandet och det passiva tillståndet som sätt att göra motstånd.

Carin Franzén bidrar med en kortare essä och här väntar jag mig mer av henne, större precision än att grovt peka på ett arbete med ”formen” som en motståndshandling och att utmåla ”den nyliberala ordningen” som det subjekt som ska bekämpas. Nyliberalismen? Det är yesterdays news. För en vänsterintellektuell anno 2016 bör tankarna istället vara fästa vid fjärde vågens industrialisering som hotar att öka på ackumuleringen av kapital hos dem som redan har, och göra än fler obehövliga.

Men det finns kanske två embryon till attentat i Tydningen? Ett lyckat, och det är Harpa Dögg Kjartansdóttirs konstverk ”Fragmented pulsations”. I sina juxtapositioner låter hon vardagsföremål krocka med varandra och naturen. Det är lekfullt, det är vilt och det är befriande hur hon ritar om en karta över Sydamerika och hur hon löder fast elektriska motstånd över Grönland och skapar ett naturens titthål mot själva mänskoskapelsen, som får representeras av ett par klädesknappar.

Det misslyckade attentatet, det är Adrian G. Waldenstrøms juvenila och ironiska försök att attackera så att säga hela skiten med hjälp av machoklyschor från Hollywood. Jag måste dock säga att jag älskar ambitionen och att han därför vinner min respekt.

Måhända är cirkulationen av en sådan här tidskrift inte stor, men det litterära kretsloppet skulle vara mycket fattigare utan dem, eftersom det är här som unga och oetablerade författare och skribenter får möjlighet att vässas mot de äldre och erfarnare. Tydningen gör precis det som den här sortens tidskrifter ska göra: sätter i gång tänkandet och utsätter en för en mångfald av röster från olika rum.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz