7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Tvillingar
18936
post-template-default,single,single-post,postid-18936,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Tvillingar

Tvillingar
av Leif Holmstrand

1. Med dig i mina tarmar

Du tyckte att det inte spelade så stor roll det där med pengar, sa du, och krävde aldrig ersättning för herrbesöken, du sålde inte sex, nej, aldrig (utan att därmed påstå något negativt om fnaskande, underströk du, detta var viktigt), men mottog gärna en mindre, frivillig donation för att säkerställa ett och annat, eller kanske middag, en kasse mat, vad som helst men du söp inte och knarkade inte, du brukade men utan att missbruka. Vissa dagar när regnet tilltog och hagel knattrade mot skallerrutorna förändrades klientelet till det sämre, eller kanske inte till det sämre utan snarare: det var farligare typer som tog kontakt, och det var svårt för dig att avgöra vad som kändes bäst: att göra det i stora, rostiga bilar eller släppa in arga män och deras oberäkneliga nervositet i hemmet. Det var som att ovädershimlen hade en skarpare blick än den vänliga, blåskimrande, lugnare skymningsvariant du ändå ville tänka på som klar, och den pressande lågtrycksblicken (!) var lika formande som dömande, den tvingade män till våld med sina miljarder vässade men osynliga pupiller och fyllde manskroppar med ångest, skam och självhat för till synes ickevalda dominansbeteenden. Du var van att trösta i dessa situationer, du hanterade monster och bebisar dagligen och stundligen och du klarade dig bra. En tidig sommarkväll när himlen var klar, uppenbar, tillåtande och blind besökte du mig och sa att du blivit besatt. Den sprit du satt i dig och de piller som föregått kunde inte tävla med plötslig köld och jordbävning. Ditt inre var, som folk brukar säga, i uppror. Jag hade väntat på denna chans, men höll på att förstöra allt med klumpiga uppskjutanden, mestadels verbala, jag var möjligen paff inför öppningen mot lyckan. Du blev snart besviken på mina taffliga försök att servera rätt sorts empati och jag tvingades tysta dig på det enda sätt jag kunde, vilket jag inte hade något emot, du var inte den första vän och förtrogne jag skurit halsen av. Och så hade jag gjort vad jag planerat, men som av en slump, det var en reaktion, funktionell oavsiktlighet, och när jag tänkte efter mindes jag att det gått till på samma sätt vid tidigare dödsfall, och de var alltid lika härliga, lika förvånande. Jag brukar tycka om att ha de trasiga unga männen intill mig, levande ett tag, sedan som svalnande dockor, därefter blir de verktyg, duktigt ändamålsenliga, mycket specifika. Slutstadiet kräver alltså styckning. Jag gick så småningom ut i en annan skymning, och kände nattens tillåtande, ickeexisterande vakuumöga närma sig för att möta min glädje och smeka den skoptofilt. Jag hade kommit flera gånger redan. Mitt stånd ville inte lägga sig och jag behövde äta en bit för att känna dig brytas ner inuti mig, i magen och tarmarna. Men när jag förde in din frigjorda, omvärldstempererade underarm i anus var det som om planeten och universum blinkade, och i detta kosmiska klipp, denna mikrosekund av frånvaro, var det som om jag insåg att jag aldrig skulle behöva köpa sex igen. Det var underbart.

 

2. Med några få undantag

Med några få undantag, som mina nuvarande partners och några älskare från förr, så har icke-torskar generellt sett behandlat mig sämre än vad torskar någonsin gjort, vad gäller det köttsliga. Saker män (men alltså inte torskar) har gjort mot mig i samband med sexuellt intresse sedan 1992 (hur jag hämnats listar jag en annan gång): Stulit mina (små men nödvändiga mängder) pengar och använt dem som gisslan för samlag. Lurat i mig sedativer maskerade i födoämnen och dryck. Lagt krokben och i samma rörelse knuffat in mig huvudstupa på wc (för analt samlag), vilket även roat krogomgivningen. Blottat sig på lokalbuss (och blivit arg över utebliven avsugning). Övertalat mig att inta okända droger med hjälp av kombinerad vänlighet och brutalitet. Serverat slag i ansikte, ibland med öppen hand, ibland knuten. Slag i mage, sidor, rygg. Trampat hårt i knäveck och ryckt mig baklänges i håret när jag fallit ner på knä. Hotat med kniv och mejsel. Sparkat på min dörr i hopp om att sparka in den (det gick inte). Gått ihop i grupper för att kunna nyttja hot, tid och anus mer effektivt. Passat på när jag ändå somnat. Sagt sig beredd att skada närstående. Slagit in tunna spikar strax under skulderblad som överraskning, försäkrande att det är ok, att det inte är farligt (”Jag vet vad jag gör!”). Ryckt av mig delar av mitt på den tiden långa hår. Klippt sönder mina kläder och slängt dem. Skrämt mig in i panik och chock under bräckligare perioder, eftersom jag då på grund av just panik och chock varken gjort motstånd eller kunnat prata. Slagit mig med mindre möbel och med stövelknekt. Hotat avslöja för min familj att jag är en böghora. Brottat ner mig på mage och tagit min oförmåga att skydda mig som ett ”ja”. Erbjudit mig hjälp när jag råkat illa ut, och begärt åtminstone avsugning som motprestation. Sagt sig ta ut sin sexuella frustration på sin katt (via misshandel/tortyr) om jag inte ”ställer upp”. Tjatat.

 

Leif Holmstrand (f. 1972) debuterade 2002 med Stekelgång på Bonniers förlag och har sedan dess gett ut ett tjugotal böcker. Aktuell med långdikten Recept på Chateaux och den kommande romanen Förkylningen på Pequod Press.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz