7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Ur: Trauma
5968
post-template-default,single,single-post,postid-5968,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Ur: Trauma

Ur: Trauma
psirri athens 4
Psirri, Athens, 4. Foto: Christina Christodoulou

I Yorgos Alisanoglous nya diktsamling TRAUMA – 9 månader och 3 säsonger vandrar en flyktingkvinna genom Europas ruiner. Hon är gravid och pojken i hennes mage är berättaren. Det handlar också om författarens förhållande till konsten och våldet i vår historia.


Röda havet

Vi levde länge drivande bland de levande
i flödande lampljus De levde länge förstenade
bredvid oss döda vid havsbottens rötter Vid vägslutets
tragiska final ett nytt land skymtar vid horisonten, kanske
en elegi, en fuga till dig och mig Vi staplar
bullrigt den ena ovanpå den andra utan att skilja ut de döda
levande bubblor på ytan av ett rött hav
och vi ska aldrig få se hur matta fläckar sprids inuti oss
i sprickorna, i flyktingarnas plötsliga skrevor
i tillfälligt förlorat hopp








Taggtråd

Förintelsen ett helt område
i historien
inre exil, pelargångarna, såren
som föll inuti dina ord
som fortfarande faller
som skrevs
som de aldrig skrivits förut
som skrivs
igen och igen
språket är gränsen
säger du, ditt första hem
taggtråden
inskriven
möter du den igen
med vidöppen mun
rösterna
som föll inuti dina ord
som fortfarande faller
de kommer
smulade till damm, om ett ögonblick
de kommer att synas i nätverket
ett annat sätt för dig att bo
de kommer, men du kommer inte att se dem

för det vi har förlorat, förlorar vi än








Krig / Ductus

detta krig inträffade
i en lådas mörker
krig och blodiga riken

de förfalskade pengarna

jag bytte städer och länder
ansikten och människor
jag byter dig och mig

jag förfalskade pengarna

till hälften revolver, till hälften hand
flydde från min hals
svart vatten vid namn Loudías

han förfalskade pengarna

lådans temperatur
är densamma som i din mage
så många krig, så många kärlekar, sådan förlust
sådan dyrkan

jag har förvarat ett spädbarn i lådan åt dig
på slutet, när de tagit allt ifrån dig
ska det finnas lite blod kvar på botten i det ljusblå ljuset

jag är ledsen att du hamnade här
i detta som är min kropp 








Fängelset i Serkadji

Nu pågår kriget
och lagbrotten
jag vet inte var det ska finna dig
men jag skulle göra allt
för att vi skulle få återvända till
en slipad dikt mellan solrosorna
i stadens centrum
med nerdragna byxor
för alla möjliga kärlekar
som du ignorerade medan du hade dem

jag vet inte hur länge det ska vara
men jag har tröttnat på att skriva små diktrader
tillsammans med Mahmoud Amin Al Alem
på väggarna i ett fängelse i Algeriet

en poets öde är skuggan
imorgon ska kanske allt skrivas utan oss








I historiens kikare

De liknar människor som bär på rep Tappra inuti historiens kloaker De går på 2015 nersölade rosor – ett pärlhalsband som kväver Grevinnan Europa där hon står marmorlik i spillror mot Attikas himmel Slutarens självmördare runt hennes fötter mörka löv Deras jord friheten beskuren på allt gott Skorstenarnas aska ett dunkelt fragment Kulturskymning men ett minne av gryningen tycks leda dem mot skyn

(7 sjömil under tidens rim – begravda
där, var en tankens Alexandria blommar
och alla döda bugar sig)








Membran

Barnet älskar att gömma sig i mjukt membran medan teven visar scener från
Förintelsen som återför till rummet en dödsstundens ångest

Årtionden från det kvävande skammens regn och barnet dog igen och igen större delen av hans tid levde han med stegen i dikterna som han älskade och han vill inte födas igen i den här stadens mörka vatten med sina komplexa geometriska former som dyker upp som tandlösa pelare i den reglerade tystnadens samtida versrader
Han behärskar inte längre sig själv Hans kropp utgör en stor frånvaro mellan honom själv och det – mosaikiskt tomrum Medan han andas i väntrummet blir han en del av historien
Ett varmt glest fjun på moderns mage där hon ligger ovanpå jorden smidd av tidens giriga maniskhet Höggravid i åratal intill det kinesiska nöjesfältet i utkanten av dödsriket








Trauma / Dröm

Jag skulle kunna förvandlas
till jord sand sten
under ansvarets
klara mörker
Om jag bara kunde bli
en söt frukt
i skuggan av det där
olivträdet

Men jag är
ett oundvikligt sår
jag lever inuti dig
ensam
passerar
– nio månader och tre säsonger –
genom såret
av ditt hjärta
mellan de mörka kolonnerna
av dina älskade döda
något i din eld

Det rusar
in i min arkaiska sömn
och ger mig ett skäl
något att leva för

Du söker ett mirakel
men jag är en absolut begynnelse
och därmed oförmögen att bära frukt
bara
en svag klarhet
på dina läppars hinna
kysser min röst
väver det djupa såret
i mitt hår

Ogräs, nässlor
vävnad av avlägsen vår
inre kyla
underjordiska drömmar
vill existera
tillsammans / och var för sig 
Mörkrets krigsbyte

Låt döden vara min möjlighet att krypa in i din dröm och stanna där

Mitt mörker har jag fortfarande alldeles nära
ljus finns ständigt åsidolagt i en bild
som stirrar ut i intet
att klyva in i bilden
är som att gå ut naken i strid utan ett krig

Ibland träder himlen in i bildens
tysta rum
som något som länge har sagts
det omger mig – det övermannar mig som en frusen kropp
det lämnas kvar i sin oändliga tillvaro som en retning i ögat

Där, i det underjordiska mörkret
kryper jag in i ditt uppror
en strid sveper mig inifrån och ut
och tycks aldrig upphöra








Plundringsärr

Gjord av jord LAND och jag som tvättar dig med svart vatten
STORM bitar av kvarts du som blir till lera Ett nytt LAND
utan att behöva besegra Men innan du torkade hann natten före
Iskall vind blåste STORM ifrån jordens djup strödde du nu
Din aska spreds i universum LAND svart snö En mjuk slöja av
omsorg mätte mitt ansiktes skugga Det fanns ingen annan
saga att berätta STORM Sömn fanns inte längre för att sova LAND
Något annat sätt att prata vet jag inte bara som ärr

(och din röst har sedan dess söndersmulats
smulats sönder och försenats)








En ny dikt är ofta en våldsam dikt

En ny dikt är ofta en våldsam dikt
(den glömmer aldrig att komma, att som en skata reda sitt bo
på medvetandets kant)
i skrivande stund är det mars, jagande fåglar flyttar
på dess krön, alltså vet jag inte om det egentligen spelar in mig
som en del av samtiden
eller om jag i en smutsig himmel, tår-kraxande, skriver om fåglar

allt detta kommer, naturligtvis, leda till ett själsligt uppehållsväder
men dessförinnan kommer mannen med en molotovcoctail att spränga dikten
när han ser att en ny dikt ofta är en våldsam dikt

det bristfälliga Aten är vårt paradis – en svart fjäder,
de kravlande demonstranterna, runt skuggor och hunger,
lungorna fuktiga och stela, din kropp, min kropp
urgröpta ur tikens hjärta, slåss om utrymmet i dikten

undan för undan kommer det att gå upp för oss, som en majestätisk stad som släcker ljuset
och inte längre omfamnar oss 








På Yeats vis

därför att livet inte går att vrida tillbaka
därför att livet inte vrider
därför att livet kanske är
ett höstligt sparvregn

i den näst sista versen
i den andra strofen
mötte jag vårens
demon
(just när violerna slagit ut)
den som frigjorde årstiden

“Denna poet är nu en mask
Han är en skugga, på Parnassos”

hans vingar viskar
som små frön
inneslutna
i det förlorade landet
där släta stenar
fortfarande rasar

hans svullna vingar
i bysantinska skepp
tar emot budbäraren
med kraftiga vingslag
just som alla fasor slutar
i samma stund en rad
av Yeats
blir min
och jag tar upp flykten
förblindad, återfår jag synen

därför att livet inte går att vrida tillbaka
för att livet
inte kommer tillbaka
för att livet inte
består av någonting
annat än ensamhet
för att livet inte är förlust
utan en spasm

gå,
rota upp dikten
för som du ser nedan
Antinous
av en blivande vår
och ett berg
av maskar
som helar
himlens
blindhet





Tolkning från grekiska av Selene Hellström
Yorgos Alisanoglous är född 1975. Han är även verksam som förläggare och översättare i Thessaloniki. TRAUMA – 9 månader och 3 säsonger är hans åttonde diktsamling.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz