7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Utdrag: Miniatyrer av ett självmord
4389
post-template-default,single,single-post,postid-4389,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Utdrag: Miniatyrer av ett självmord

unnamedBild:Devon Christopher Adams

Utdrag: Miniatyrer av ett självmord

De svarta stenarna av outtalade uppfattningar, formade i själsdjupet under trycket från omvärlden. Nästan omöjliga att bryta sönder. Underjordiska, magnetiska stjärnbilder som styr våra liv.

***

Den där hårt spända tinnitustonen av smärta som blev allt gällare under åren. Ett livslidande som skruvades på plats som en grotesk rustning, ett tungt djuphavsskal.

***

Ingenting. Suset i kala vita rum, upplysta av ljusrör. Alla tiger, rädda att prat skulle syresätta lågan inom oss, få den att flamma upp igen, växa till enorma dånande eldmassor, gasexplosioner, som förtär allt. Vi slår vakt om vår tystnad som om atomhemligheter.

***

Snön yr. Här inne ligger vi i ljusa, tysta salar. Jag skickar sms efter sms till dig med rop på hjälp. Irakiern på båren bredvid sover – ibland far skuggan av en tanke över hans ansikte, som om en komet strök tätt intill men inte förmådde fångas in av hans förstånds tyngdkraft. Såret som en fet illröd tusenfoting runt halsen på honom. Snön tätnar till svartvitt tevebrus mot fönstret. Sändningsuppehåll.

***

Den ohyggliga känslan av att vara utrymd, ett torrt, skorpigt skal där någon vidrig, nedanförmänsklig varelse bosatt sig, som en eremitkräfta; att dras omkring av klor och spindelben och sömnlös likgiltighet, i ett moln av damm på världens botten.

***

Min skalle är en urkrattad ugn. Aska och jord hårt packad i ögonhålorna, runt käkbenet och i näshålet. Du står i porten som en stjärnförmörkelse, mörker i mörker. Det knakar och knarrar här nere i jorden, som på ett skepp. Herre Gud, hur länge har jag varit död?

***

Man ger mig ångestdämpande medel och överlämnar mig åt skakningarna, en sork i klorna på ugglan. Mörkret styckar och äter mig. Det är helt normalt, säger de. Jag är päls och klor och ben. En spyboll. Om sju timmar ska jag somna igen. Sedan vakna.

***

Förödelsens underjordiska arbete. Slukhål. Hela stadsdelar sväljs ner i malande mörker. Man kunde lämna hemmet på morgonen och aldrig hitta hem igen.

***

Som ett fossil fångat i stenen, så är jag fast i mitt block av smärta. De yttre konturerna av vad jag var en gång. Man kan följa dem med fingret. Mineraliserade i stenen. Det finns inget jag skilt från det längre.

***

I drömmen tomma bassänger, omringade av nässlor. En bruten trampolin. En mörk vind blåser ur den knakande skogen, gråa nässlor böljar och prasslar. Grusvägen ryker kring de dödas fötter. Spåren kom från skogen och slutade vid galgen mitt i semesterbyn.

Regn idag. Skakningarna värre, hjärnan trög som fett. Det skulle gå att uthärda om det inte var meningslöst. Ett gapande, brutalt idiotansikte blickar tillbaka ur spegeln.

***

Ändlösa timmar under lysrören som vansinniga drivhusblommor. Trädgårdsmästarna kommer med kemikalier, ger oss näring och vatten. Allt är mycket punktligt och professionellt. Vi tillhör inte floran här. Om man försöker plantera oss därute bland granarna dör vi.

***

Stjärnorna ryker och hackar som motorer i ett mörkt garage. Min dag är snart slut. Hassan med ärret talar arabiska på mobilen. Det låter som en harkling på väg att brista till gråt. Jag ser hur bussarna simmar förbi därnere i sitt ljus, djuphavsfiskar. Jag kan inte tänka mer.

***

Väggarna och tingen fladdrar och förvrids i sugande dödsspiraler, som hos van Gogh. Trycker kudden mot ansiktet och skriker.

***

Vart går du? Vålnad,
Med händer av dimma
Uppför glömskans grå sluttningar
Med din lykta och ditt regn –

***

Våldets konturer, som en växande bergskedja vid synranden.

***

Naturen är ett värld utan förlåtelse. Smärtan är fixstjärnan, runt den kretsar galaxen av meningslösa minnen, tankar som inte går att tänka, förblandade ekon.



Elias Frango (f.1975), förläggare, skribent och översättare.

Kommentera

Bli först med att kommentera

Meddela mig vid

wpDiscuz