7 android 4.1 surfplatta kamagra jelly prenatal piller hjälpa dig bli gravid
Vi textar oss igenom livet. Intervju med Kenneth Pettersen
2261
post-template-default,single,single-post,postid-2261,single-format-standard,_masterslider,_ms_version_2.9.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,footer_responsive_adv,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive,responsive-menu-slide-left

Vi textar oss igenom livet. Intervju med Kenneth Pettersen

afv-foto-David-Aasen
Foto: David Aasen

Vi textar oss igenom livet. Intervju med Kenneth Pettersen

På lördag har det norska chapbookförlaget AFV Press releasefest på Bullie bar i Stockholm. Florets litteraturredaktör Sofia mejlade förlagets redaktör Kenneth för att ta reda på mer om AFV och nya mediers påverkan på litteraturen.

S: Hej Kenneth. Vem är du? Och vad gör du just nu (förutom besvarar de här frågorna)?

K: Jeg er Kenneth Pettersen, 29 år gammel, bor i Oslo. Har drevet det skandinaviske chapbookforlaget AFV Press i tre år. Akkurat nå har jeg sett seks episoder av Futurama (s07) i sofaen i leiligheten min, spist taco, og sett gjennom .pdfene av AFV Press’ siste utgivelser før de sendes til trykk. Jeg har også endret epost-adressen tilknyttet iCloud-kontoen min. AFV Press nye utgivelser er Veckan innan av Anna Axfors, Romantisk eftertext av Elis Burrau, Om jag dör ung av Hanna Rajs Lundström og Litt lyst til å pule, litt lyst til å dø av Ingvild Lothe. De er formgitt av Mads-Emil Luplau Schmidt. Se teaser her.

S: Hur kommer det sig att du startade AFV Press? Vilka var ambitionerna?

K: AFV Press ble startet fordi jeg ville gi ut tekster jeg likte i et format jeg likte: chapbooken. Jeg opplevde/opplever det norske publiseringsklimaet som litt kjedelig og forutsigbart. At unge forfatteres første møte med en litterær offentlighet er med en 300 sider roman eller 70 siders diktsamling er blitt malen, ihvertfall i Norge. Jeg opplever chapbooken som en god måte å prøve ut nytt materiale eller å vise frem formeksperimenter som kanskje ikke passer like godt inn i innkjøpsordningens kriterier. Ved å løfte frem utvalgte tidligere upubliserte forfattere, kan man også belyse tendenser i litteraturen som ikke ville blitt fanget opp dersom man hadde måttet vente på deres ”ordentlige” debut-bok.

Jeg er også interessert i hva publisering via internett (instagram, twitter, blogs, facebook) gjør med skrivingen og lesingen. AFV Press har, synes jeg, etter hvert utviklet seg til å bli en aktør i et skandinavisk nettverk av unge forfattere som er interessert i å ta den teknologiske og kulturelle samtiden på alvor, og litteraturen litt mindre alvorlig. Derfor gir AFV Press ut haikus om Beyoncé, Sex and the City-Carries monologer og tweet-aktige diktsamlinger som Har alltid ønska meg en globus, eller årets Litt lyst til å pule, litt lyst til å dø. Veckan innan av Anna Axfors er skrevet med en umiddelbarhet jeg forbinder med blogs eller også chatlogs. Ambisjonen med AFV Press er å la internett og samtiden møte litteraturen på overraskende og thought provoking måter.

cybernetics6

S: Du säger att det är intressant att se hur nya, digitala medier påverkar skrivandet och läsandet. Skulle du kunna utveckla lite, vad du har sett sker med texter och deras möten med läsaren när de publiceras exempelvis som blogginlägg? Jag har själv upplevt att mitt skrivande förändras beroende på om jag skriver inlägg i min blogg, eller om jag skriver i ett slutet dokument. Jag tänker att det delvis handlar om möjligheten till omedelbar bekräftelse, i motsats till det långsamma, långsiktiga arbetet med att skriva ett ”verk”. Jag upplever det som att det finns en ryggradsreflex i mig som säger att det långsamma skrivandet bortom sociala medier är det som ”är bäst” i längden, att det har ett högre (mer universellt?) värde, trots att det jag skriver på bloggen ofta är bättre än det jag skriver i det asociala dokumentet. Är motståndet mot en bekräftelsekultur bara en borgerlig ryggradsreflex som den digitala evolutionen kommer att nöta bort? Kanske har behovet av bekräftelse bland poeter och konstnärer inte alls förändrats, bara formen för hur det förmedlas? Sen undrar jag över detta att ni trots allt ger ut trycksaker och inte endast publicerar digitalt. Är det för att öka poesins spridning ytterligare, eller har den tryckta texten också ett egenvärde?

K: Når jeg skulle svare på disse spørsmålene begynte jeg å skrive på min GMail-app for iPhone, men siden jeg bare skriver med den ene tommelen min (den andre er større, og derfor vanskelig å bruke på touchscreen) tok det for lang tid – tankene mine gikk raskere enn skrivehastigheten. Jeg gav derfor opp og ventet med å skrive til jeg kom hjem til MacBooken min. Det føles åpenbart at måten man skriver noe, eller hvor man skriver noe, påvirker tekstproduksjonen. AFV Press gir først og fremst ut litteratur på papir. Et av målene med AFV Press er å løfte forfattere og litterære tendenser frem i offentligheten. Jeg tror at å distribuere via chapbooks gjør at offentligheten i større grad tar utgivelsene på alvor, og gir dem en seriøs diskusjon, for eksempel i form av anmeldelser eller omtale. Det er også grunnen til at jeg ønsker å ta betalt for utgivelsene – min erfaring er at folk bryr seg mindre om utgivelsene når det er noe de ”bare får”. Utover selve publiseringsvirksomheten, prøver jeg også å vise frem, via Instagram, Facebook og Twitter, skandinaviske og amerikanske poeter som bruker internett som en publiseringskanal på interessante måter (eksempler på dette kan være @alexanderfallo på Instagram @axfors på Twitter, nettforlaget Ett av Sveriges största förlag, David Fishkind på Facebook).

AFV Press-utgivelser skal ikke ha kunne blitt skrevet en annen tid, eller fx uten internett. Eksempler fra sommerens AFV-utgivelser er Ingvild Lothe, som henter mye av sin form, med korte, humoristiske punchlines fra Twitter, eller Anna Axfors som henter mye av det umiddelbare, det selvsentrerte og det meandrende fra chatlogs eller blogposts. AFV Press-utgivelser har oftest et jeg i sentrum, og opererer innenfor et autofiksjonsunivers. Selviscenesettelsen og formidlingen fra Facebook, Twitter, blogger etc. gjør at det oppleves som naturlig både å skrive om og å lese om dette jeget, tror jeg. Når jeg skriver at jeg synes det er interessant hvordan teknologien påvirker litteraturen tenker jeg blant annet på dette. Når jeg leser om å bruke Twitter på en litterær måte, opplever jeg at man ofte legger mye vekt på tegnbegrensningen. Men det finnes også mye annet som kjennetegner en tweet. For eksempel forventes det en viss hyppighet, som gjør at innholdet ikke alltid er like ”akutt”. Ved siden av tweetsene står hvilken tid den blir skrevet, det kan ofte være relevant info. At tweetsene er rettet mot ens følgere, og ikke alle andre. At det finnes mulighter for dialog. Alt dette er spennende å undersøke, ting som kan skape nye former for litteratur, for eksempel hvordan Muumuu House har løftet frem sjangeren ”Selected tweets”. Jeg liker personlig å leke med litteraturen, og tenker det er gøy å se hvordan litteratur kan se annerledes ut, finne på nye leker, og tøye reglene i de gamle lekene. De fleste AFV Press utgir har et nærvær på sosiale medier, jeg tror det gir gode verktøy for å finne på en ny leken litteratur, og om det publiseres som en .pdf man kan laste ned fra en nettside, eller som en papirchapbook er ihvertfall mindre interessant for meg. Der er jeg pragmatisk, folk vil ha papir :(

S: Jag har märkt att den ”äldre” cybergenerationen, de som hade en massa utopier om internet på 90-talet, tenderar att konstatera att det trots allt inte hände så mycket med litteraturen när nätet kom, bara för att cybertexten aldrig slog igenom. Men som du säger finns det ändå en massa livlig litteratur som är helt formad av en internetnärvaro, både till innehåll och form. Har du några reflektioner kring hur de ”etablerade” medierna – kultursidorna etc – uppmärksammar fenomenet?

K: Uten at jeg har den helt store oversikten over hva den ”äldre cybergenerationen” forestilte seg at litteratur på internett kunne bli, opplever jeg at internett har avfødd en annen måte å forholde seg til litteratur og å skrive. Vi ”tekster” oss i større grad gjennom livet, og forfattere og ikke-forfattere må forholde seg til tekst i ulike sammenhenger. Det gjør at nye sjangre fødes og jeg synes i særlig grad det er interessant når ikke-litterære teknikker og formater brukes i litteraturen. Mange forfattere ko-opter allerede eksisterende formater og ”gjør det til litteratur”. Men litteraturen trenger strengt tatt ikke å handle spesifikt om internett. Jeg tror fx en forfatter som Frøydis Sollid Simonsen, som i liten grad skriver om teknologi eller internett, ville vært umulig uten Wikipedia. Det samme gjelder jeg-tendensen i litteratur som jeg skrev om i forrige e-post.

Når etablerte medier (haha) skriver om forfattere som tematiserer internettet, opplever jeg at det ofte blir lest inn i en slags kulturkritisk sammenheng. Noen ganger kan det være berettiget, som i lesning av Victor Boy Lindholms tekster, som bevisst tematiserer en slags skandinavisk white guilt. Andre ganger, som i lesning av Caspar Erics tekster, synes jeg det er rart at man fremhever det kulturkritiske i tekstene. Hos mange som skriver om internett, er virkeligheten beskrevet på en måte som virker påvirket av Tao Lins ”neutral facial expression”. Som når jeg leser tekstene til Tom W-O Silkeberg i det nye Trappe Tusind (en tidskrift redigerad av studenter i litteraturvetenskap vid Köpenhamns universitet, red), en slags nivellering av virkeligheten, et forsøk på noe ahierarkisk, der ingenting er annerledes enn noe annet. I mye av litteraturen jeg liker er et selvmordsforsøk skrevet med samme affekt som en tur til et kjøpemarked. Når Politiken, i et intervju med Mira Gonzalez, skriver ”Hvor skal samfundskritiken komme fra, hvis litteraturen kun vender blikket indad?”, viser de at de ”don’t get it”, imo. Hanna Rajs Lundströms nye bok Om jag dör ung har feeling, men i entall, en apati og fremmedgjorthet som virker helt absolutt. Jeg tror, når man krever at disse forfatterne skal bry seg mer om politikk, eller at man på en anstrengt måte leser dem politisk, er det fordi man til en viss grad ønsker at de skal ”ta avstand”, eller i det minste ha en ironisk distanse til, alt den mange (ikke bare den ”eldre generasjonen”) synes virker som ”first world problems” eller bare kulturtrash, som selfies, hyppige statusoppdateringer, snapchat, eller whatever. Tvert imot omfavner mange av mine favorittforfattere disse fenomenene, og det gir brennstoff til litteraturen deres.

S: Det handlar alltså om en litteratur som inte nödvändigtvis kritiserar sin samtid utan ”bara” skildrar hur det är att leva i den?

K: Ja, for meg er det mer estetisk appellerende med kunst som først og fremst vil beskrive verden, og ikke vurdere den. Men naturligvis er det noe politisk i en slik utsagnsposisjon, som Tom W-O Silkeberg og Caspar Eric diskuterer godt her. Jeg synes det som kjennetegner mange av AFV Press’ forfattere er at de etterstreber en slags nøytralitet, en fremmedgjorthet som føles helt ok. Tittelen til Ingvild Lothe, Litt lyst til å pule, litt lyst til å dø, er et godt eksempel. Hun har ikke lyst, hun har litt lyst, og det banale i å ligge med noen sidestilles med å dø. Det er nok en coolness i dette som jeg liker, å ikke bry seg, bare leve. Kanskje er det politisk/samtidskritisk, idk?

What am I doing?
What am I doing?
Oh yeah, that’s right
I’m doing me
I’m doing me
I’m living life right now

Drake, ”Over”

S: Från början hette AFV press America’s Funniest Homevideos. Hur kommer det sig, och varför ändrades det sedan till förkortningen AFV?

K: Vi het America’s Funniest Home Videos først, mest av alt fordi vi måtte ha et navn. I ettertid fant jeg mange gode forklaringer på navnet, men det som vel appellerte mest var at det var lekent og uhøytidelig. Senere skiftet jeg til AFV Press fordi det tok så lang tid å skrive og si det.

S: En sista fråga: vad kan man förvänta sig om man kommer på releasefesten på lördag?

K: Hvis du er interessert i å høre opplesninger og drikke øl med Skandinavias nye dream team av unge poeter, og samtidig kjøpe (for prakisk talt ingenting) fremtidige collectors’ items, bør du komme på lørdag. Hvis du heller vil bli hjemme i leiligheten og se på HBO Nordic, er det helt OK også.

afv-IMG_2075

Du kan läsa utdrag ur de nya böckerna från AFV Press här.

Kommentera

2 Kommentarer på "Vi textar oss igenom livet. Intervju med Kenneth Pettersen"

Meddela mig vid

Ordna efter:   nyaste | senaste | Flest röster

[…] alle gode mensch å følge den svensk/danske (men mest svenske) bloggen floret.se, dukker dette intervjuet med selveste Kenneth Pettersen […]

[…] med Kenneth Pettersen (min och Elis norska förläggare på AFV Press, bra intervju med honom här) om twitterpoesi. Vi visste inte riktigt vad det var då men nu är det ju ett etablerad begrepp […]

wpDiscuz